Kolsäcken synad i sömmarna
Detta är en av de trevligaste ESO-nyheterna på länge: dagens pressmess om Kolsäcken, en klassiker inom astronomihistorien.
* Berodde mörkret på att det var ett hål rakt igenom Vintergatans stjärnvärld eller berodde mörkret på ett absorberande, skymmande stoft som mörkade de bakomliggande stjärnorna?
* Det tog tid att reda ut saken, och en av de legendariska utforskarna var E E Barnard i USA och Sverige-vännen, Heidelbergprofessorn Max Wolf.
* Men först till dagens ESO-bild, som är tagen med hjälp det vidvinkliga kamerasystemet kallat Wide Field Imager på MPG/ESO:s 2,2-metersteleksopet vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile.
* Bildens bläcksvarta partier utgör en mindre del av en enorm, mörk nebulosa, ett av de mest framträdande objekten i sitt slag på himlen (synligt för blotta ögat).
* Om några miljoner år, likt en jordisk säck med fossilbränsle, kommer delar av Kolsäcken att tändas, och nya, unga stjärnor kommer att lysa upp.
* Kolsäcken, ibland kallad Kolsäcksnebulosan, ligger cirka 600 ljusår bort i stjärnbilden Södra korset. Detta enorma, dunkla objekt bildar en iögonfallande silhuett mot det ljusa, stjärnfyllda Vintergatsbandet, och av denna anledning har nebulosan varit känd på södra halvklotet så länge som mänskligheten har funnits till.
Bildkälla: ESO
* Den spanska upptäcksresande Yáñez Pinzón var 1499 först med att rapportera till Europa om Kolsäcken. Senare kallade andra Kolsäcken för det Svarta magellanska molnet. Precis som andra mörka nebulosor så är den ett interstellärt moln av stoft och damm som är så tjockt att det förhindrar större delen av ljuset från bakgrundsstjärnorna att nå oss.
* En ansenlig mängd av stoftpartiklarna i mörka nebulosor täcks av lager med fruset vatten, kväve, vätemonoxid och enkla organiska molekyler. Dessa korn förhindrar till största del synligt ljus från att passera genom det kosmiska molnet.
* För att få en känsla för hur mörk Kolsäcken verkligen är så publicerade den finska astronomen Kalevi Mattila under 1970 en studie som uppskattar att Kolsäcken bara lyser en tiondedel så starkt som områdena i Vintergatsbandet som omger den. En liten bit av ljuset från bakgrundsstjärnorna lyckas dock passera genom Kolsäcken, vilket framgår både av denna nya bild från ESO, och andra observationer som gjorts med moderna teleskop.
* Den lilla mängden ljus som klarar sig igenom nebulosan förändras dock under resan till andra sidan. Ljuset som vi ser i bilden har en rödare nyans än vad den annars skulle ha, tack vare av att stoftet i mörka nebulosor absorberar och sprider stjärnornas blåa ljus bättre än det röda ljuset. Stjärnornas färger skiftar därmed mot en mörkare nyans av röd.
Brottsplatsen påen stjärnkarta! Bildkälla:ESO, IAU and Sky & Telescope
* Flera miljoner år i framtiden kommer Kolsäckens mörka dagar ändå ta slut. Tjocka interstellära moln som Kolsäcken innehåller trots allt mängder av stoft och gas — bränsle för nya stjärnor. Allt eftersom tyngdkraften drar ihop och slår samman strömaterialet i Kolsäcken kommer nya stjärnor så småningom att bildas. Då kommer kolbriketterna i Kolsäcken att till slut att tändas.
* Och Max Wolf?
