Nr 115 2013

100 år sen Per-Åke Björklund föddes

7 oktober 1913 föddes Per-Åke Björklund, i många år ordförande i vår förening. Med Peter Linde och Erik Johansson, ordförande respektive sekreterare i ASTB, la vi igår ner en blomsterkvast för att hedra minnet av Per-Åke på Mellersta kyrkogården i Malmö.

Per-Åke Björklund arbetade inom Malmö stad och vi kan lugnt påstå att utan hans nätverk hade vårt observatorium i Oxie inte blivit av.

Per-Åke observerade från sitt sommarviste, bl a asteroidockultationer, men var också engagerad i spegelslipning och var allmänt en hjälpsam kraft för oss unga amatörer.

Det var på Per-Åkes tid som Kvällspostens kulturredaktion och ASTB instiftade Knut Lundmark-priset, som fortfarande delas ut med ojämna mellanrum. Hade han inte själv suttit som ordförande, hade han varit en given kandidat!

Till Per-Åke och hans insatser återkommer vi på vår festkväll i början av december. Bl a skrev han en bok om Tycho Brahe.

Chalmers synar Jupiters månar

Ett pressmess från Chalmers berättar att på högskolan byggts en terahertzsensor som ska utforska Jupiters månar inom ESA-projektet "Jupiter´s icy moons".

Observatoriemuseets öde

Två prisvärda vetenskapsjournalister, Anders Björnsson och Annagreta Dyring, har i den utomordentliga, nätbaserade Tidningen Kulturen skrivit om nedläggningen av Kungliga Vetenskapsakademiens pärla, Observatoriemuseet i Stovckholm.

Jag vet inte hur mycket skit vi ska kasta på KVA, men vi kan väl alla vara överens om att det är av ett NATIONELLT intresse att bevara museet. Diskussionen har varit totalt obefintlig, ingen inom den astronomiska sfären utanför KVA:s slutna styrelserum har fått en chans vad jag vet att diskutera vare sig konsekvenser av nedläggningen eller möjligheter till räddning. Jan Björklund, ministern, är en mycket bra adressat för en uppvaktning.

Det känns angeläget att "stjäla" ett och annat substantiellt citat från ovan nämndas nätartikel, som borde beröra den svenska astronomiska communityn in i bara märgen:

★ "Gamla Observatoriet i Stockholms innerstad är en av svensk forsknings heliga platser. Som Linnés Hammarby, som Gustavianum i Uppsala eller som Botaniska Trädgården i Lund. Det råkar vara Kungl. Vetenskapsakademiens äldsta egna byggnad. I huset residerade den unga akademiens sekreterare från 1749 och 34 år framåt, Pehr Wargentin – astronom och svensk befolkningsstatistiks fader. – – –

★ Sedan 1991 finns här, mitt i vad som för bara några decennier sedan var huvudstadens Quartier Latin, ett astronomi- och vetenskapshistoriskt museum, Observatoriemuseet.

★ Men inte efter nyår, för Vetenskapsakademien har beslutat att lägga n

ed museet och utestänga allmänheten från samlingarna. Det sägs att museet inte har burit sina kostnader. Frågan är om detta är ändamålet med att bedriva museum – att det ska löna sig. Det lär finnas långt över ett tusen industrihistoriska museer runt i landet, kulturminnesmärken, några pampiga, de flesta rätt småskaliga. De ger gissningsvis inga jättevinster. Den som har varit i Engelsberg, Lövstabruk eller Falu Koppargruva vet vad vi talar om. Verksamheten där bygger på en kombination av hängivenhet, ansvarsfullhet och – ja, besökare förstås. Reklamvärdet är inte ringa."
Artikelförfattarna jämför med Royal Greenwich Observatory, som ju faktiskt också var hotat men som i stället upphöjts till – Världarv!

Tillbaka till artikeln på nätet:

★ "Förvisso kommer inte så stora skaror som till Greenwich hit upp till Observatoriekullen – 8.000 besökare per år låter kanske inte som så mycket att skryta med, men det är ofta skolelever och deras lärare som därmed får en god försmak av hur forskare har arbetat genom tiderna och vad en vetenskaplig upptäckt är. En nog så viktig uppgift när den allmänna skolan har misslyckats med att intressera elever för studier i teknik och naturvetenskap, och det är just sådana stimulanser som KVA med all rätt säger sig slå vakt om. Hur ska man annars kunna rekrytera morgondagens duktigaste forskare? – – –

★ Observatoriet har alltid varit ett vetenskapernas hus och bör, enligt vår mening, förbli så. Det har attraherat inte bara astronomer och andra naturforskare. Under det slutande 1800-talet kom delar av Stockholms kulturelit samman hos dåvarande föreståndaren Hugo Gyldén som hade sin bostad i observatoriet. Man åt supéer och idkade salongsliv. I Gyldéns umgänge ingick kända namn som Ellen Key, Viktor Rydberg, Sonja Kovalevsky, år 1883 utnämnd till professor i matematik vid huvudstadens då nygrundade högskola – därmed landets första kvinnliga professor. Det var en tid när gränsen mellan lärd kultur och skön kultur inte var skarpt dragen, dock mellan könen: Kovalevksy fick aldrig säte i akademien. – – –

★ Observatoriet som sådant var ett upplysningsprojekt. Man ville kartlägga – allt i naturen, allt folket, hela universum. Linné vistades i dessa lokaler; Vetenskapsakademiens handlingar redigerades här. Redan 1756 inleddes mätningar av temperaturen, ett oskattbart material för olika slags forskningar, och fortfarande gör man dagliga väderobservationer i anslutning till byggnaden. Teleskopet är alltjämt i funktion, med möjlighet också för lekmannen att göra sina observationer. Och museet upplåter delar av sina lokaler till bland andra Stockholms amatörastronomer, en ideell förening.

