Nr 13 2020

På spåret efter universums yttersta hemlighet

Nedan ett pressmess från Knut och Alice Wallenberg-stiftelsen:

Albert Einstein kallade det ”sin största tabbe”. När han år 1917 räknade på en ekvation som skulle beskriva universum stämde inte resultatet med dåtidens sanning. Alla observationer som gjorts slog fast att universum var statiskt. Men Einsteins beräkningar visade istället att himlakropparna måste vara i ständig rörelse. Att universum inte sett likadant ut genom alla tider. Efter mycket tvekan anpassade han sig och lade till en asterisk i sin ekvation. Ett undantag kallat ”den kosmologiska konstanten” som gjorde att den stämde med ett statiskt universum.
* I dag vet vi annorlunda. Universum inte bara expanderar, själva expansionen sker allt snabbare. Men hur starkt det accelererar vet ingen. Hiranya Peiris arbete kommer att ta oss några steg närmare en sanning.
 – Det finns många spekulationer, bland annat om ett multiversum, men ingen enighet. Nu får vi möjligheten att förstå och mäta detta fenomen bättre. Genom att belägga fakta på ett nytt sätt så kan vi komma närmare en förståelse, säger Hiranya Peiris.

*   *   *

* Observatoriet började byggas 2014 och först kring 2022-2023 kommer LSST att börja leverera skarpa forskningsdata. Då kommer teleskopets kamera, som har storleken av en bil och en upplösning av drygt tre miljarder pixlar, att börja skanna av stjärnhimlen.
*  Varje avskanning tar cirka tre dagar och varje dygn produceras flera terabyte av rådata som skickas till ett datacenter i USA. Här processas informationen för att göra den mer hanterbar. Därefter kan den laddas ned av forskarna i Stockholm som förvandlar rådata till nya insikter om universums ursprung.
Här följer forskarna tre olika spår. Det första ska öka förståelsen av mörk materia och mörk energi, det osynliga material som forskarna tror motsvarar närmare 85 procent av vårt universum.
– Vi ska rita den hittills största kartan som visar var den mörka materian finns, allt i relation till galaxerna, vilket kan ge en bättre förståelse av universums ursprung, säger hon. 
* Det andra ska leda till en bättre kartläggning av stjärnhimlens allra mest ljussvaga galaxer, med målet att öka kunskapen om hur de bildas.
Till sist söker de efter nya källor till gravitationsvågor, vilket är en form av svallvågor i rummet och tiden, som uppstår när till exempel två svarta hål kolliderar. Mer fakta kring gravitationsvågorna bidrar till kunskapen om universums accelererande expansion.

*   *   *


* Även om natthimlen kan tyckas vara en stillsam plats så pågår det ständigt ett sprakande fyrverkeri. Varje natt registrerar observatoriet på toppen av bergsryggen Cerro Pachón i Chile cirka 10 miljoner kortvariga fenomen som inte syns för det nakna ögat. Denna ström av händelser ska analyseras vid Stockholms universitet av maskinlärande algoritmer för att hitta avvikelser från tidigare kända fenomen.
När en sådan upptäcks i labbet så går ett larm till professor Jesper Sollerman. Han kommer sedan att titta närmare på det område som LSST pekat ut med hjälp av andra teleskop 
– Och då kan det vara väldigt bråttom eftersom dessa fenomen kan försvinna inom någon dag, säger Hiranya Peiris.

* När teleskopet tagit ytterligare bilder ska de spridas bland en större grupp forskare för analys. Bara tillsammans kan de nå längre, menar hon.
– Detta är ett verkligt detektivarbete där vi följer ledtrådar som universum lämnat efter sig för få en förklaring till mysteriet med universums ursprung och utveckling.
*  Ännu saknas skarpa forskningsdata så nu bygger forskargruppen upp simuleringsmodeller för att träna sina algoritmer. Inte minst den som ska upptäcka hittills oupptäckta fenomen. En mycket svår uppgift som Hiranya Peiris liknar vid att söka igenom Twitter efter ett visst nyckelord, men utan att veta hur det stavas eller vilket språk det är skrivet med.
Sedan 2016 är hon föreståndare för Oskar Klein Centrum. Hon betonar hur viktigt deltagandet är i LSST. 
– Projektet ger oss en unik möjlighet att stärka vårt interdisciplinära arbete. LSST kommer att ge oss information att analysera flera decennier framåt. Detta är ett arv för många att förvalta.
Text Magnus Trogen Pahlén
Bild Magnus Bergström

Saltis dokumenterat från själva krubban

Saltsjöbadens observatorium blev i många år vårt flaggskepp – jag fick ett rekommendationsbrev i min ungdom dit av Åke Wallenquist och togs emot på trappan av astronomen, sedermera professorn Lars Olof Lodén. Han visade mig allt vad jag ville se. Bertil Lindblad, chefen, själv såg jag bara när jag gick förbi utanför hans fönster, han satt och läste morgontidningen vad jag minns.

När väl den märklige Karl Bohlin försvunnit från Stockholms observatorium, kom Bertil Lindblad till som ny professor och KVA-astronom och satte genast igång med att planera ett nytt observatoriebygge ute i Saltsjöbaden (”Saltis”). Med statsmakternas hjälp. Det blev ett fantastisk bygge med flera teleskop, som höll stången mot övriga obsis i Europa några år.

Johan Kärnfelt berättar att det finns ett nytt  historieprojekt om observatoriebygget, vi lär få veta allt vad det lider, men på fb har Johan redan publicerat ett antal bilder från en låda med fotografier från byggnadshistorien på 20/30-talet. Här en raritet från Johans fb-sajt – jag tycker den säger allt om tidsanda, jobbarstolthet och mycket annat:

Källa: Saltsjöbadens observatoriums arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien.  En annan bild på en ung fil kand Gunnar Larsson-Leander har Johan också fått korn på från Saltis:

Låt oss stanna här och återkomma.

Frida Palmér-fond på gång

Charlotte S Helin, vår kompis i HAS, berättar att något är på gång: En fond i Frida Palmérs namn. Med målet att premiera unga astronomientusiaster.

Den vill man ju stödja.

Både W-bloggen och Lotta intervjuades av en radiopodd i Stockholm i november om våran Frida (”Rundfunkmedia”), men vi har inte hört ett knyst sen dess. Hmmm.

Det är det gamla vanliga: Det är klart vi ställer upp, men blir det inget, så kan ansvariga väl berätta detta? Det hör till normalt Ribbing-etikett/vett.

Kommentarer inaktiverade.