Mikrometeoriter samlas på takåsarna
Besökare från rymden är närmare än du tror. Takåsarna i Paris är berömda och nu även deras motsvarigheter i Oslo, för i de bägge huvudstäderna har nedfallande mikrometeoriter identifierats bland allt annat bråte som samlas på taken och i stuprännorna.
En färsk rapport från Imperial College London, Londons Naturhistoriska museum och universitetet i Brüssel bär titeln "An Urban Collection of Modern-Day Large Micrometeorites: Evidence for Variations in the Extraterrestrial Dust Flux Through the Quaternary".
Här kan läsas om insamlingsprojektet Project Stardust, som även har en facebook-sida.
Stardust-projektet har verkat i sju år. 300 kg material har insamlats på en takyta av 30 000 kvadratmeter, 500 partiklar specialstuderades med NIB-supermagneter (baserade på "neodymium-iron/järn-beryllium") och under mikroskop – 48 prover överlevde granskningen. Dessa mikrometeoriter har en storlek på 300-400 micron, den största är en halv millimeter tvärsöver och går knappt att se för blotta ögat. Bild nedan!
1 micron = 1×10−6 meter.
Mikrometeoriterna har samma beståndsdelar som motsvarande fynd från stora havsdjup och Antarktis, så släktskapet får anses bevisat.
Bildkälla: Project Stardust
Den berömde meteoritforskaren Harvey Nininger var redan på 1940-talet medveten om mikrometeoriternas existens, en radikal tanke då.
I dag beräknas att jordklotet bombarderas av 100 ton mikrometeorier – varje dag. De utgör naturligtvis en påtaglig fara för känsliga satelliter och i internationella rymdstationens tjocka fönsterrutor har noterats minst ett häftigt inslag.
Jakten går med John Larsen i spetsen! Bildkälla: Jan Braly Kihle / Jon Larsen / Project Stardust
Exempel på "stjernestov" från takåsar och stuprännor i närbild:
En av slutsatserna i rapporten ovan är denna: "…contrary to current belief, micrometeorites can be collected from urban environments".
Kultursatsning i Östra Göinge
Hoppsan! I samband med ett allmänkulturellt/konstnärligt symposium 2 februari på temat VITA LUX: bestrålning i Ö Göinge deltar även vår ordförande Peter Linde för att prata om strålning från rymden och svarta hål.
Bland deltagarna märks även konstkännaren Sune Nordgren.
NEO på gång in i kväll (2.2.2017)
Tack till Tomas Diez som berättar om en helt nyupptäckt asteroid, som i kväll 2.2 passerar på ett avstånd på 0,4 ggr jorden-månens. Direktsändning här!!!
NE-objektet har en diameter på 8-26 m.
På spaceweather.com-sajten finns denna dokumentation:
Frågetecken för stora nedslags periodicitet
Ännu mer om "besökare" på jorden! Sanna Holm-Alwmark är lundageolog och medförfattare till en färsk rapport, som ifrågasätter periodiciteten i de stora nedslagen av jättemeteoriter/asteroider på jordklotet de senaste 500 miljoner åren.
Sanna är även expert på den dramatiska tillkomsthistorien bakom Siljansringen och Hummeln i Småland.
Sanna är berggrundsgeolog i Lund. Bildkälla: Lunds universitet
Förr eller senare hoppas vi få se och höra Sanna på ett föredrag hos oss i Tycho Brahe-sällskapet.
Även IAU protesterar
Hans Bengtsson erinrar om att även yrkesastronomernas international IAU protesterar mot US-presidenten Donald Trumps order om att generellt stoppa besökare från sju muslimska länder. Beslutet drabbar även den vetenskapliga världen.
Från IAU:s sida påpekas vilken stor roll t ex astronomiska konferenser förlagda till USA har för den astronomiska forskningen. Senast 2015 höll IAU sin årliga kongress på Hawaii med 3000 gästande astronomer från 74 länder inklusive några från de utpekade sju länderna.
Kanske biter det att IAU även påpekar hur spendersamma astronomer är när de konfererar.
Rekurrenta novor i M31
Ett dussintal rekurrenta novor – klassiska novor – har faktiskt identifierats hittills i M31, vår grandiosa granngalax i Andromeda.
Stig Ahlgren skrev positivt om Aniara
Kosmiskt stort tack till Bengt Liljenberg, Malmöförfattaren (Bengt har bl a skrivit om observatoriet i Slottsparken), som tipsat om hur positivt den annars elake Stig Ahlgren var när han i Veckojournalen 1956 recenserade Harry Martinsons rymdepos Aniara!
Bengt rekommenderar oss läsa Ahlgrens avslutande rader. De är, för att vara Stig Ahlgren, närmast sensationella och framåtsyftande (= nobelpriset). Inte för inte kallade Ahlgren en av sina antologisamlingar för – Insnöad!