Nr 54 2015

Vintergatan över Öland

Genom Christian Vestergaards förmedling har W-bloggen glädjen presentera ÅRETS VACKRASTE VINTERGATS-bild – tagen ovan Möcklemossen på Öland. Fotograf: Jörgen Tannerstedt.

Bildkälla: https://www.facebook.com/tannerstedtphoto

Jörgen berättar:

– Målet för den här natten var att fånga det öländska landskapet i kombination med Vintergatan och då gärna med en reflektion av den i stillastående vatten. 20 april var en av de sista dagarna med astronomiskt mörker här över ön och tanken var att fånga de centrala delarna av Vintergatan och Antares-regionen när de ligger som högst på himlen.
– Bilden är tagen på vägen mitt emellan parkeringen och Möckelmossen, som är den största sjön på Stora Alvaret och vid en av de många passager man måste göra över flödande vatten på väg ut till sjön. Jag fastnade direkt för den linje som leder fram mot Vintergatan och detta blev kvällens första stopp.

– Efter att bilden var klar så fortsatte en blöt resa vidare ut mot sjön, för även om namnet antyder att det är ett blött område och man varit där tidigare, så var man rustad med gymnastikskor på fötterna…

✭✭✭ Fakta om bilderna som i ovanstående panorama togs natten 20 april i år mellan 00:10 och 00:20:

✭✭✭ Panoramat består av tre vertikala bilder där varje bild består av fyra bilder som är stackade för att kunna få fram så många detaljer som möjligt.

✭✭✭ Varje enskild bild är 30s exponeringar med ISO 6400, f2.8 tagna med en Canon 6D och Samyang 14mm objektiv.

Fyra kvasarer i ett svep

Max Planck-astronomer har med hjälp av 10-metersteleskopet på W M Keck-observatoriet, Hawaii, identifierat en helt kvartett kvasarer i en avläsen nebulosa. Den kalla nebulosan, det blåaktiga i bilden som är färgförstärkt, har en storlek på en miljon ljusår i diameter och ljuset har haft 10 miljarder år på sig att nå oss.

Som det påpekas i MPIA:s pressrelis: Att hitta en kvasar är en sak, men att hitta fyra på en och samma bild och i ett och samma närområde av vårt tidiga universum, det är en helt annan sak. Kosmologerna lär nu få revidera en och anna detalj i sina teorier.

Chansen att hitta en kvartett som denna bedöms som en på tio miljoner.

Bildkälla: Arrigoni-Battaia & Hennawi / MPIA

Storyn här!

Plutos månar

För första gången har NASA:s New Horizons-sond lyckats fotografera Pluto-månarna Kerberos och Styx. Under resans gång har sonden dokumenterat både Charon, Hydra ochNix, så nu är kvintetten komplett. Om det inte avslöjas fler drabanter till dvärgplneten.

Efter lite tvättning blev det senaste resultatet detta:

'Bldkälla: NASA/JPL/New Horizons

Kerberos (period 32d, storlek 10-30 km) och Styx (period 20d, storlek 7-21 km) upptäcktes 2011 och 2012, och nästan alla är övertygade om att här ute finns mer i månväg och kanske till och med ringar med splitter som kan utgöra en fara för New Horizons.

På JPL:s hemsida finns även en animation av månfotografierna.

Inget 1 aprilskämt

Om du ställer in radioteleskopet mot mikrougnen i radioastronomernas kök, så får du – över tid – intressanta kosmiska "störningar". Jag trodde först när jag hörde talas om det att det var en skröna, men Mikael Strandänger – tack för tipset – pekar på en rapport avgiven i Ny teknik. Och har Ny teknik skrivit om det rör det sig inte om ett 1 april-skämt.

Handlade den klassiska "WOW"-signalen om en liknande sak, en kvarglömd varm macka i gasugnen?

Solnedgång på Mars "live"

Det är inte länge sen jag skrev om solnedgångar på jorden och på Mars (W-bloggen 47 2015), och påpassligt nog kom i dagarna plötsligt en animerad solnedgång från Mars-rovern Curiosity. Tack till Carina Hemborg et al, som uppmärksammat mig på saken (se även Johan Kärnfälts PopAst-notis):

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/MSSS/Texas A&M Univ.

Detaljer om de fyra bilderna, som togs under 6m 51s, berättas bl a här.

Mars-träning på allvar

I ökentrakterna i Utah, delstaten i USA, försöker hugade få grepp om hur det är att vara på Mars. Lars Olefeldt har hittat denna filmsnutt.

Vita dvärgar flyttar ut i förorten

Hur det går till när vita dvärgar i en stjärnhop flyttar från city ut till äldreboendet i förorten, berättas i senaste nytt från Hubble Space Telescope-gänget. Migrationsstudien fokuseras på stjärnhopen 47 Tucanae.

En musmatta inför 100-årsdagen

I sommar är det 100 år sen Fred Hoyle, Sir Fred Hoyle, föddes, en av 1900-talets färgstarkaste astronomiteoretiker och en kulturpersonlighet genom sitt skönlitterära sf-författande (oftast tillsammans med sonen Geoffrey Hoyle). Många av Hoyles teorier utanför astronomin betraktas i dag som ren gallimattias. Mest bekant är kanske hans misslyckade försök, till kreationisternas sorg, att fuskförklara fyndet av fossilen Archeaeopteryx, en raritet på Natural History Museum där evolutionsteorin får fäste genom att reptildjuret även visar sig ha – fjädrar.

Mycket av hans kosmiska steady state-teori har inte heller överlevt.

Jag har en bestämd känsla av att många av dagens Big Bang-teoretiker absolut inte har något emot att ha motståndaren Hoyle som musmatta. Denna karikatyr av Gary Brown kan t ex skaffas genom Science Photo Library för knappt tvåhundra SEK:

Hoyle var en av dem som Fritz Zwicky INTE kallade "sfärisk idiot". Även om deras åsikter gick isär, respekterade de varandra.

Sfärisk idiot var Zwickys favoritskällsord på en motståndare. Oavsett från vilken vinkel denne iakttogs, var och förblev han (ingen hen här!) en idiot i Zwickys ögon.