Ordf. Peter dompterar mediecirkusen
Inför supermånenatten i natt (12.7-13.7) har vår ASTB-ordförande Peter Linde intervjuats av TT, och Peters kommentarer sprider sig nu som en löpeld över cyberrymden. Går t ex att läsa just nu (kvällen 12.7) på Text-TV.
Även avisor som DN, Aftonbladet och Nerikes Allehanda har ringt upp för specialare.
TT:s artikel återfinns även på Expressens hemsida.
Ovanstående fantastiska bild togs i förrfjor av mästerlige astrofotografen Peter Rosén över Globen i Kongl. Hufvudstaden. Facts here!
NASA demonstrerar skillnaderna så här mellan "normalt" och "onormalt" enligt kvällens (12.7) Aftonbladet-sajt:
Fokus på en "astropopulär" huvudstad:
Suggestiva nattlysande moln över London
Ja, det blir många nyheter i senaste W-bloggen. Fortsätt att scrolla ner och ta åt dig av smörgåsbordet!
Som vanligt har Christian Vestergaard varit på fyndtur i cyberrymden och upptäckt en raritet:
En dokumentation av nattlysande moln över London för några nätter sedan.
Fotografen heter Christoph Malin och här finns bild plus story från en annorlunda pubrunda för några kvällar sen.
Två turistfälletips för Londonresenärer just nu och framöver:
✔ På Greenwich-observatoriet har gränsöverskridande "ångpunks-konstnärer" tagit över Octagon Room. Fokus är på historien om longituden.
✔ 23 juli öppnar Science Museum en sanslös utställning med bilder av Joan Fontcuberta, som i fjor vann Hasselblads-stiftelsens fina pris och som i samband med det ställde ut i Hasselblad Center i Göteborg. Nu är han i riktiga London!
Vintergatans mest avlägsna stjärnor
Två vintergatsstjärnor i halon, M-jättar, har identifierats som de mest avlägsna enskilda stjärnobjekt vi känner till i vår hemmagalax: På respektive 274 och 238 kpc, de första enskilda stjärnor som mätts upp bortom 200 kpc.
1 kiloparcec = 1000 pc = drygt 3000 ljusår.
Bägge stjärnorna rör sig bort från Vintergatans centrum och frågan som diskuteras är deras upphov: Tillhör de en tidigare uppslukad dvärggalax eller en hittills oupptäckt dvärggalax eller har de rentav slängts ut från galaxens centrala delar?
Kraterblomma på Merkurius
Messenger-sonden har fotat en fin krater på Merkurius, och när skuggorna och solljuset faller rätt blir resultatet detta floristiska:
Kratern med dess skuggkastande centralberg är uppkallad efter den nigerianske konstnären Ugo Egonu (1931-1996), som bosatte sig i London och vars konst byggde på kulturell crossover mellan västerländskt och afrikanskt.
Korkskruv i universum
Hubble-teleskopet har identifierat ett mystiskt fenomen långt där ute: Två elliptiska galaxer som krockar och som därvid skapar förutsättningar för superklustrar av nybildade blåvita stjärnor:
Även NOT, Nordic Optic Telescope, har varit farten vid utforskningen av fenomenet.
VLT löser dammig gåta
En grupp astronomer har enligt en ESO-relis lyckats följa hur stjärnstoft formas i realtid – under efterdyningarna av en supernovaexplosion. För första gången visar de att dessa kosmiska stoftfabriker skapar stoftet i en tvåstegsprocess som påbörjas strax efter explosionen, men som fortsätter långt därefter. Plock ur den matiga relisen:
☆ Gruppen använde ESO:s Very Large Telescope (VLT) i norra Chile för att analysera ljuset från supernovan SN 2010jl allteftersom den sakta bleknade. De nya resultaten har publicerats i tidskriften Nature 9 juli 2014.
☆ Astronomer vet att supernovor troligen är den primära källan till stoftet, speciellt i det unga universum, men det är fortfarande oklart hur och var stoftkornen kondenserar och växer. Det är också osäkert hur de undgår att förstöras i den tuffa miljö som råder i galaxer där många stjärnor bildas samtidigt. Men nu tack vare observationer med ESO:s VLT vid Paranalobservatoriet i norra Chile kan vi för första gången avslöja vad som egentligen händer.
☆ Christa Gall, astronom vid Aarhus University, Danmark, är försteförfattare på artikeln.
– Genom att kombinera data från de nio första uppsättningarna av observationer kunde vi för första gången direkt mäta hur stoft runt en supernova absorberar ljus i olika nyanser. Detta gör det möjligt för oss att ta reda på mer om stoftet än vad vi har tidigare kunnat.
☆ Gruppen fann att stoftkorn större än en tusendels millimeter i diameter bildades snabbt i det täta materialet som omger stjärnan. Fastän de är fortfarande små jämfört med mänskliga mått så är detta stort för korn av kosmiskt stoft, och den överraskande storleken gör kornen motståndskraftiga mot processer som annars skulle kunna förstöra dem. Hur stoftkorn kan överleva de våldsamma och fördärvande miljöer som återfinns i supernovor var en av huvudfrågorna i forskningsartikeln om ALMA:s mätningar. Nu kommer svaret: kornen är större än man förväntat sig.
☆ Jens Hjorth, forskare vid Niels Bohr-Institutet vid Köpenhamns universitet, Danmark, är medförfattare till artikeln.
– Vår upptäckt att stora korn finns närvarande strax efter supernovaexplosionen betyder att det måste finnas ett snabb och effektiv sätt att bilda dem. Vi vet ändå inte riktigt hur det här går till.
☆ Men astronomerna tror de vet var det nya stoftet måste ha bildats: i material som stjärnan kastade ut i rymden redan före den exploderade. När chockvågen från supernovan expanderar skapar den ett svalt skal av gas med hög täthet – just exakt den typ av miljö där frön till stoftkorn kan bildas och växa till sig.
– Astronomer har tidigare observerat massvis av stoft i resterna som supernovor lämnar efter explosionen. Men de har också hittat bevis att små mängder av stoft faktiskt skapas i supernovaexplosionen. Dessa oväntade men intressanta nya observationer förklarar hur denna skenbara motsägelse kan lösas, avslutar Christa Gall.
Sju nya dvärgar
Glader, Toker…. ja, Yale-astronomer har med ett nytt teleskopsystem (telefotolinser med speciell ytbeläggning som minimerar de inre störande fotonerna i teleskopen, ungefär som kamerorna fungerar i fotbolls-VM) plötsligt hittat sju nya ljussvaga, diffus dvärggalaxer i trakterna kring M101. De har naturligtvis funnits där "alltid" men först nu kommit i dagen. KLICKA upp bilden!
Yale-nyheten återfinns här. Spännande!
Einsteins skrivbord dagen efter hans bortgång
Tack till Lars Olefeldt, som på nätet ett fotografi återgivet i Life och som visar hur Albert Einsteins skrivbord såg ut dagen efter hans död:









