Nr 30 2010

K G Hammar undvek fällorna

Mycket folk gästade lokalerna i Maria Magdalena kyrka i Lund i eftermiddags för att lyssna in ämnet ”Big Bang och Gud”. På plats CERN- och Brookhaven-forskaren Ingvar Otterlund och förre ärkebiskopen K G Hammar, två tungviktare i denna ”debatt” som snarare blev två hyperintressanta föreläsningar.

Otterlunds Big Bang-föredrag var oklanderlig populärvetenskap, enormt fascinerande, fantastiska bilder, men K G Hammar  väckte ändå hos mig största nyfikenheten. Och jag blev lätt fascinerad av hans goda sätt att prata om vad religion ska syssla med och inte syssla med. Några fällor gick han inte i! Den religion lever farligt, sa han, som försöker sig på naturvetenskapliga förklaringar.

Och jag tror Hammar vann en och annan proselyt när han berättade om hur han  på varma sommarnätter kan lägga  sig raklång i gräset på tomten till familjens sommarviste på Österlen och bara låta sig intas av stjärnhimlen.

- Det är skönt att vara liten, att vara liten men ändå en del av något stort, tyckte ”KG”.

Hammar såg, sa han,  religion närmast som en konstnärlig yttring, han hade många kloka synpunkter överhuvud taget, och diskussionen efter blev därför som den blev:  Ett vänligt och sympatiskt meningsutbyte. Till och med forskarproffset Otterlund såg med förståelse och sympati på religiösa yttringar.

Arrangör var den lilla privata ”akademien” 3 M (Medicin, Meteorologi, Miljö), som – tyckte debattörerna – gärna kunde kompletteras med ytterligare två M: Mystik och Moral.

Hälsning från Alexandria

Det kom en trevlig hälsning från pyramidernas Egypten och inte minst Alexandria, dit Carsten Nilsson – gammal stjärnkompis, kollega i redaktionsrådet för Populär Astronomi m m – hans familj, hustru (bibliotekarie!)  Annika och sonen Leo, varit. Bl a för att syna in det nya Alexandria-biblioteket (Bibliotheca Alexandrina) , som en annan gammal vän,  den bortgångne  Skanska-medarbetaren och bokförläggaren Kurt Nelson var en stor tillskyndare av.

2/3-delar av familjen framför planetariet. Foto: Carsten Nilsson

Kurt var i Egypten härom året och skänkte en del av sina rara böcker till biblioteket.
Till det klassiska biblioteket under antiken var knutet flera av våra stora grekiska astronomiska pionjärer: Aristarkos, Eratosthenes, Hipparkos m fl. Deras och andras unika bokskatter förstördes under uppenbarligen upprepade dåd och attentat under nästan 400 år. Bland annat ska skriftrullarna ha använts som bränsle till romarnas badinrättningar; badkaren finns kvar men inga rullar.
Till biblioteket i dag är även knutet ett fantastiskt Planetarium Science Center, som visar specialfilmer om Nilen,  jordens vulkaner, planeten Mars och naturligtvis dagliga stjärnshower av en ”resident astronomer” som föreläsare.
Vid planetariet finns även ett vetenskapshistoriskt museum.

Vad händer med uret i Lund?

Bloggen aktualiserade frågan om det vanvårdade uret i pelaren vid sidan av grinden in till Stadsparken vid Lunds gamla obsis, och min idrottskompis, lundapolitikern Christer Wallin (m), kan berätta en del – att det just nu är en kommunal ”ickefråga” eftersom fastigheten fortfarande inte är placerad hos en användare. Obsis ägs fortfarande av Universitetet, så kommunen kan inte fixa det automatiskt.

Tydligen är det så att kommunen förbundit sig att köpa fastigheten  eller redan har gjort det, men inte funnit någon användare.

- Mer relevant kanske i sammanhanget  är att ombyggnad och renovering av Stadsparken har precis börjat och ska vara klar i god tid till jubileet 2011, och då utgår jag från att uret också ska vara klart och renoverat.

Även Christer tycker att uret (och barometern!) ska fungera som de gjorde när han var liten.

Anita Sundman ur tiden

Universum enligt Thomas Wright. Akvarell av Anita Sundman

Det står en fin minnesruna över Anita Sundman på Populär Astronomis blogg – tack till Robert Cumming för reflektioner och lästips.

Anita Sundman var en enastående person, jag vill inte påstå att jag kände henne väl men jag var i alla fall hemma hos henne på Stockholms söder och intervjuade henne i samband med hennes Knut Lundmark-bok (Den befriade himlen) som kom ut 1988. Som många av oss i vår generation, lockades hon till astronomin genom Lundmarks många böcker och radioföredrag, och hon berättade medryckande (och empatiskt!) om Lundmarks stora misslyckade Lundaprojekt med den aldrig förverkligade stora galaxkatalogen.

Sist vi sågs var också i samband med Lundmark-träffen i Astronomihuset, Lund, 2007, då hon höll ett tankeväckande föredrag och vi lyssnade andäktigt på uppspelningen från radio med Knut Lundmark och Harry Martinson. Bl a berättade hon om hur bilden av kosmos förändrats bara på några årtionden. På 40-talet var det ett tyst och ödsligt universum vi studerade; vår tids universum, däremot,  är fyllt av partiklar till och med i vakuum och ständigt pågående stora och små kollisioner och smällar.

Anita Sundman var en proffsastronom med vida kulturella vyer. Hon skrev böcker, hon var krönikör i Populär Astronomi, hon skrev ett kapitel i den av Björn Stenholm redigerade boken Texter om kosmos m m – och hon kände sig för som bildkonstnär, akvarellist.

Björklund och Müller – våra egna asteroidpionjärer!

