Nr 23 2021

Fuskarna avslöjas!

Fuskas det inom astronomin? Möjligen. Misstag sker därför att många astronomer är triggerhappy när det gäller att gå ut med nyheter som visar sig inte hålla.

Förre GD:n vid Socialstyrelsen Kjell Asplund har skrivit en fantastisk bra bok Fuskarna (Fri tanke, 2021) , som skildrar det vetenskapliga fusket från Ptolemaios till vår tid. Det är en alldeles briljant och underhållande bok, Asplunds första i det populärvetenskapliga gebitet, och boken fokuserar på diverse fusk inom medicinen, hans fackområde. Macciariniaffären står i speciellt ljus, det var Asplund som gick till botten med affären och hela den akademiska världen med Karolinska institutet i spetsen darrade inför hans analyser. Huvuden rullade.

Thomas Quicks i egna ögon påstådda massmord är ytterligare en av Asplunds ”skalper”. Även covid-19-fusk diskuteras.

Asplund ger oss en Baedeker in i fuskets värld: Vilka är fuskarna, hur och av vem har de avslöjats, vilka är fuskarnas bevekelsegrunder? Fuskets ABC, hur ska det definieras? Vad är en rovtidskrift? Fejkade författare och kongresser och…?

För de av oss som sysslar med astronomins historia noteras att en av vetenskapshistoriens största fifflare var – Ptolemaios. Han friserade sina stjärnmätningar för att de skulle passa in i hans geocentriska världsbild. ”Hans världsbild byggde på delvis manipulerade data kom att dominera under nästan ett och ett halvt årtusende”.

De första visselblåsarna var arabiska astrologer på 900-talet och vår egen Tycho Brahe var även han kritisk mot den antike kollegan Ptolemaios.

Den som ursprungligen synade ”fallet Ptolemaios” var den amerikanske astronomen och astrohistorikern Owen Gingerich. Hans ingående studie från 1980 återfinns här. Titeln lyder: Was Ptolemy a fraud?

Alla tiders fuskare?

I modern tid drar Asplund fram Viktor Ninov som upptäckte grundämnena darmstadtium, röntgenium och copernicum, med atomnumren 110, 111 och 122.

När Ninov sen även ”upptäckte” grundämnet 118 avslöjades han efter andras kontrollexperiment ha brukat manipulerade data. ”Han gav upp kemin, flyttade till Kalifornien där han enligt uppgift är hängiven seglare och privatpilot.”

Ett PS i sammanhanget: I nyaste numret Populär Astronomi skriver Katja Lindblom om hur vår vetenskap fungerar rent processuellt fram till publiceringstillfället. Det obefintliga fosfinet i Venus högre atmosfär är ett bra case; det var inget fusk när saken om fosfinet offentliggjordes men forskarna drog för snabba slutsatser. Det var många som var skeptiska redan från början.

En förnämlig sajt över fuskare, chanstagare och direkta galenskapare inom vetenskaperna är Retraction Watch. 25 000 fall är dokumenterade. Tack till Kjell Asplund för tipset! Där kan t ex läsas om hur en textpassus i en sura i Koranen förutspådde Higgs-partikeln.

75-årsjubileum för Bertil Falk

2 april var det exakt 75 år sedan – tisdagen den 2 april 1946 – som Bertil Falk debuterade som skribent med novellen ”Tripp i rymden”. Den stod på Stockholms-Tidningens melodisida och var starkt påverkad av faktasiförfattarna Edmond Hamilton och Otto ”Eando” Binder.

– Den signatur jag valde, Rymdluffaren, var rubriken på en novell i Jules Verne-magasinet av just Binder. Senare i livet träffade jag både Ed och Otto. Jag får nästan svindel är jag tänker på att jag var med vid en tidpunkt då giganter som Eugen Semitjov och Sture Lönnerstrand var i full swing och Dénis Lindbohm låg i startgroparna.

För läsning – BLÅS upp bilden på din skärm.

I sommar publiceras Bertil ”motsvariggörande” av James Joyces Finnegans Wake på svenska.

– Den kan inte översättas, ej heller tolkas, möjligen motsvariggöras. Kanske.

Det som mest retar W-bloggsredaktören är att Bertil var 12 år vid sin debut. Själv var jag 16 vid ”debuten”, i en dansk astronomisk tidskrift Urania med C Luplau Janssen som utgivare.

Lämna ett svar