Närstudium av M31 från Oxie!
Vår ordförande Peter Linde har ägnat några kvällar ute på vår observatorium i Oxie och friskat upp CCD-kameran, som nu verkar funka riktigt bra igen. Ovan är centralpartiet av M31 fångat härom kvällen.
Peter förklarar pedagogiskt och enkelt:
– M31 är en stackad bild av 5 st 30 s exponeringar, dvs medelvärdesbildad. Gråskalan, intensitetstransformationen, är gjord med histogramutjämning för att möjliggöra att se något utöver själva centrum som annars är en mycket ljus och suddig fläck.
– Bilden visar bara de centrala 19 bågminuterna och är inte flatfältad.
Tankeperspektiv: Så bra och “nära” bilder kunde de stora observatorierna inte ta förrän in på 1910/20-talen, och då efter timslånga exponeringar.
Fler nytagna bilder av Peter på TBO:s hemsida!
Livet på Mars kom från jorden?
Christian Vestergaard har hittat en spännande uppgift i vilken påstås att OM det finns liv på Mars, kan det mycket väl härstamma från jorden. Via överlevnde mikrober på rymdskrot från nedslag, bumlingar som sen kraschlandat på den röda grannplaneten.
Dessutom: Underjordiskt “marsianskt DNA” kan behålla strukturen i en miljon år, och förhoppningarna bland amerikanska forkare är att en Mars-landare 2018 ska gräva fram friska men något kylslagna exempel på nukleidsyror – med DNA och RNA intakta.
En magdansande planetjägare!
Det finns massor av spännande personligheter i dagens astronomivärld – många astronomer har överraskande sidointressen. Så allt ljus i denna W-blogg på Beth A Biller, som är en av tidens mera profilstarka planetjägare. Och vars stora hobby är – magdans! Men som hon säger på en officiell JPL/NASA-sajt: Det handlar INTE om de sju slöjornas dans, utan om en “American Tribal Dance” med en leader ungefär som i square dance.
Astronomiskt är Beth knuten till Steward Observatory, University of Arizona, men jobbar med alla de stora planetjagande teleskopen inklusve de på Hawaii och NASA:s teleskopiska Gemini-bamsar i Chile. Hon doktorerade 2007 och har senast i höst “toppat” en vetenskapsrapport om PZ Tel(escopium) och där gjort en intressant överskottsupptäckt från planetjakten:
En “substellar companion” till PZ Tel A, som följdriktigt kallas PZ Tel B.
B-himlakroppen är en brun dvärg i ett extremt trångt binärt system i en stark elliptiskt bana (excentriciteten större än 0,6), den ligger på 16 AU:s avstånd från huvudstjärnan, alltså innanför vår Uranus-bana, beskrivs som ultrakall med spektrum av typen M7 och med en massa på ca 36 Jupitermassor. Plusminus ett och annat i alla dessa mätningar.
Huvudstjärnan är mycket ung, astronomiskt sett, ca 12 miljoner år, och kring PZ Tel A roterar ett gasmoln som ännu inte sopats bort och som mycket väl med tiden kan kondenseras till planeter. Därför är studiet av detta binära system (0,4 bågsekunders vinkelavstånd) så utmanade även för planetforskare, som tvingas använda en cocktail av adaptiv optik och andra gimmickar för att komma åt stjärnorna.
Det finns en hel del bra info om Beth A Biller, hennes hobby, hennes tidigare skräck för matte och hennes PZ Tel-forskning på det oumbärliga nätet. Här är några:
√ JPL/NASA Planet Quests intervju med henne från 2007.
√ Gemini-observatoriets hemsida.
√ Astrophysical Journal Letters abstract om PZ Tel.
NASA-folk menar för övrigt i nya rapporter att mindre planeter är mer frekventa i Vintergatan än större, och att var fjärde solliknande stjärna har planeter av jordens storlek. Vi har nu hittat så många exoplaneter att vi statistiskt kan börja syna deras storleks- och massfördelning.
Bland Vintergatans 200 miljarder solar anses finnas 46 miljarder planeter av jordens nimma storlek och massa.
46 000 000 000… och 1 av dem är vår hemplanet.
Kosmologiska teorier “out of this world”…
Bertil Falk har på New Scientists sajt hittat 10 exempel på häpnadsväckande kosmologiska teorier, betitlad “Top 10: Weirdest cosmology theories”. Och det är sannerligen inga dåliga exempel! Mest begriplig verkar nästan teorin om de kolliderande branerna vara, den som Uppsala-professorn Ulf Danielsson ju faktiskt pratade om för oss på ASTB härom året.
Och härom kvällen satt jag och slötittade på Discovery, där en forskare förföriskt undrade om inte Big Bang i själva verket var motsatsen till ett svart hål, ett vitt hål… Kanalens nya tv-serie heter “How the universe works” – håll ett öga på den!