Hoppa till innehåll

Nr 7 2014

Katja har tagit över i Göteborg

Katja Lindblom  har tagit över efter Gunnar Sporrong som observatorieförvaltare på Slottsskogsobservatoriet vid årsskiftet. Gunnar, som hade tjänsten i tio år, kommer nu i stället att sälja mikroskop på företaget AstroSweden  i Skara. Det berättar en som vet, nämligen  Christian Vestergaard.

CV:

– Vad jag förstått blir Katja landets första kvinnliga observatorieförvaltare för ett folkobservatorium.

Så här säger Katja:

– Jag besökte Slottsskogsobservatoriet allra första gången 1992 och gick då dit regelbundet fram till 1994 men sedan dröjde det fram till 2006 innan jag kom på återbesök.  Redan då, 1992, väcktes en liten dröm om att någon gång i framtiden kunna jobba där.

– I övrigt kan det kanske nämnas att jag skriver för Populär Astronomi samt att jag är illustratör och arbetar på ett bokprojekt i syfte att fånga och uppmuntra astronomiintresset hos barn och ungdomar.

Någonstans har jag sett att Katja även sommarjobbat på planetariet i Moskva!

När ASTB-resan till Göteborg blir av i höst, ska Katja få rita och berätta för oss om sig själv och Slottsskogens anrika astronomiska pärla.

Bach vs Higgs

Jag fick i min hand en artikel i Läkartidningen signerad Anders Ahlsson medicine doktor, överläkare, områdeschef,
Kärlthoraxkliniken, Universitetssjukhuset, Örebro. Den handlar om Johan Sebastian Bach och hans synproblem och artikeln avslutas med följande släng:

"Man kan beundra den arkitektoniska konstruktionen i Bachs musik, eller analysera fugornas matematik – men man kommer ändå bara åt den gripbara delen av hans kompositioner. Den andra – det väldiga geniets fantasi och kapacitet att i en enkel violin, orgel eller cello härbärgera och kommunicera människans hela väsen – utgör en helt egen dimension. Bachs syn är räddad i hans musik, och så länge den kan spelas är Higgspartikeln överflödig."

(Tack till Carl-Olof Börjeson som hittat textstället.)

Planeter hittade i stjärnhopen M 67

ESO:s astronomer har använt planetjägaren HARPS i Chile tillsammans med andra teleskop över hela världen och upptäckt tre planeter i omloppsbana runt stjärnor i stjärnhopen Messier 67.

★ Trots att mer än tusen planeter utanför solsystemet har bekräftats som upptäckta så har bara en handfull av dessa hittats i stjärnhopar. Det är dessutom anmärkningsvärt att en av dessa nya exoplaneter kretsar kring en stjärna som är en ovanlig soltvilling – en stjärna som är nästan identisk med solen i alla avseenden.

★ Fram tills nu har ytterst få planeter upptäckts i stjärnhopar. Detta är särskilt besynnerligt eftersom man vet att de flesta stjärnor föds i sådana hopar. Astronomer har frågat sig om planetbildning fungerar annorlunda i stjärnhopar för att kunna förklara bristen på planeter där.

★ Anna Brucalassi (t v), knuten till Max Planck-institutet för utomjordisk fysik, Garching, Tyskland, är förstaförfattare till den nya studien, och hennes team ville förstå detta bättre.

– I stjärnhopen Messier 67 är stjärnorna ungefär lika gamla som solen och har ungefär samma kemiska sammansättning. Det är därför ett perfekt laboratorium för att studera hur många planeter kan bildas i en sådan miljö och om de bildas mest runt stjärnor med hög eller låg massa.

★ 88 utvalda stjärnor i Messier 67 har följts mycket noggrant över en sexårsperiod med 3,6-metersbjässen i Chile.

★ Stjärnhopen ligger omkring 2500 ljusår bort i stjärnbilden Cancer/Kräftan och omfattar ungefär 500 stjärnor.

★ Tre planeter upptäcktes. Två ligger i omloppsbana kring stjärnor som liknar solen och en kring en röd jättestjärna som har större massa och kommit längre i sin utveckling än solen. De två första planeterna har massor som båda är ungefär en tredjedels jupitermassa och de kretsar ett varv kring sina värdstjärnor på sju respektive fem dagar. Den tredje planeten går ett varv runt sin stjärna på 122 dagar och har en massa högre än Jupiters.

★ Den första av de tre planeterna visade sig kretsa kring en uppseendeväckande stjärna – det är en av de mest snarlika soltvillingarna som hittills har identifierats och är nästan identisk med solen. Det är den första soltvillingen i en stjärnhop som visat sig ha en planet.

John Dobson ur tiden

Skaparen av det legendariska Dobson-teleskopet, som blev och blivit många amatörastronomers verktyg nr 1, har gått ur tiden: John Dobson var född 1915 och blev 98 år. Han bodde i Burbanks, Californien.

Dobson var ockå en stor  entusiast bakom missionerande projekt som "gatuastronomi".

Tack till Christian Vestergaard som hittat nyheten.

Se också Gustav Holmbergs intressanta runa.

Rosetta-kometen

Om ESA:s… ja. nymornade, Rosetta-kometprojekt, har bl a BBC detta mess (tack till Carl-Oof Börjeson).

Vi återkommer!

Kometkorn – finns dom?

Finns det "kometkorn" – "cometary grains" – i den disk som skapats av planetisimalkollisiioner (s k "debris disc") runt HD32297?

Intressanta iakttagelser diskuteras i denna rapport.

Observationerna har utförts med hjälp av världens största fältkikare, Large Binocular Telescope, i Arizona.

Rätt lärare på rätt plats

PISA-undersökningen ger Sverige underkänt i matematik och naturvetenskap och ett grundfel kanske Lars Olefeldt har kommit på spåren…

 

2 kommentarer till “Nr 7 2014”

  1. Hej och tack för den trevliga notisen angående mitt nyligen påbörjade föreståndarskap på Slottsskogsobservatoriet! Emellertid måste jag, å moskvaplanetariets vägnar, påpeka att det inte rör sig om ett sommarjobb utan att det är där som jag även i framtiden kommer att hålla till när vi har säsongsstängt i Slottsskogen.  Moskvaplanetariets verksamhet liknar vår på många sätt och vis, frånsett att de inte riktigt har anammat det där angående att man ser flest stjärnor under dygnets mörka timmar – deras imponerande teleskoppark är till fullo verksam endast en kväll om året och resten av tiden brukas endast ett teleskop avsett för solobservationer.  

    Planetariet är världens 13:e uppförda och ett av världens största: Beläget på en hög och från skyskrapor relativt befriad plats, finns potential att trots storstadens monstruösa ljusföroreningar observera månen, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Hade de haft samma typ av teleskop som vi har i Slottsskogen, hade brännvidden antagligen inte räckt till för Saturnus, men så lever de inte på den typen av visningsverksamhet utan på det faktiska planetariet, utställningarna, uraniamuseet och experimentverkstaden vilka allting sammantaget lockar flera miljoner besökare varje år. Likväl hör mitt hjärta till Slottsskogsobservatoriet, så skulle jag någon gång bli tvungen att välja mellan dessa två platser, är det givet till vilkas fördel det skulle bli.

    I övrigt kan jag nämna att jag har varit verksam som visningsledare vid Slottsskogsobservatoriet sedan 2007, så det är i själva verket bara tjänsten som är ny och inte arbetsplatsen. 

    Jag ser fram emot att träffa er alla i höst men välkomnar er redan nu till vårt observatorium!

    Bästa hälsningar,
    Katja Lindblom

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.