Lundmark fastslog supernovornas existens för 100 år sedan
Vår guru inom Tycho Brahe-sällskapet, Knut Lundmark, var en otrolig visionär. När han var som mest aktiv för runt hundra år sedan anade han sig till multiversum, universums expansion, den mörka materien, galaxvärlden förstås och så – supernovorna: Ett av vårt universums viktigaste verktyg att mäta avstånd, en “distansindikator” i Lundmarks språkbruk som idag blivit alla astronomers. I Stockholm, ute på Saltsjöbadens Grand Hotell, arrangeras senare i augusti en stor konferens på temat Knut Lundmarks och hans betydelse för just supernovautforskningen. 1925 kom hans viktiga bidrag i Monthly Notices othe Royal Astronomical Society (The Motions and Distances of Spiral Nebulae), där vi för första gången stöter på det som senare kom att kallas supernovor
Några år senare, 1932 (The pre-Tychonic Novae) , var han vad vi vet den förste att sätta på pränt supernovorna – ännu hade inte Walter Baade och Fritz Zwicky satt begreppet på pränt, Lundmark kan ha hört talas om det borta på observatorierna i Californien och där fångat upp och för första gången satt fenomenet på plats. Senare tyckte han faktiskt aldrig om uttrycket men det fastnade för alltid i den astronomiska communityn.
Superrnovornas världselit är på plats i Saltsjöbaden inklusive nobelpristagaren Brian Schmidt och vårt eminente Knut Lundmark-kännare Johan Kärnefält håller inledningsanförandet.
I dag tillhör supernovorna stapelvaran inom den astronomiska forskningen och vanliga “klassiska” novor ses titt som tätt t ex i Andromedagalaxen M31. På Lundmarks tid för hundra år sedan började fler och fler novor upptäckas i M31-systemet, i dag har drygt 1000 noterats – fler än i vår egen Vintergata. Härom året kom en rapport som synat fördelningen och frekvensen av novorna mot mittenpartiet av Andromedagalaxen under en tjuoårig lång survey och här är resultat: Alla gula prickar motsvarar en nova.
När nästa supernova smäller i M31 vet vi inte. Ikoniska S Andromeda syntes 1885 (bl a från Lunds obsis, Nils Dunér följde stjärnsmällen), så det borde vara dags snart. I Vintergatan har vi inte observerat något liknande på över 400 år, Keplers supernova 1604.
Bonusbilder på Keplers supernova – en klassisk vit dvärg-explosion – från 1604, en praktfull “SN rest” fotograferad med röntgenkänsliga Chandra-sonden. Hårdaste röntgenstrålningen från de blå partierna:
Samma område i optiskt ljus…
Bildkällor: X-ray: NASA/CXC/NCSU/M.Burkey et al; Optical: DSS
Mars med månar
NASA:s sond Europa Clipper tog denna lätt friserade infraröda bild av Mars med månarna Phobos (närmast planeten) och Deimos uppe till vänster. Sondens bild är från slutet av februari i år och sonden är på väg till trakterna kring den isiga Jupitermånen Europa.
Betelgeuzes följeslagare – fågel eller fisk?
Senaste nytt om jakten på Betelgeuze eventuella följeslagare finns här. Frågetecknen är många. Det stora Gemini North-teleskopet har varit igång i jakten 2020-2024. Om följeslagaren finns bör dess största elongation nästa gång infalla i november 2026.