Poetiskt EXTRANUMMER:
Hans Bengtssons ABC – från A till Ö
Senaste tiden har W-bloggen återgivet Hans Bengtssons ABC för astronomer, bokstav för bokstav. I dag gör vi en summering och återger hela det poetiska mästerverket i ett kosmiskt svep. W-bloggen vet att många vill ha det så, nämligen.
Om sitt “astropoèm” har Hans följande att berätta:
– En del av verserna skrev jag faktiskt redan på 80-talet, så alla är inte nya. SMHI höll då till på Landvetter flygplats (numera huserar vi på Nya Varvet), och efter nattvakterna var jag så trött på flygbussen hem att jag inte riktigt orkade läsa morgontidningen.
– I stället upptäckte jag att jag i mitt halvsovande tillstånd hade lättare än vanligt att associera fritt och rätt vilt med ord, så första versen om amatörastronomen som är en galning som har nattjobb utan betalning har sitt upphov i att jag trots allt hade betalt för mitt nattjobb på SMHI men inte mitt “nattjobb” som amatörastronom… Några minuter senare kom jag på att Tycho Brahe nog kände sig ball med sin näsa av metall. Och så var bollen i rullning.
– En del av verserna publicerades redan på den tiden i GAK:s klubbtidskrift, men många är nya och specialskrivna för Cassiopeiabloggen.
Tack Hans för dina lyriska bollar, och W-bloggens läsare ska veta att Hans också i vår blir litteraturhistorisk på ett annat vis. Men det återkommer W-bloggen till.
Mycket nöje med ABC för astronomer:
Amatörastronom kallar man den galning
som har nattjobb utan betalning.
Brahe kände sig nog ball
med sin näsa av metall.
– C där föll en stjärna Pelle!
– C själv ditt lata skrälle!
Dione och vår egen måne
är månar som rimmar på Skåne.
Ekvatorn den är lång och rund,
går långt ifrån Uppsala, närmare Lund.
Full är månen regelbundet,
– ett fall för Nykterhetsförbundet?
Galaxer, åtminstone en del,
är som kanelbullar fast utan kanel.
Hav på månen – må så vara,
men dom är torra som Sahara.
Ibra lyser ofta och gärna,
en äkta huvudseriestjärna.
Jodrell Bank såvitt jag ser är
en bank utan kamrerer.
Kometen, den konstiga kroppen,
har svansen direkt på knoppen.
Lyran har jag vart på sa polaren Pär,
så mitt himmelska hem blir förmodligen där.
Massa utan energi finns inte säger ni,
men jag vet en massa utan energi.
Newton såg äpplet falla – det var fan,
undrar om det funkar med banan.
Orion, vinterns jägarhjälte,
skrider fram med trepunktsbälte.
Pluto som planet är slut
fast hunden lever som förut.
Quasarer (fast egentligen med K)
är allt jag här kan komma på.
Radar, ett palindromiskt instrument
som funkar utmärkt även vänt.
Spalten är ett avlångt hål
som irrar runt i en kupol.
Tuben kan vara astronomisk,
men blir med kaviar i gastronomisk.
Ur mäta hur timmarna fara,
ur led kan tiden likaväl vara.
Venusianska talas blott
av en och annan polyglott.
X för tankarna till målning
men utan Erixson röntgenstrålning.
Yrkesastronom kallar man den galning
som har nattjobb mot betalning.
Zenit har man över foten
om man står på roten.
Året är en period som går
fortare för varje år.
Ändligt är detta ABC,
slutet snart ni ska bese!
Ödslig är rymden och tyst och tom
och ingenting kanske att orda om.
Men en dag om våren en särskild dag
i en solvind så lätt som ett andetag
föddes ur det tysta och tomma
en skälvande skör liten blomma.
Hon syntes på himlen som ett irrande bloss
tills en nymånenatt hon föll ned till oss
att finnas till människans fromma,
en skälvande stjärnfödd blomma.
Och själva vi leta förlösande ord,
över oss himmel under oss jord,
under oss myllan där förfädren bo,
över oss välvande vintergatsbro.
Vi leva våra liv mitt emellan
den blommande jorden och kosmiska källan.