Apropå sommarens med spänning emotsedda  asteroidockultation 8 juli, så erinrar Hans Bengtsson  om att vårt sällskaps  stora namn Per-Åke Björklund och Sven-Aage Müller var först av alla att klocka en sådan ockultation av en småpanet.
Därför har den malmöitiska observationen nummer 1 i den internationella kronologiska listan.
- Det var 19 februari 1958 som Juno ockulterade stjärnan SAO 112328. Sedan dröjde det till 2 oktober 1961 innan någon annan lyckades observera en asteroidockultation, Då var det Pallas det handlade om.
- Någonstans – vet inte riktigt var – har jag sett latitud och longitud för deras observation, minns att jag tittade på en karta, och det blev – Limhamn.
- Ser också i ett protokoll från Tycho Brahe-sällskapets möte den 24 januari 2009 att Anders Nyholm då tog upp händelsen.
Hans rekommenderar även studier av denna artikel i tidskriften The Observatory från 1962.
Genom Per-Åke  Björklund och Svend Aage Müller fick vi veta att Juno hade en diameter på 110-190 km. Vissa uppgifter i dag talar om en diameter på cirka 200 km. Om det finns en del frågetecken kring denna uppgift, så är det desto säkrare att Juno fått ta emot en hel del stryk genom krockar i asteroidbältet. På bilden, som är en modell av Juno, har  David A. Aguilar vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics försökt föreställa sig hur Juno ser efter en ”kyss”.

Fassbinders sf-film aldrig visad i Sverige

Det står nu klart sen jag kollat med vårt lands stora filmdatabas och Sveriges Television – tack till Per Sundfeldt respektive Hans Arnbom – , att Rainer Werner Fassbinders sf-serie för tv 1973, Welt am Draht, aldrig har visats i Sverige. Nyligen kördes den som långfilm på bio i Berlin och hyllades som ett litet mästerverk.
Det är som upplagt för någon av de alternativa biokedjorna i Sverige att reparera skadan.

3 svar till “Nr 30 2010“

  1. anna-mi skriver:

    Min kommentar innan kan kanske uppfattas som påhopp på enskild person, och det var inte meningen. Jag var som sagt inte på mötet utan har enbart referatet att tillgå och det är väl lika mycket det språkbruk som används där som återgivandet av föredragshållarens inställning jag vänder mig emot. Det vill säga: hur urvattnat och jolmigt får en religion beskrivas och utövas utan att det övergår till lyteskomik? Hur mycket kött kan en vegetarian äta och ändå fortsätta kalla sig vegetarian?
    Att inte släppa taget om en värdegrund utan för säkerhets skull säga sig tillhöra den fastän tanke och livsföring saknar överensstämmelse med källans propåer är enbart en bra hållning för att förhindra framkomsten av nya meningsbärande strukturer som bättre kan lösa våra problem.
    Det finns ingen anledning hålla religionerna bakom ryggen utan tvärtom: ska samhällen och moral kunna utvecklas krävs det en dekonstruktion av förlegade tankemönster -inte patetiska, flummiga, kvarhållanden för säkerhets skull. Detta för att vi även globalt sett ska kunna bygga mer rimliga normativa synsätt av hur människan måste bete sig för att hon och de andra djuren ska kunna överleva på planeten. Vi måste börja samtala om hur en mer realistisk och rättvis moral och livsåskådning bör formuleras än den som religionerna tillhandahåller genom sina myter. Innan det är för sent, så att säga.

  2. bengt skriver:

    Anna Mis kommentar från det utmärkta referatet är baserat på referentens ord med de värderingar man lägger i ords tolkning i tiden för att använda KGs ord -kommentaren speglar lite väl mycket förutfattade meningar om KG Hammar och ordtolkningar ryckta ur sitt sammanhang tycker jag så den kommentaren blev så fel som det kunde bli.
    Föreställningen var strålande och KG Hammar brilliant och stod verkligen upp för kyrkan och vår Herre som gemene man logiskt eller andligen kan uppfatta vår skapare och på ett prentaniöst och framför allt enkelt jordnära och trovärdigt sätt för att orden skulle komma från en kyrkans man på så hög nivå.
    Med både öra ,öga och själen närvarande utan förväntningar var upplevelsen en helt annan än den du torgför och i perspektiv av Bigbang symfonin som var i minst samma höga pedagogiska klass blev det en lysande föreställning av såväl Otterlund och KG Hammar som lämnade kvarvarande spår av kvasarer och fotoner som letar vidare efter existensens grundkärnor hos all dem som hade förmånen att få lyssna se och intuitivt känna och inte minst ta del av kvalificerade välpreparede frågor och naturliga okonstlade svar . Ett upplevelse lite utöver det vanliga tack var Anders Gustafssons brillianta kreativitet i 3M
    Bengt
    3M och vetenskapare som både var andligen och kroppsligen närvarande

  3. anna-mi skriver:

    Angående ”K G Hammar undvek fällorna”:
    Ulf R:s redogörelse av vad som sig timade i Lund igår ger i alla fall för
    mig vid handen att det som K G Hammar i Ulf R:s version kallar religion det
    skulle jag enbart benämna en öppenhet för andlighet. Andlighet står för ett
    sökande efter trygghet och mening i existentiella frågor vilket självklart
    också kan leda till att man faktiskt bekänner sig till en viss religion
    eller religiös inriktning. Men religion är en form av institutionaliserad
    andlighet vilken bygger på dogmer och trossatser, dvs ett försanthållande
    av vissa påståenden som anhängarna samlas kring, etc. Ställer man inte upp
    på det ställer man inte upp på religionen ifråga, så enkelt är det.
    K G Hammar gör därför bättre i att säga att han inte är kristen utan bara är
    inspirerad av den religionen.