ulfr

Supernovan skapar massor av stjärnstoft

Supernovan 1987 (SN 1987A) i Stora  Magellanska molnet har, genom sin närhet till oss,  genererat tunga insikter om dessa universums egna kärnkraftiga supersmällar. Senast har teleskopet ALMA  för första gången fångat resterna efter supernovan och visat att den är proppfull av nybildat stjärnstoft.

☛ Mängden stoft och damm kan förklara galaxers ibland dammiga och dunkla utseende – om nu kornen kan klara den farliga resan ut i den interstellära rymden. Om en större andel av detta stoft överlever och klarar resan ut till rymden mellan stjärnorna skulle detta kunna utgöra de kopiösa mängder stoft som astronomer detekterat i det unga universum. Det menar Mikako Matsuura, astronom vid University College London i Storbritannien.

– De allra tidigaste galaxerna är otroligt dammiga och deras stoft spelar en viktig roll i hur galaxer utvecklas. Idag vet vi att stoft och damm kan skapas på flera olika sätt, men då universum var ungt måste supernovor ha legat bakom dess största del. Nu har vi äntligen direkta bevis som stöd för den teorin, säger hon. (Mikakos egen hemsida finns här.)

☛ Storyn berättas i ett pressmess från ESO, i vilket framhålls att tack vare ALMA:s oöverträffade upplösning och känslighet har forskarna nu avbildat en myckenhet kallt stoft, som lyser starkt i ljus med våglängd kring och strax under en millimeter. Astronomerna uppskattar att supernovaresten nu innehåller nybildat stoft som tillsammans uppgår till 25 procent av solens massa. De upptäckte även att avsevärda mängder av kolmonoxid och kiselmonoxid har bildats här.

☛ Allt medan chockvågen från den ursprungliga explosionen strålade ut mot rymden skapade den lysande ringar av materia, som tidigare observationer med NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble har visat. Ringarna är en del av ett gashölje som tidigare ömsats av den röda jättestjärnan i slutet av dess liv, innan den till slut exploderade. Då chockvågen från explosionen slog in i höljet, studsade en del av den tillbaka mot restens mitt.

☛ Forskningsresultaten presenteras i en artikel, “Dust production and particle acceleration in supernova 1987A revealed with ALMA”, av R Indebetouw  m fl inklusive Stockholms- och Onsala-forskare och som publiceras inom kort i tidskriften Astrophysical Journal Letters.

I väntan på nästa SN-smäll…

… tipsar Hubble-sajtens "Picture of the week" om supernovakandidaten SBW1 som har stora likheter med förhistorien till explosionen i Stora Magellanska molnet 1987:

En nebulosa med en orolig massiv stjärna i mitten,  från början cirka 20 ggr massivare än solen. Bägge ligger i HII-regioner, rör sig med samma hastigheter och har samma absoluta ljusstyrkor.

Denna SN-kandidat ligger 20 000 ljusår bort i Vintergatan.

Solförmörkelse över Grönköping

I Per Ahlins obligatoriska årsbok Astronomisk kalender för 2014 återges något av det roligaste jag läst på länge:

En klassisk skildring av en solförmörkelse över Grönköping. Även "Hallwylska kometen" omtalas.

Samtidigt  får vi veta att Peters mormoster pluggade astronomi!

När HST synade tomma rymden

När Hubble-rymdteleskopet vid två tillfällen flera dagar i sträck 1996 och 2004 riktades mot till synes garanterat mörka och tomma områden på himlavalvet, fick astronomerna se detta… 10 000-tals galaxer med en ålder bara några hundra miljoner år efter Big Bang.

Lars Olefeldt hittade den pedagogiska filmsnutten, som ytterligre understryker vilken oändligt liten del av det kända universum som vi på jordklotet utgör.

Peters astronomiska diorama

Vår duktige ASTB-astrotograf Peter Larsson har många dolda talanger. Vem visste att han är en jäkel på att göra tredimensionella dioramer? Beviset serveras på vårt Forum, där Peter lagt ut de senaste skapelserna.

"Tittskåpet" med figurer och fond nedan är ca 20 cm högt och tog tre dagar att få klart.

– Jag kallar den "Cold Night". Självklart ska teleskopet föreställa C8:an. Och innan ni frågar: Nej, himlen är inte vetenskapligt korrekt.

Peter håller också på att färdigställa en liten modell av Tycho Brahe-observatoriet.

Lundmarks solkorrektion

För att få rätt närmevärde på universums expansionstakt, var Knut Lundmark redan 1924 igång med att reducera de Sitters expansion för solens framfart mot apex i Vintergatan, nära Vega i Lyran.

Tack till Knut Lundmark-vännen Goran Ivanisevic i Zagreb som tipsat mig om ännu en artikel som belyser Lundmarks pionjärinsatser 1924. Om vi rensar Lundmarks galaxmaterial från en del anomalier, så blir 12 klassiska spiralgalaxer kvar i materialet – och Lundmark var där helt rätt på det.

"Solar motion correction in the early extragalactic  astrophysics" är författad av de brasilianska astronomerna 
Domingos Soares och  Luiz Paulo R. Vaz.

Vackert från Jämtland

Från Göran Strand, astrofotografen på Frösön, kom denna vackra vinterbild av solens strålar i fjällvärlden:

KLICKA gärna upp bilden.