Nr 23 2010

Ännu fler kvicksilver-offer

– NIOSH, National Institute of Occupational Safety and Health, skriver i ett meddelande om den galne  hattmakaren i Alice i Underlandet, filmen som just haft premiär. När boken skrevs använde hattmakare lösningar av kvicksilvernitrat för att forma hattarna av ullgarn. Den galne hattmakaren är alltså kvicksilverförgiftad.

Alice i Underlandet har den formidable skådisen Johnny  Depp som “The Mad Hatter”, hattmakaren. Han SER inte riktigt frisk ut!

Av illustrationer på nätet från gamla klassiska Lewis Caroll-utgivningar, framstår Hattmakaren som riktigt yr i bollen.

Moderiktiga stjärnskådare

Mer om hattar… Jag vet inte om astronomer och fysiker är mer eller mindre modemedvetna än andra, men toppforskarnas hattmode kan i alla fall  vara värt att utreda. Inom astronomin får vi då, till att börja med, skilja på hattar och hattar – alltså huvudpersedlar som använts under nattkalla observationer och de som använts i mer civila sammanhang. Pälsmössor tillhör natten, och Knut Lundmark i flygarhjälm, t ex, tillhör INTE den utstyrsel han använde till vardags: den bild jag tänker på härrör från en solförmörkelseexpedition. Akademisk grannlåt, doktorshattar och liknande, bryr vi oss heller inte om.

Här är två exempel på manliga hattbärare inom astronomi och teoretisk fysik:

* Knut Lundmarks företrädare på professorsstolen i Lund, C V L Charlier, bar  en härligt imponerande hatt – jag vet inte vad jag ska jämföra den med? Nån sheriffs i Vilda Västern, kanske?

Charlier har jag faktiskt haft att göra med. indirekt förstås. Han var morfar till min gode Kvällsposten-kollega Bertil Behring, som jag kamperade ihop med i många år på kulturredaktionen. På en punkt hade DNA:et tunnats ut: Bertil hade inte minsta känsla för matematik! När vi i Lund på 1980-talet firade att femtio år gått sen Charliers översättning till svenska av  Isaac Newtons Principia var Bertil och jag på plats; jag förstod lite, Bertil absolut ingenting av vad som sades.

* Minst lika berömd i hattkretsarna är J Robert Oppeinheimers “kanna”, som denne sågs bära dagligen i Los Alamos under tiden för atombombsprojektet. Klassiska bilden av honom med cigaretten i käften togs 1947 av Life-fotografen Alfred Eisenstaedt, som plåtade många celebriteter (Marilyn Monroe!).

Med åren blev denna Oppies  “Pork pie hat” något stukad, liksom sin ägare.

Caroline Herschel har jag sett porträtterad utstyrslad i små nätta knypplade huvudsaker, och den store teleskop- och observatoriebyggaren George Ellery Hale finns det bilder på där han bär – keps. Den kan han knäppeligen ha använt under sina observationer, för då kom skärmen i vägen vid okularet – ungefär så som skedde för svetsarna tills de uppfann modet med den bak-och-fram-vända kepsen. Därmed var modet satt på kartan, och sen gjorde som bekant J D Salinger resten i sin klassiker Räddaren i nöden.

Baskern har sin givna plats som de intellektuellas huvudbonad!

Kurt Gödel och Albert Einstein syntes då och då tillsammans i Princeton – iklädda hattar. Att Einstein var mer fåfäng än vi tror, är min fasta övertygelse. Nästan som en viss bloggredaktör…

Bilar och novor

Man lär sig hela tiden. Knappt hade jag avverkat notisen om bilmärken med astronomiska namn förrän en ASTB-medlem tipsar mig om att det finns ett i högsta grad verksamt sällskap,  Svenska Chevrolet Nova Sällskapet.

Trots bensinpriserna, kör medlemmarna omkring på diverse träffar, umgås och pratar kanske en och annan gång om – novor?

Världens minsta teleskop

Nyfiken som man är på allt, så undrade jag över “världens minsta teleskop” – hur ser det ut och vad kan det observera?

