Typiskt orättvist: Ljusstark nova briljerar i söder
Det är så orättvist, den södra stjärnhimlen erbjuder en betydligt mera fascinerande stjärnhimmel än vår norra. Räcker det att jag hänvisar till Stora och Lilla Magellanska molnen? Dessutom julfirar en massa svenskar i värmen down under just nu. Grrrr…..
Nu har dessutom en ny verkligt ljusstark nova briserat där nere, och så här tjusigt ser det ut när Alpha och Beta Centauri, två av de ljusaste stjärnorna på södra stjärnhimlen, fått "sälla" av en tredje – alltså en klassisk nova, Nova Centauri 2013.
ESO:s så kallade Photo Ambassador Yuri Beletsky dokumenterade smällen 9 december – novan upptäcktes av John Seach i Australien en vecka tidigare. KLICKA upp bilden för syns skull!
Novan är den ljusaste detta årtusende – hittills.
ESO:s 3,6-meters teleskophus t v.
Astronomer har med utgångspunkt från radioobservationer från Australiens horisont räknat på smällen och funnit att om vi utgår ifrån en sfärisk expansion, temperatur på 10 000o K i det utkastade materialet, en expansionshastighet på 1300 km/s och att explosionen ägde rum 30 november, så bör novans avstånd röra sig om 3,3 kpc (drygt 10 000 ljusår). Mitt i vintergatsgyttret.
Novan har enligt AAVSO fladdrat väldigt, nådde som mest runt 3m, har dippat någon magnitud, men verkar nu ljusna igen.
Utgångstjärnan bakom novan måste finnas dokumenterad på ett ohyggligt antal "plåtar". Just you wait and se.
Gaia håller kursen
Vår svenska Gaia-trupp har återvänt hem till hygget i Lund från Franska Gyana och inväntar nu med spänning nästa steg.
– Allt har fungerat perfekt med Gaia hittills, och nu väntar vi spänt på de första science data, men det dröjer några veckor till dess, berättar vår lundaprofessor Lennart Lindegren i ett mail.
Vertikala vindar löser Jupiter-fläckens gåta
Jupiter står jättefint till nu på vinterkvällarna, och både proffs- och amatörteleskop spanar in gasjätten. Många har funderingar kring den röda fläcken – hur länge kommer denna jättestorm att synas? Vi tror att vi har sett den åtminstone sedan 1831 men kanske upptäcktes den redan 1665.
Nu pekar en ny modell på att fläcken inte kommer att ge med sig och upplösas på ytterligare flera hundra år. Framför allt har upptäckten av en vertikal vind inuti fläcken satt teoretikerna på det hala: En sådan vind förlänger livet på systemet helt enkelt.
Fläckens dimensioner är imponerande 20 000 x 12 000 km och den flyter omkring mellan två jetströmmar på planeten, som i sin tur rör sig motsatt varandra. Energiutflödet borde göra att fläcken upplöses, men så är det alltså inte. Det finns en "motor" som håller liv i fenomenet, och de lodräta vindarna ger uppenbarligen avgörande bidrag i energiekvationen.
På astronet.se har Johan Warell nyligen från skånsk horisont visat ytterst pedagogiskt på Jupiters och Mars relativa storlekar på himlavalvet men också fått med den mysteriösa röda fläcken. Snyggt! Inspirerande!
Tiden är relativt… kort?
Om vissa fenomens varaktighet på jorden, kan tas del av här på en synnerligen pedagogisk filmsnutt.
Man kan väl med viss tyngd säga att vår kollektiva upptagenhet av tiden och skeendet just här och nu är en chimär.
Lars Olefeldt hittade.
En ledarkommentar i W-bloggens smak
23 december publicerade Svenska Dagbladet en ledarkolumn signerad Nicklas Lundblad. Läs den gärna i sin helhet här på bloggen "Nicklas noterar"! Redan rubriken utlovade något ovanligt i läsväg: "En nation som vänder sig mot stjärnorna".
Lundblad utgår från ESA:s kometsynarsond Rosetta, som i slutet av januari ska inleda granskningen av kometen Churyumov-Gerasimenko på nära håll. Ja, till och med landa på kometens kärna så småningom.
– Rymdforskningen är en fantastisk möjlighet för Sverige att ta del i utforskandet av detta universum, skriver Lundblad och avslutar sin välargumenterande epistel med en önskan om ett teleskop i julklapp.
Ja, inte bara ta del utan ta över ledartröjan!!! En verklig utmaning i Pisa-undersökningens dystra skugga om fallerande kunskaper i naturvetenskap och matte.
Lundblad hänvisar bl a till Ray Bradburys rymdpoem "If only taller we had been". Den läser Bradbury här på en Youtube-snutt från 1971.
Juligt på hög höjd – och låg…
Jag undrar just hur julafton och denna juldag har gestaltat sig på Europas högst belägna observatorium, på Sphinx-alptoppen i Schweiz där Jungfraujoch-institutionerna ligger och håller koll på väder, vind och astronomiska fenomen. HFSJG står för High Altitude Reserch Stations Jungfraujoch & Gornergrat.
Webbkameran antyder att det är ganska tufft där uppe just nu.
En insnöad höghöjdsantenn ser ut så här:
Nere på jorden kunde Gunnar Bernstrup härom dan bjuda på detta malmöitiska julmotiv…
