ulfr

Chalmers-astronomerna håller örat på ISON

Våra radioastronomiska kompisar på Onsala håller ett strängt ög… jag menar strängt ÖRA  på ISON-kometen. Robert Cumming et al bloggar här på Chalmers sajt.

✔  Forskningsassistenten Eva Wirström finns på plats på Onsala rymdobservatorium medan Robert Cumming är vid teleskopet Apex i Atacamaöknen i norra Chile.

✔  Från Råö har astronomerna hittat svaga spår av HCN (vätecyanid, blåsyra) men ännu inga metanolspår (CH₃OH). Många timmars observationer har gett magert resultat från vår hemmahorisont. So far. Men så går ju forskning till.

✔ Eva berättar i en blogg att den mest troliga förklaringen till att Onsala t ex inte ser någon HCN-signal medan gruppen på Apex gör det, är dels att det utbrott som skedde i slutet av förra veckan har avtagit sedan Onsalas marginella detektion i fredags, dels att förhållandena i kometens atmosfär, den så kallade koman, gör att HCN strålar intensivare på de högre frekvenser som man kan observera med Apex.

► Så fort ISON kommit femton grader över horisonten, är Onsala 20-metersskål på jakt i arla morgonstunden.

► ISON:s aktivitet följer  nån sorts sinuskurva, det är upp och ner i takt med att gas och stoft sprutar ut ur kometen ju närmare den kommer solen med förväntad perihelipassage 28 november.

► Eva Wirström sammanfattade härom dan: "Vi ser dock med spänning fram emot att följa hur ISON reagerar när den kommer ännu närmare solen. Kanske får vi se fler utbrott av aktivitet? Eller började den gå i bitar redan förra veckan, som en del forskare sett tecken på?"

► Om jag förstår Robert Cummings Chile-rapportering rätt är det en hel del hyschhysch kring vad radioastronomerna sysslar med där nere inom Alma, som också bevakar ISON. Alma-antennerna är till skillnad från spegelblanka Apex specialgjorda för att klara av att titta rakt mot solen. Det betyder unik kometskådning för ett unik astronomisk händelse.

Rymdskutt synar ISON

Åtminstone 15 rymdbaserade instrument och en drös jordbundna teleskop håller koll på ISON-kometen, och nu har också NASA tänkt skicka upp en höghöjdsraket med instrumentsystemet FORTIS ombord för att under sex minuter spektralt kolla in kometens atom- och molekylbeståndsdelar på drygt 40 ställen längs himlakroppen.

"Fönstret" öppnades 19 november och jag vet i nuläget inte exakt när raketen ska gå till väders från klassiska White Sands. Det var tänkt igår men på FORTIS egen hemsida står att "this mission is preparing for launch".

I motsats till Hubble-teleskopet, som skulle förstöras om det kikade in på ISON så nära som kometen nu ligger solskivan på himlavalvet, kan FORTIS jobba nära solen.

FORTIS står för  "Far-ultraviolet Off Rowland-circle Telescope for Imaging and Spectroscopy".

EXTRA-PS. Just nu, 22.11 kl 00.32 CET, står det på FORTIS hemsida: "Launch was successful." Återkommer i nästa W-blogg.

Tora porträtteras

 

W-bloggsredaktören är flitig i diverse tidskrifter och årsböcker. Nyligen har årsboken för 2013 från Limhamns museiförening (Limhamniana) dykt upp, och där har han porträtterat Tora Greve som i hälften av sitt låååånga liv levt ute på Limhamn. Årsbokens redaktör Sven-Olof Gunnarsson illustrerade själv artikeln med denna nytagna bild på Tora med teleskop och egentillverkad textilkonst på väggen:

 

Piraten och stjärnorna

Ett av de ofärdiga kapitlen i W-bloggredaktörens höstbok Stjärnfall (Zen Zat, 2013) handlar om Fritiof Nilsson Piraten och författarens förhållande till astronomin. Det kapitlet är nu kompletterat i och med artikeln om "Piraten och stjärnorna" i Piraten Post nr 4 2013.

Kompletteringen består av Piratens brev till Knut Ludmark i vilken denne harangeras som "konstnär" och en koncentrationens litterära mästare – just det som ju kännetecknar Piratens eget författarskap.

Ett citat av Lundmark bekräftar dessutom att Lundmark var flitig gäst i Piratens Kivik-hem.

Här finns garanterat mer att rota i!

Lundmark om solfläckarna

PS till ovanstående notis: Omslaget på min bok Stjärnfall visar Knut Lundmark vid refraktorn i Lunds gamla obsis, en bild som vi i sin tur lånade från omslaget till bildtidningen Se nr 4 1951 (fotograf: Hans Malmberg).

Två uppslag i Se ägnas vår lundaguru, som bl a uttalar sig om solfläckscykelns koppling till diverse krig och elände på jordklotet. Även det statistiska sambandet mellan priset på vete i Frankrike och solen belystes (!).

Det här är det väl ingen som ens tog på allvar den gången, man kan nästan förstå att en och annan av Knut Emils kolleger virrade på huvudet. Ända tills jag upptäckte att med Lundmarks resonemang skulle världen drabbas av ett nytt krig runt 1961-62.  Är det bara jag som får Kubakrisen i skallen?

Med statistik kan å andra sidan ALLT bevisas! Själv har hittat på en oslagbar ekvation i vilken antalet studenter i en lärdomsstad står  i omvänt proportionellt förhållande till trafikvettet i samma stad. Ju fler studenter, det vill säga ju mer lärdomsstadens kollektiva IQ-genomsnitt stiger, desto sämre trafikvett.

G2-molnet

Jag har inte sett nått nytt om G2-molnets pågående dödsspiral runt det svarta hålet SgrA* i Vintergatans mitt, men nu diskuteras bland teoretikerna om svarta hål i sin omedelbara närhet kan chockstarta stjärnbildning.

I en ny rapport av tyska astrronomer utesluts inte att G2-molnets infraröda överskott kan förklaras med att i molnet finns inbäddad en nybildad stjärna.

Grattis HAS-kompisar!

Grattis till våra kompisar inom HAS, Hallands Astronomiska Sällskap, som fått Tönnersaobservatoriet rejält uppgraderat:

Husen upprustade, ett besökscentrum i domen med en fin stjärnhimmel, hus två till solteleskopens hus och hus tre har genomgått totalservice.

Christian Vestergaard tipsade om hallänningarnas fest och jubel.

Perfekt 3-poängare

Denna snygga fullträff måste till och med en basket-buff som kollegan Max Wiman på Sydsvenskan gilla!

Det är förstås Lars Olefeldt som på nätet hittat  den annorlunda kopplingen mellan idrott och solens nedgång.

Något underligare måste samma motiv se ut på morgonkvisten, vilket får mig att hänvisa till entertainern Gunnar Bernstrups blogg i vilken han nyligen skrev om ett märkligt fenomen på Bornholm:

På en vägstump mellan Gudhjem och Nexö har en av Gunnars kompisar (ja, han har faktiskt kompisar!) upplevt att hans frikopplade bil – utan motorn på – rullade uppför (!) backen medan om han hällde ut vatten från en hink rann vattnet förstås nerför. Experimentet upprepades flera gånger – med samma resultat.

Fenomenet känns igen lite varstans ifrån på jorden. Bl a finns en Magic Hill i Thailand, ser jag på nätet.

Någon som har en vattentät förklaring?