De starkaste bevisen hittills för att Betelgeuse har en följeslagare
Senaste spektakulära nytt från ESO: Äntligen har astronomer säkra bevis för att Betelgeuse, en av de mest välkända stjärnorna på natthimlen, inte är ensam. Med hjälp av Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) har en forskargrupp ledd av den franske forskaren Miguel Montargès tagit den tydligaste bilden någonsin av det som sannolikt är Betelgeuse B, den stjärna som kretsar kring Betelgeuse. ”Detta är kulmen på ett sekellångt sökande”, säger Montargès.
”Vi har visat att Betelgeuse inte är ensam, utan åtföljs av en ljussvag stjärna”, säger Montargès, astronom vid Observatoire de Paris – PSL, Frankrike, och huvudförfattare till studien som publiceras i dag i Astronomy & Astrophysics. Betelgeuse – en rödaktig stjärna i stjärnbilden Orion som är lätt synlig med blotta ögat och känd för sina ljusstyrkevariationer – har observerats i årtusenden. Men upptäckten förvånar fortfarande astronomer.
”Jag hoppade upp ur stolen när jag såg de bearbetade bilderna”, minns Montargès. Astronomer har i omkring ett sekel letat efter den potentiella följeslagaren, som ursprungligen föreslogs för att förklara Betelgeuses ljusstyrkeförändringar, men utan framgång. Två studier publicerade 2024 prognosticerade att följeslagaren med största sannolikhet skulle vara längst bort från Betelgeuse i december samma år och därmed lättare att upptäcka. Montargès och hans forskarkollegor observerade stjärnan med ESO:s VLT i december 2024 och tillbringade därefter flera månader med att bearbeta data.
VLT-bild av Betelgeuse och dess följeslagare (Källa: ESO/M. Montargès et al.
“Ärligt talat trodde jag att vi inte hade tillräckligt hög känslighet för att upptäcka Betelgeuse B som prognosen sade”, förklarar Montargès. “Men eftersom den är mer massiv än prognosen kan vi se den!” Ursprungligen trodde man att den var ungefär lika massiv som solen, men de nya observationerna visar att Betelgeuse B snarare har ungefär två till tre gånger solens massa. “Det faktum att vi fortfarande kan upptäcka en närliggande följeslagare, mer massiv och ljusstarkare än solen, runt en så välstuderad stjärna är anmärkningsvärt”, säger Montargès. “Detta hör till de bästa ögonblicken inom vetenskapen: att se något nytt och oväntat.”
Betelgeuse B avbildades direkt, vilket innebär att ljuset som stjärnan sänder ut detekterades, med hjälp av SPHERE-instrumentet på ESO:s VLT i Chiles Atacamaöken. Även om det fanns bevis för existensen av följeslagaren, inklusive en möjlig direktdetektion med Gemini North Telescope på Hawaii, USA, är detta det starkaste beviset för, och den tydligaste bilden hittills av, Betelgeuse B. ”Det är anmärkningsvärt att se hur SPHERE och avancerade efterbehandlingstekniker, ursprungligen utvecklade för att hitta exoplaneter, också kan användas för att upptäcka en följeslagare runt en massiv, utvecklad stjärna som Betelgeuse”, säger medförfattaren Anthony Boccaletti, också astronom vid Observatoire de Paris.
”För att vara säkra på att följeslagaren verkligen finns där måste vi fortfarande observera den om ett år då den befinner sig på andra sidan stjärnan, men det finns mycket lite utrymme kvar för tvivel”, tillägger Montargès.
Bakgrundsill: N. Rissinger (skysurvey.org)
För några år sedan var Betelgeuse uppmärksammad av både astronomer och icke-astronomer när tydligt försvagades. Likt alla utvecklad superjättestjärnor förväntas Betelgeuse dö i en supernovaexplosion, och ljusstyrkeminskningen fick vissa att spekulera i att den kunde vara på väg att explodera. En grupp astronomer under ledning av Montargès studerade stjärnan med ESO:s VLT och fann att den istället var skymd av ett stoftmoln.
Efter den potentiella upptäckten av Betelgeuse B kommer astronomer att undersöka hur följeslagaren kan påverka Betelgeuses förväntade supernovaexplosion. “Frågan är verkligen öppen om denna följeslagare kommer att ha någon inverkan på den röda superjättens utveckling”, avslutar Montargès.
Mer information
Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln “VLT/SPHERE avbildar kandidatstjärnan till Betelgeuse” i tidskriften Astronomy & Astrophysics.
Forskargruppen utgörs av M. Montargès (Laboratoire d’Instrumentation et de Recherche en Astrophysique, Observatoire de Paris, Université PSL, Sorbonne Université, Université Paris Cité, CY Cergy Paris Université, CNRS, Frankrike [LIRA]), A. Boccaletti (LIRA), O. Flasseur (Universite Claude Bernard Lyon 1, Centre de Recherche Astrophysique de Lyon UMR5574, ENS de Lyon, CNRS, Frankrike), A. de Koter (University of Amsterdam, Anton Pannekoek Institute for Astronomy, Nederländerna), J. Milli (Univ. Grenoble Alpes, CNRS, IPAG, Frankrike), P. Kervella (French-Chilean Laboratory for Astronomy, IRL 3386, CNRS och U. de Chile, Chile och LIRA), S. Ridgway (National Optical Astronomy Observatory, USA), E. Bordier (I. Physikalisches Institut der Universität zu Köln, Tyskland), E. Lagadec (Université Côte dAzur, Observatoire de la Côte dAzur, CNRS, Laboratoire Lagrange, Frankrike), A. K. Dupree (Center for Astrophysics-Harvard & Smithsonian, USA), F. Backs (Institute of Astronomy, KU Leuven, Belgien), T. Calderwood (American Association of Variable Star Observers, USA [AAVSO]), och P. Morgan (AAVSO).
PS.
Som framgår av ovanstående har även amatörastronomernas observationer av Betelgeuse kommit med. Ett gott erkännande för vår betydelse för proffsastronomerna.