Frida får gata/plats i Halmstad
Astronomikompisen Charlotte S Helin i Halmstad berättar i ett mail att kommunfullmäktige i Halmstad ställt sig bakom en motion skriven av (s)-politikern Ingegerd Sahlström om krav på att gator och platser i Halmstad ska ges namn efter kvinnor som verkat i Halmstad.
Vilket innebär att Frida Palmérs namn självklart dykt upp i sammanhanget. Frida var Sveriges första kvinnliga fil dr i vetenskapen astronomi, hon kom från Blentarp i Skåne. Och landade så småningom i Halmstad som lektor på läroverket.
Hennes välgörare under astronomtiden var vårt sällskaps grundare Knut Lundmark, som höll ett vakande öga över henne även efter fil dr-graden 1939. Hennes specialitet var variabla stjärnor.
W-bloggen har skrivit en hel del om Frida genom åren, om vi säger så. Surfa in på hennes namn i vår sökspalt t h.
En ung Frida vid meridiancirkeln på Lunds gamla obsis, ett instrument hon behövde sex armar för att behärska tyckte hon – men klarade av ändå. Efter astronomtiden i Lund och krigsåren vid Försvarets radioanstalt kom hon så småningom som lektor i fysik till Halmstad.
Supermånen i Malmö
Tack till Hans Hilderfors, som söndag kväll 3.12 dokumenterade supermånen (fullmåne med månen i perigeum) i Malmös villakvarter:
Foto: Hans Hilderfors
Det är fortfarande fascinerande att uppleva hur våra hjärnhalvor arbetar när vi tycker att månen nära horisonten upplevs som så mycket större än när månen står högt på himlavalvet. Ligger vår drabant dessutom nära jorden i sin bana, så späs fantasin ytterligare på. Jag upplevde fenomenet med full kraft i kväll i Malmö.
PS från måndagsmorgonen 4.12:
– Månen på väg ner när tuppen gal, meddelar Hans.
Peter Rosén porträtteras
I årets fjärde nummer av Telescopium intervjuas astrofotografen Peter Rosén, som berättar om sin karriär. Trevlig läsning som allt annat i denna kvartalstidskrift för de aktiva amatörastronomerna i vår community.
Medföljer gör även en praktisk årskalender för 2018.
Krabbans pulsar ökar tempot
Den häftigaste tempohöjningen hittills i Krabbnebulosans pulsarrotation, en s k "glitch", har noterats både i radiobandet och i röntgenområdet.
Ursas finska webb kommer på svenska?
På senaste stormötet med ASTB berättade vår sekreterare Mirja Markkula att våra finska vänner Emma Bruus m fl inom den blåvita astronomicommunityn URSA hoppas på att materialet på deras hemsida ska kunna översättas till "riktig" svenska.
Storyn om den ljusstarka meteoren/boliden 16 november över norra Finland kan tas del av här på webben – på finska:
Mirja gav oss ett par kostliga exempel på hur en Google-översättning lyder:
"Meteoriten som födde ett eldboll träffade atmosfären över Finlands Lappland. Sången tänds i sydväst om Ivalo i en höjd av 91 km. Med tanke på tätheten hos en typisk stenmatthet var objektets ursprungliga diameter ungefär en halv meter", säger matrisen Esko Lyytinen från Ursas eldbollsarbetsgrupp.
…
Det fanns totalt fyra glittrande glimtar längs flygningen som var blindade från under banan. De orsakades av att chippa en bit i mindre delar. Låten flyttade atmosfäriskt flera gånger ljudet, vilket gav upphov till en stark tryckvåg. "Människorna under och nära flygvägen för denna sprängvåg har hört det som ett explosionsliknande skämt", säger Jarmo Moilanen från fireball-arbetsgruppen.
…
Det här är den största droppen på finska territoriet i mer än 10 år. Trots att terrängen är svår och outmodad är uppgiften inte på lång sikt omöjlig."
Och så vidare.
En fin 100-årspresent från svensk astronomi till vår finska kamrater vore en riktig översättningstjänst, för det kunniga och insiktsfulla URSA-folket har mycket att berätta för oss andra nordbor.
Praktbild
Dessa dagar yttersta av dem alla har det plötsligt varit bra väder och vi har sett både supermåne och fantastiska solnedgångar. Från Beddingestrands horisont förmedlas denna stilstudie av en solnedgång av mästerfotografen Claes Westlin. Njut av den!
Foto: Claes Westlin
Skitvädret lär vänta om hörnet när detta skrivs.
Och jag som har för vana att vistas uppe nattetid, såg aldrig den förstorade månen lysa över Limhamn denna gången. Men minns åsynen av den en gång när vi färdades nno på motorvägen mot Lund. I eftermiddagsljus- samt sensommartid. Hur kan det komma sig? Mycket tor var den. Måste varit i september 1969. Fotografen körde och hade inte kameran till hands. Synd.