ulfr

Smällen i M82 – SN2014J

Diverse rapporter från proffs och amatörer dyker upp från färska supernovan i "Cigarren", M82, galaxen som ju alltid utmanat genom sitt extrema utseende.

✮ M82 sågs en gång som ett praktexempel på två kolliderande galaxer, men först var den irreguljär eller oregelbunden som det blir på bättre astronomisvenska. Knut Lundmark beskrev M82 i sitt storverk Nya himlar  för "magellansk",  och Allan Sandage såg den i The Hubble Atlas of Galaxies 1961 för en "prototyp" för oregelbundna galaxer. Sen fick den klassas om när astronomer – mycket skickligt – avslöjade  spiralarmar i galaxen.

✮ I dag noteras M82 i litteraturen som en "starburst galaxy", för det enda – om vi bortser från den linnéanska förbannelsen, att astronomer tvunget måste klassifisera och ordna allt i ett kosmiskt sexualsystem – alla verkar vara överens om är att  i M82 förekommer intensiv stjärnbildning. Detta bl a till följd av växelverkan med granngalaxen, den prydliga spiralen M81.

✮ Och supernovan då?

✮ På Astronomer´s Telegram-sajten berättas om dagsfärska observationer av supernovan i det "nära infraröda" området och om spektrala studier.

✮ Ganska spännande tycker jag det är att man pratar om ett typiskt beteende för en SN Ia-smäll med en vit dvärg i ett binärt system och om expansionshastigheter som bara på ett dygn gått ner från 20 000 till 15 000 km/s. Detta har uppfångats via den för SN-typen karaktäristiska, dubbeljoniserade kisellinjen SiII på våglängden 6150 Ångström.

✮ Vi pratar om substantiella delar av ljushastigheten, och när man ser fotografier av M82 med supernovan inbäddad så  fattar vi  vilket  kolossalt energiutflöde det handlar om. Det här kan bli den sena vinterns kalasobjekt. Hos oss är dessutom M82 cirkumpolar, och den första ljuskurvan hos AAVSO har med flera svenska observatörer (Gustav Holmberg, Thomas Karlsson, Robert Wahlström, Thomas Wikander) – så bingo för oss. Ljuskurvan visar för övrigt på en supernova som inte nått maximum ännu, den lär passerar 11:e magnituden ganska snabbt.

✮ Expertisen påpekar att M82-supernovan är  den närmast till oss observerade sen SN1993J och den närmaste Type Ia-varianten på över fyrtio år!

✮ Tips: Kunskaparna på astronet.se har mycket att berätta om supernovan. Hans Bengtsson stressar oss naturligtvis med att avslöja att det finns ytterligare en relativt lättåtkomlig SN-smäll att hålla koll på i Ursa Major/Stora Björnen!

✮ Upptäcktshistorien för SN 2014J är fascinerande och många känner sig kallade som upptäckare. Några kineser testade ett nytt teleskop härom dan avsett för kommande studier från Antarktis horisont, och har kunnat ge oss denna svit bilder (KLICKA upp ordentligt!):

Redan 11 januari var något på gång!

Christian Vestergaard pekar dessutom på ett gäng studenter vid University of London Observatory, som kl 19.20 GMT 21 januari  under en astrolabb fick syn på supernovan. Studenterna heter Ben Cooke, Tom Wright, Matthew Wilde och Guy Pollack och deras handledare var Steve Fossey.

Hela storyn om "student-supernovan" finns här.

Fantastiskt, Mikael!

I SAAF:s tidskrift Telescopium nr 4 2013 summerar vår ASTB:are Mikael Anderlund sina studier av sydliga Messier-objekt synliga från skånsk horisont.

Mikael ritar av sina objekt, fotograferar dem inte.

Det enda Messier-objekt han inte kommit åt är M7, som ligger för lågt, den öppna stjärnhopen i Scorpio/Skorpionen snuddar knappt vår skaunska horisont.

Sanningen bakom Apollo 8:s jordbilder

Hur det verkligen gick till när Apollo 8-astronauterna 1968 fotograferade de klassiska bilderna på jordens uppgång sedd från månens horisont, berättar denna Youtube-film som Hanne Hjerrild Lundström tipsar mig om.

Det var i högsta grad SLUMPEN som gjorde att bilderna överhuvud taget fotograferades (med Hasselblad-kameror) under en manöver med Apollo-farkosten över månens kratrar. Jorden råkade dyka upp i fönstren. Dessutom var det en teameffort, som låg bakom från Apollo 8 Commander Frank Borman och hans "ombordanställda" kolleger William A. Anders och  James A. Lovell.

Som bild är "Earthrise" en ikon och den klassades tidigt av Time och Life som en av 1900-talets viktigaste bilder.

Higgs fel…

Hade jag varit i London 28 januari hade jag slinkit in om Royal Societys Faradayföreläsning av prof Frank Close på temat "The Asymmetric Universe".

Close utpekar Higgs-bosonen  som ansvarig för att ha skapat "a Universe fit for lfe".

Tips till New York-besökare

Hayden-planetariet i The Big Apple har en ny fantastisk show kallad "Dark Universe", tipsar astronomivänner:

Showen med Neil deGrasse Tyson som guide fokuserar på den mörka materien, om vilken vi just inte vet mer än att vi inget vet. Men att den finns!

Tider, priser, annan info, här.

Klok tanke

Som en exoplanetjägare sa: "Ju fler aliens vi hittar där ute, desto mindre alienation för oss här på jorden."

En rolig "astroselfie"

Jag har sett många kul selfies, men den här tar ledningen. Astronomen/fysikern och vetenskapsjournalisten heter Matthew R. Francis – "han med hatten" –  och han tog bilden i december under ett besök på VERITAS (Very Energetic Radiation Imaging Telescope Array System), gammastrålnings-observatoriet i södra Arizona.

Mr Francis blogg Galileo´s Pendulum finns här. Det är där vi får lära oss att pendeln är mäktigare än svärdet.