Fler bildbevis från asteroidkrocken
Denna bildserie från dagens pressmess från ESO, tagen med MUSE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope, visar utvecklingen av det stoftmoln som kastades ut när NASA:s DART-mission kolliderade med asteroiden Dimorphos.
Bildkälla: ESO/Opitom et al.
Den första bilden togs 26 september 2022, strax före nedslaget, och den sista togs nästan en månad senare, den 25 oktober. Under denna period utvecklades flera strukturer i molnet: klumpar, sprialer och en lång stoftsvans som sträcktes ut av solens strålning. Den vita pilen visar riktningen mot solen.
Dimorphos kretsar kring den större asteroiden Didymos. Den vita horisontella stapeln motsvarar en sträcka av 500 kilometer. Asteroiderna är separerade med ungefär 1 kilometer och kan inte ses som enskilda objekt på dessa bilder.
Strecken i bakgrunden är utdragna stjärnor som skapades då teleskopet följde asteroidens rörelse över himlen.
Astronomen Mikael Granvik, verksam vid Luleå tekniska universitet och universitetet i Helsingfors, initierade den polarimetriska studien.
– Vi visste inte exakt hur stora mängder stoft som skulle lämna Dimorphos, men min tanke var att även om den var ytterst liten så borde stoftpartiklarna förändra polarisationen av solljuset som sprids från främst Didymos yta. Genom att mäta polarisationsegenskaperna före och efter DART:s nedslag skulle vi kunna uppskatta mängden stoft som kollisionen slungade ut från Dimorphos.
Men arbetet med att tolka dessa observationer är inte slutfört och ytterligare kunskap om stoftets egenskaper kommer säkert att erhållas, till exempel genom att kombinera resultaten från andra teleskop som observerade händelsen.
– En längre serie polarisationsmätningar gjordes också vid Nordiska optiska teleskopet (NOT) på La Palma under min ledning. En numerisk modell av alla dessa mätningar håller på att utvecklas av forskare från Helsingfors universitet”, tillägger Granvik.
Faran med månar som krockar
Carl Olof Börjeson har snappat upp att Scientic American haft en artikel om hur exoplaneters månar kan ställa till det när de krockar med sin planet och därmed förstör möjligheterna för liv i vår mening att skapas.
Jag tycker att detta lite grand skadar den överoptimistiska tron på att liv närmast finns precis överallt i universum. Månfaran har inte riktigt kommit till tals tidigare.
Stjärnhimlen synad från skärgårdens horisont
Vår ASTB:are i norrled, Carsten Nilsson (Skarpnäck), är flitig seglare och tipsar om att Skärgårdsstiftelsens tidskrift Stångmärket har en entusiastisk rapport om stjärnhimlens alla under – sedda från i skärgårdens ljusbefriade horisont.
Stångmärket är Skärgårdsstiftelsens eget magasin som utkommer fyra gånger per år och innehåller reportage och notiser om Skärgårdsstiftelsens verksamhet och skärgården i stort.
Hela marsnumret av tidskriften går att ladda ner här.