På sitt vis uppfyller  det mänskliga ögat definitionen, men så slog jag på nätet och noterade att astronomi och ögonmedicin ju gränsar till varandra. De äldre medborgare som lider av makulardegeneration, “gula fläcken”-sjukdomen, kunde härom året få sin syn förbättrad av en uppfinning av en läkare som är verksam i Israel och som  heter  Isaac Lipshitz. Han hade just konstruerat ett litet “teleskop”, som fick plats på en fingertopp.

“The Implantable Miniature Telescope”, IMT, är dess kommersiella beteckning.

Sen dess har säkert forskningen gått ytterligare framåt, till fromma för de äldre av oss.

HST ber om hjälp – av amatörer

Det har hänt något ganska fantastiskt i astronomivärlden sen jag började rikta min 7-8-centimeters refraktor mot de variabla stjärnorna på farfars tid.

I dag utber sig till och med HST-astronomer om hjälp från välutrustade amatörer. Genom AAVSO (American Association of Variable Star Observers) ville  en forskare härom dan ha koll på oberäkneliga V842 Cen,  och info gavs på AAVSO:s hemsida med koordinater till lämpliga jämförelsestjärnor runt 15:e magn.

AAVSO är det många amatörer som jobbar för, även i Sverige, och proffsens IAU har bara gott och säga om denna seriösa, globalt verksamma – anrika! – organisation.

Snart är det dags för oss amatörer att boka tid på HST!

Och på tal om det, det står ett alldeles förnämligt Lundainstrument ute på Jävan, Genarp. Vad ska vi göra med det? Observatorier ska koka av aktiviteter, utbildning,  forskning och PR-verksamhet. På Jävan är det bara så – tyst!

Titta, vi flyger!

Härom dan (22.3) togs ett nytt litet steg för ett rymdprojekt men ett stort för rymdturismen i sin helhet: Virgin Galactic testade 22 mars sitt rymdflygplan SS2 (SpaceShipTwo), som av sitt moderplan fördes upp till 13,7 km:s höjd och sen landade farkosterna igen, på Mojave Air and Space Port i California. Testflygningen, en av många, varade i  tre timmar och start och landning kan du på en 20-sekunders slinga bl a följa på den förnämliga Rymden i dag-bloggen.

Där det står så mycket annat spännande också!

200 000 dollar lär det komma att kosta för en tripp upp med Virgin Galactic, och finanskris eller inte – redan har ett par hundra “vanliga” jordbor ställt sig i kö till flighterna som startar nästa höst.

2012 ä det ju meningen att Kiruna ska utgöra en av bolagets bägge “baser” för turer upp i rymden.

De svenka planerna för Spaceport Sweden kan du ta del av här.

Tänk om Simon Spies hade levt!?! Då hade vi redan haft “budgetpriser” till kosmos.

Vad är en bra limerick?

Bertil Falk tycker inte att det är nått större fel på mina limerickars innehåll – men utformningen!?!
Enligt Wikipedia definieras en limerick så här: Den ska ha fem rader och rimschemat A A B B A.
– Den sidan av limericken klarar du galant. Men sedan heter det: “Första raden bör sluta med ett geografiskt namn (så görs) och innehållet bör
vara ekivokt eller innehålla en oväntad knorr.”
– Si och så med Ulf R:s ekivokhet. Mera porrknorr efterlyses härmed.

– Och slutligen – antalet stavelser är inte givet (och det stämmer absolut hos Ulf), men den första, andra och femte raden har vanligen åtta, medan den tredje och fjärde har fem eller sex stavelser. Raderna 1, 2 och 5 ska dock ha tre betonade stavelser och de övriga raderna två. Och här haltar det nog betänkligt.
SF-författaren Börje Crona, som gjorde Jesus till astronaut i Galaxy före Däniken, skrev så kallade mumrickar. I företalet till sin novellsamling Stjärnornas fred citerade han två av sina egna mumrickar. Den ena låter så här.

Två snälla små monster från Mars
i Hollywood sa: Nej, bevars,
vi vill ej agera
i skräckfilmer mera.
Vi trivs mycket bättre med fars.

Och den andra:

En ung astronaut ifrån Bari,
som världsrymden flyger och far i,
sa ilsket: Bevars:,
jag skulle till Mars
men här är ju blott februari.

Apropå Limerick, staden på Irland alltså,  så var Bertil där den enda gången som hemmalaget tog hem All-Irländskan.
– Det var ett sjusärdeles liv den dagen för cirka 40 år sedan.