BILDEXTRA:
Vägen till “first light” på Fryksdalsobervatoriet
Alltför många av yrkesastronomernas teleskop i Sverige står stilla, kupolluckorna gistnar, teleskopen rostar och speglarna tappar sin lyster (utom Alba Novas!) … varför hoppet står till de ambitiösa folk- och amatörobservatorierna (Oxie, Stockholm, Göteborg). Sveriges största amatörobsis är Mats Yderstigs Fryksdalsobservatorium (Lysvik, Värmland) med dess fantastiska hemmabygge av en 30-tumsreflektor. Med hjälp av Christian Vestergaard, W-bloggsvicen, har jag från Mats fått en rad bilder av teleskopets väg “från ax till kaka”, och här följer en mix av bilder med Mats kommentarer.
Den historiska bilden först, naturligtvis:
– Jag har tillverkat en temporär fixtur för sekundär och fokuserare för testningen. Har två sekundärer att testa med för att få ett mer rättvisande resultat. Primären vilar på 27 punkter med 8 stkullagrade kantstöd.
I mitten syns det ej färdigställda 30-tumstelskopet (F4,1) tillsammansmed en 16-tums Meade och några mindre instrument. Observatoriet har 45 kvm golvyta och taket rullar på en räls.
– Det som återstår av arbete i observatoriet är i princip bara motorisering av taket och gjutning av fundament. Därefter ska resten av teleskopmonteringen installeras.
Här följer lite osorterat en del bilder från byggprocessen:
allt på bilden vänt upp och ner med punkten längst till vänster i bild fastsatt i en justerbar anordning i marknivå (se annan bild).
det är färdigpolerat eller om optikerJoel ska plågas lite mer… Riktar in teleskopet mot polstjärnan som
ligger tillräckligt stilla under testen. Utan aluminiumbeläggning presterar glaset som ett fullt aluminiserat dito på 150 mm diam.
Köpt från Reginato, Italien med en grovfräst yta av F4,0.
Glöm inte betala in till vårt 75-årsjubileum!
26 april firar vi i Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe vårt 75-årsjubileum i Lund (lokal: Odd Fellow, Bangatan 6). Välkände lundakrögaren David Parry på The John Bull Pub svarar för det lekamliga, vi själva inklusive Gustav Holmberg och Johan Kärnfelt för det jubileumsastronomiska. Programmet på ASTB:s hermsida.
Det är viktigt att de som vill närvara, omedelbart betalar in 200 kr/person på vårt plusgirokonto 3 97 50 – 5. Senast 16 april!
För den nimma summan får vi en tvårättersmeny, öl/vatten/1gl vin, gratis lokal, föredrag, liten Knut Lundmark-utställning, särtryck om Knut Lundmarks uppväxt – och så får vi vara med om utdelandet av årets Knut Lundmark-pris!!!
Supernovan i M 95
Jag är jättenyfiken på våra egna bilder av supernovan i M 95. Tack till Bengt Rosengren, som förmedlat ett par proffsobservatoriers dokumentation av stjärnsmällen.
Från Kitt Peak-observatoriet kommer t ex denna färgstudie – supernovan är den ljusa pricken vid kl 5 ungefär, i en av spiralerna
Supernovan, som bär beteckningen SN 2012aw, ligger just nu runt magnitud 13 och ljusstyrkan avtar sakteliga.
Runt månadsskiftet mars-april noterades radiostrålning från denna Typ IIP-supersmäll med hjälp av Karl G. Jansky Very Large Array.
Hur många astronomer tog Strindberg livet av?
Jag hade förmånen att igår kväll ge en timmes föreläsning om “August Strindberg och astronomin” på Regionmuseet i Kristianstad – tack till astronomen, astrodidakten Urban Eriksson för all hjälp – och jag kunde inte låta bli att fastna för ett textställe i Ågysts Inferno-bok. Där skriver han så här:
“L´ Initiation offentliggör en uppsats av mig, vari jag kritiserar det rådande astronomiska systemet. Tisserand, föreståndzren för Parisobservatoriet, dör några dagar efter uppsatsens offentliggörande. I ett anbfall av upprymt lynne sammanställer jag dessa bägge fakta och erinrar om att Pasteur dog dagen efter det min Sylva Sylvarum utsänts i bokhandeln. Min vän teosofen förstår icke skämt, och lättrogen i högsta grad, kanske också mer initierad än jag i svartkonsten, låter han undfalla sig uttryckliga påståenden om att jag utövar förgöringsknster.
Man tänke sig min förskräckelse när efter det slutliga brevet, som lyktade vår korrespondens, den ryktbaraste av Sveriges astronomer dör av slag. Jag blev ängslig, och det med skäl.- – – Till råga på min fasa: inom loppet av en månad avlida fem mer eller mindre kända astronomer: den ene efter den andre.”
För att satisfiera Strindbergs påståenden, måste de stackars astronomerna ha avlidit på hösten 1896.
* Vem var den “ryktbaraste” astronomen i Sverige vid denna tid? Utan tvekan Hugo Gyldén (bilden t v), KVA:s astronom och professor i Stockholm. Han avled i november 1896.
* Axel Möller, professorn i Lund som såg till att bygga obsis i Stadsparken, avled i oktober 1896.
* På andra sidan Atlanten avled skaparen av Astronomical Journal Benjamin Gould. Han gick ur tiden i november. 1896.
Jag kan förstå Ågysts ruelse.
Sannolikt saknade Strindberg inte Hugo Gyldén, som stod för allt det vetenskapliga som Strindberg avskydde (celest mekanik, pertubationsmatematik etc). Dessutom konkurrerade Gyldén med honom i så motto att han var en beläst kulturperson, höll salonger, var duktig musiker och umgicks med brorsbarnet till en av J W Goethes bästa vänner. Till hans elever hörde kommande lundaprofessorn (och Strindberg-entusiasten) C V L Charlier.
Gyldén blev bara 53 år gammal.