Hoppa till innehåll

Nr 26 2015

  • av

I väntan på Dawn

Inom drygt ett dygn när detta skrivs kvällen 4.2.2015 förväntas NASA/JPL-farkosten Dawn lägga sig i en bana runt dvärgplaneten Ceres. Får det vara en liten animation för att "wet the appetite"? Bilden togs 19 februari på 46 000 km:s avstånd och Ceres varv runt sin axel är på nio timmar.

PIA18920-1

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA

✔ Ceres upptäcktes ju av italienaren Guiseppe Piazzi 1 januari 1801, och upptäcktshistorien är i korthet denna:

✔ Många misstänkte att det skulle  finnas en himlakropp mellan Mars och Jupiter (Bodes mystiska lag krävde det!). För första gången sen Venus-passagerna på 1700-talet samlade sig ett internationeltl team på 24  astronomer och delade upp jakten mellan sig längs zodiaken.

✔ Piazzi var dock inte med i detta projekt utan hans upptäckt från Siciliens horisont kom mer till av en slump. När han väl följt den lilla himlakroppens retrograda rörelse på himlavalvet och sett hur denna ändrade riktnng, förstod han vad det handlade om.

✔ Piazzi kontaktade förstås andra astronomer, mån om upptäckarrätten, men då låg plötsligt Ceres för nära solen, så först efter nästan ett år kunde upptäckten hundraprocentigt konfirmeras.

✔ En ytterligt vacker prestation av Piazzi kunde noteras och han namngav småplaneten Ceres efter den romerska gudinnan.

✔ Sen rullade det på – Ceres visade sig med tiden vara den största asteroiden i asteroidbältet men i dag klassar vi himlakroppen inte som asteroid i första hand utan som en dvärgplanet typ Pluto.

✔ En av de stora förlorarna i det tidiga slaget om småplaneterna var den unge tyske filosofen Friedrich Hegel, som i en avhandling på filosofiska grunder ansåg det omöjligt att det skulle kunna  finnas en planet i luckan mellan Mars och Jupiter. Han var lika iilla på det som  sedermera Auguste Comte, den franske filosofen som förnekade att vi nånsin skulle få veta vad stjärnor bestod av. Denne positivist hade knappt satt denna negativa prognos på pränt förrän spektroskopin var ett faktum…

Bra fråga

W-bloggsvännen Lars Olefeldt undrar om denna pedagogiska bild, som han sett på nätet, verkligen stämmer:

The Universe... ( Stars We See [1024x768]wtmk

Svaret är, säger alla mina yrkesastronomiska vänner, Ja!, och då återstår den kluriga frågan: Vilken är den mest avlägsna enskilda Vintergatsstjärna vi kan se för blotta ögat, låt oss säga ner till 6:e magnituden i bästa fall?

Tre kandidater bör det handla om, om vi inte vill blanda in diverse historiska supernovor i jämförelsen (1054, 1572, 1604 e Kr): Antingen den ljusa jätten Deneb i Cygnus/Svanen, som anses ligga på 1500 ljusårs avstånd, den gigantiska "Granatstjärnan" μ Cephei på kanske 6000 ljusår  eller variabeln V762 Cas på 15000-16000 ljusår. Den senare är dock knappt synlig ens vid bästa väder.

Vi får se vad den högste domaren, Gaia-sonden, så småningom kommer fram till.
Oomtvistat är att det mest avlägsna objekt vi överhuvud taget kan se utan teleskop är Andromedagalaxen på nästan 3 miljoner ljusårs avstånd.

"Mars-Martina" på Youtube

Tack till Stefan Jeppsson, som skickat över sina Youtube-länkar från sin inspelning av  Martina Johansson och hennes Marsresa-föredragning på senaste ASTB-stormötet:

Legendartiske sf-skådisen Leonard Nimoy – den spetsörade Spock i diverse Star Trek-filmer och dito tv-serier – har ju lämnat jordelivet efter drygt 83 år. Tack till alla som tidigt briefade mig om hans bortgång!

✔ Om Nimoy har efter hans bortgång skrivits spaltkilometrar i både papperspress och på diverse bloggar och webbar, och jag ska bara tillägga att han ju fakttiskt inspirerade en och annan ung fan att bli yrkesastronom och astronaut (kanadicken Chris Hadfield t ex).

images

✔ Det tog lång tid innan StarTrek-bacillen anföll Sverige, här rådde "68-mörkret", men när bacllen anlänt spred den sig med ljusets hastighet.

✔ Jag ska erkänna att jag aldrig varit en gigantisk fan av ST-fenomenet,  jag vet inte varför, men när jag och Bertil Falk var tillsammans i New York i mitten av 70-talet smet vi in om ett hotell där det ägde rum en "ST Convention". Det stod placerade några gatupratare utanför hotellet och berättade om begivenheten. Jag trodde att det var en liten möteslokal som vi skulle in i, men Bertil slussade in mig till en jättesal med massor av folk, skådisar, bokförsäljning m m –  uppskattninsgvis en 30 000 var på plats.

✔ Jag tror att Nimroy var där, men Bertil är helt övertygad om att Isaac Asimov i alla fall satt i en panel – den Asimov som Bertil sen träffade på Hydra Club.

✔ Ladies and gentlemen… them were the days!

c-spock

✔ Möjligen ville Nimoy kalla sig amatörastronom då och då (se Celestronannonsen ovan), och han besökte i alla fall  Lowell-observatoriet i Texas – det finns det bildbevis på:

75f956d70321fc1a8eb433c9c4bb7175

Nimoy med moatjé på Lowell Observatory, vid det berömda Clark-teleskopet med vilket Pluto upptäcktes. Bildkälla: Lowell Observatory/lowell.edu

PS.

När jag påstår att jag inte varit något större Star Trek-fan stämmer det även in på BBC:s Dr Who-serie. Jag är en tråkmåns, som håller sig mer till science än fiction. Det gäller även storbion! Dock besökte jag en gång BBC i London för att intervjua musikfolket bakom Dr Who-serien!

Hårt liv på jorden

Som vanligt tack till min bisittare i Stora Hult, vid det fagra Skälderviken, alltså Lars Olefeldt, som fyndat dessa krassa vardagsrealiteter:

qtnwgT4

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.