Ännu ett fotoextra:
M33 – i "TBO-färg"
Det har runnit in mängder av bilder från våra olika TBO-teleskop ute i Oxie senaste dagar, och här är nu Peter Larssons färgstudie av galaxen M33 i Triangelns stjärnbild. Njut av den! Tre filter användes, rött, grönt, blått.
Foto: Peter Larsson
Jag är stolt över att jag i går (6.12) fick hjälpa Peter en stund och rulla av taket av hans observationshus, det minsta i Oxie-clustret av hus. Peter har absolut INTE de största optik- och teknikförutsättningarna, men här bevisas en gammal lärdom: Att small is beuatiful.
Om du klickar på bilden, får du upp den i dess stora dimension och du kan mera i detalj se stjärnassociationer, superstora stjärnor, supernovarester döljs här liksom klotformiga stjärnhopar, stora interstellära mörka moln som utgör förutsättningen för stjärnbildning, spiralarmarna, allt det som konstituerar skelettet i en galax.
Den röda fläcken överst (ung kl 1) är NGC 604, en gigantisk emissionsnebulosa, mångdubbelt större än Orionnebulosan "hemmavid" i Vintergatan. Här i HII-områdena föds mängder av stjärnor. Liksom i NGC 595, det röda nästan mitt i bilden. Mätningar av deras uppbyggnad, från små korn till större, deras gas/partikelrelation m m, utreddes tidigare i år i rapporten "Dust Properties in HII Regions in M33".
De ljusaste prickarna i Peters bild är stjärnor i förgrunden, stjärnor som tillhör vår egen vintergata.
Vill man överhuvud taget läsa de senaste M33-rapporterna från yrkesastronomernas sida rekommenderas tekniska rapporter som denna. Där diskuteras området mellan galaxens skiva och halo. Rymdteleskop som Chandra, HST m fl har ofta haft M33 i kikaren.
Wikipedia har förstås alltid bra sammanfattande info. Som här.
För det historiska perspektivets skull: Så här såg Lord Rosse spiralfenomenet när han ritade av M33 vid sitt jätteteleskop kallat Leviathan på Irland nån kväll runt 1850. Det skulle vara intressant att lägga hans spiralgalaxer över moderna teleskopfotografier och jämföra. Vissa förgrundsstjärnor tycks ha rört på sig betydligt.