★ I sen tid har museet varit platsen för en lång rad populärvetenskapliga föreläsningar i regi av museets vänförening. En gång om året anordnas på kullen en riktig folkfest, Observatoriekullens dag, som samlar mellan 300 och 500 nyfikna deltagare, många av dem unga människor. Akademiens ständige sekreterare hälsar då välkommen.

★ Vi är rätt många utomstående som har guidats och vistats där genom åren, haft möten och konferenser där, sänt radioprogram därifrån. Det har funnits och finns en hög grad levande och öppen akademisk atmosfär i detta 1700-tals-palats, byggt till det allmännas gagn.

★ Det är inte konstigt att ett engagemang av den här omfattningen rätt snart växte den ursprungliga stiftelsen-huvudmannen över huvudet, alldenstund den i långa stycken hade att sätta sin lit till ideella krafter, också för att sköta administrativt arbete. 1996 beslöt så Vetenskapsakademien att själv gå in och ta över ansvaret. Akademien förvärvade tre år senare huset av kommunen för det förmånliga priset av 1,6 miljoner kronor. I köpeavtalet med gatu- och fastighetskontoret (30/12 1998) stipuleras att där ska finnas ”museum samt lokaler för forskningsfrämjande och forskningsstödjande ändamål”.

★  Detta är ett tvingande krav. Det tycks akademien nu beredd att frångå. Det kan knappast ske utan omförhandling med säljaren.

 ★ Samtidigt med köpet upplöstes stiftelsen och den lämnade sina tillgångar på närmare 1,1 miljon kronor, jämte inredningar, bibliotek, arkiv, inventarier med mera i lokalerna, till Vetenskapsakademien på det uttryckliga villkoret att där skulle bedrivas vetenskapshistorisk aktivitet och ingenting annat. Det villkoret tycks akademien nu beredd att bortse ifrån.

 ★ Den bortser också från de cirka tretton miljoner kronor som genom åren har getts av utomstående för att bygga upp och trygga museiverksamheten – de pengarna förverkas nu. Donatorerna, varav de flesta med traditionellt goda relationer till akademien, bör känna sig rejält svikna. De har inte väntat sig någon avkastning på givna medel. De har inte väntat sig annat än att de ska komma till rätt användning.

★  Vi anser inte att en aktad akademi kan uppträda på detta obetänksamma vis. Det är en fråga om heder och moral. Ansvariga inom KVA borde ha värvat stöd för en angelägen sak på högsta nivå i ett mycket tidigare skede. I den situation som nu har uppstått finns ett antal vägar att gå. – – –

★ Beslutet om nedläggning har tagits av KVA:s styrelse, men i en fråga av denna dignitet – det handlar otvivelaktigt om ett riksintresse, om en institutionell symbios av lärt och populärt – skulle väl ändå hela akademien sätta ned foten! Till dess egen heder och till kulturarvets fromma."

Läs hela artikeln in exstenso här  – liksom ett svar här. Ta del, reagera. DISKUSSION ÄR EN HEDERSSAK!

"Astronauten" jobbade på Kockums

Tack till gamle kompisen och glade trätobrodern Jan Svärd (s), kommunalråd i många år i Malmö, ambitiös bokförläggare, revymakare m m. En typiskt positiv medmänniska!

I samband med  "Sveriges minsta bokmässa" överlämnade Janne en bok han skrivit om gamla kockumiter (Vi på Kockums, Skrivareförlaget, 2:a uppl 2007), en bok om alla profiler och  deras öknamn. På A som i "Astronauten" hittade jag följande – att det fanns en ingenjör på Kockums som kallades just så därför att han tittade på stjänor.

Men "Astronauten" kunde också förbindas med en jobbare som hade arbetat på två andra varv och nu var inne på sitt tredje varv! Som Jurij Gagarin…

Det fanns även en varvsingenjör som kallades "Astronauten" därför att han la sig i det mesta och kom till Kockums när Sputnik gick i höjden.

Axel Möller – professor och kommunalpolitiker

Härom dan fick jag en förnämlig gåva av K Arne Blom, det magnifika trebandsverket Lunds historia – staden och omlandet vars utgivning kompisen K Arne lett.

På W-bloggen bör noteras att det skrivs en hel del om Anders Spole, och så visar det sig att Axel Möller, observatoriegrundaren i Stadsparken, även var kommunalt verksam. Det senare ska vi definitivt gräva vidare i!

Lundmark och Lundakarnevalen 1950

Jag vet inte hur involverad Knut Lundmark var i det studentikosa Lund, men under Karnevalen 1950 påpekade Karnevalstidningen att lundaseismologen registrerat ett månskalv som resulterat i 90 m höga vågor "i såval Dovre som i Calais".

"Förbindelserna mellan England och Frankrike har på grund av det inträffade undergått en allvarlig försämring.

Prof. Lundmark meddelar vid förfrågan, att han ännu inte är klar med fenomenets slutgiltiga förklaring, men att denna, så fort den föreligger, kommer att inflyta i Allers Familjejournal."

Vi ses i Lund!

På torsdag kväll, i samband med Nordenmarkföreläsningen, får unga Elisabeth Werner, 18,  ta emot Svenska Astronomiska Sällskapets ungdomsstpendium.

Tiden rusar i väg. Elisabeth besökte oss på Tycho Brahe-observatoriet härom året och redan pluggar hon på Uppsala universitet. Hon är en av medstiftarna till Astronomisk Ungdom och har också med hjälp av lundaprofilen Henrik Lundstedt spanat in fenomenet solstormar.

Det är bra riggat för svensk astronomis framtid.