* Jo, han skrev mycket om Kolsäcken och andra mörka nebulosor i Vintergatan, bl a i den lilla boken Die Milchstrasse. Denna lilla skrift kan numera köpas för några hundralappar i nytryck, en produkt om INTE KAN REKOMMENDERAS. Häftet består av fotostatkopior, texten framgår väl hyggligt, men bildmaterialet är UNDER ALL KRITIK. Jag trodde naturligtvis att bilderna skulle vara förstklassiga återgivningar av originalen, men man kan knappt urskilja vad blafforna ska föreställa. Titeln har dessutom blivit Die Milchstrabe med b, så de kunde inte ens återge det tyska dubbelesset på omslaget. Jag gör som i SVT:s konsumentprogram Plus:
Stilstudie av vår professor
Tack än en gång till makarna Ylva och Gunnar Öijevall, Djursholm, som sitter på unika upplevelser av Knut Lundmark och Birgitta Lundmark. Lundmarkarna var bästisar med Ylvas föräldrar Kurt och Britta Swedhner.
Detta foto på Lundmark i det swedhnerska hemmet är från slutet av 40-talet.
Ylva påpekar att damen i bakgrunden fortfarande är i familjens ägo.
Vid samma tillfälle togs detta foto med professorsparet i soffan:
Knut och Birgitta.
Mer om Lundmark & Heidenstam
Hans Bengtsson hänger på notisen i förra W-bloggen apropå Verner von Heidenstams medlemskap i Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe. Hans har hittat ett brev från Heidenstam till Lundmark 1924 i Övralid-arkivet och själv har jag upptäckt ett brev till Lundmark 1926 (ingår i Lundmarks LUB-samling).
Om en tid tror jag vi kan avrapportera vad Heidenstam hade på hjärtat.
Lundmark pionjär även här
Mikael Strandänger påpekar att under VA-dagen senast (VA = föreningen Vetenskap & Allmänhet) diskuterade vår kompis, Göteborgsdocenten Johan Kärnfält Knut Lundmarks pionjärinsats inom ett hyperaktuellt område:
– Knut Lundmark var en pionjär inom Citizen Science när han anlitade allmänheten för studier av bolider!
HST kartlägger Jupiter
Från teleskopikonen HST, Hubble Space Telescope, inrapporteras en ny Jupiterkarta, som visar på förändringar över tid i den röda fläcken, som vi kunnat följa ända sen 1600-talet. Framför allt minskar den i storlek.
Meningen är att HST årligen framöver ska sammanställa nya fotografiska atlasar över de yttre gasjättarna i vårt planetsystem.
Bildkälla: ESA/NASA/HST
Bättre och bättre dag för dag
Vårt hus-och livorgan Populär Astronomi har verkligen graderats upp på nätet. Grattis, Robert Cumming & Co!!!
Här nere funderar vår marknadsgrupp inom ASTB på diverse nyheter inom de sociala medierna.
Litet rymdteleskop kan se exo runt α Cen
Redan med ett 35-40 cm rymdbaserat teleskop bör det gå att direkt avfotografera en exoplanet inom den beboeliga zonen runt Alpha Centauri, konstaterar denna rapport.
Krabbnebulosan upptäckt!
Knappt hade Indiens nya rymdteleskop Astrosat kommit upp i omloppsbana, förrän instrumenten testades. Härom kunde de indiska astronomerna och rymdteknikerna glatt konstatera:
– Vi har upptäckt Krabbnebulosan.
Teleskopets First light-bild visar en högenergirik röntgenbild av "Krabban":
Sex-trakasseriet i USA
Nu har också Royal Astronomical Society i Storbritannien sällat sig till kritikerna av den amerikanske astronomen Geoffrey Marcy, som anklagats för att ha sexchikanerat sina kvinnliga bstudenter. Scrolla ner till förra W-bloggen.
Geniernas kamp
Måndagskvällens tv-program i SVT om den mörka materien var, förlåt vitsen, upplysande på en punkt: Skillnaden mellan teoretiker och experimentalister.
Diskussionen dem emellan fick mig at tänka på Albert Einstein, som 1919 visade en av sina studenter det telegram i vilket Arthur Eddington bekräftade Einsteins teori om stjärnljusets avböjning nära solen. Studenten uttryckte sin glädje men Einstein behöll lugnet:
– Jag vet ju att teorin är korrekt.
– Men om Eddington inte bekräftat teorin?, undrade studenten.
– Då hade jag varit bekymrad på Gud Faders vägnar. För teorin ÄR riktig!
Bildkälla:http://www.karikaturing.com/