Hoppa till innehåll

ulfr

Nr 179 2010

  • av

Hartley-kometen växer till sig

Tala om fjärrstyrning! Höstens komet börjar lysa upp på  allvar och utvecklas efter gängse “normer”.  Härom kvällen bedömdes koman ha en utsträckning på en grad, och värre lär det bli. Sajten spaceweather.com har som vanligt en   massa bra uppdateringar, bl a denna bild från i förrgår:

Astrofotografen heter Nick Howes, han bor i Wiltshire, England, och driver där något som han kallar Cherhill Observatory.  Han bor i denna lilla ort med magnitud 6-stjärnhimmel – lyckans ost! – och fotar det ena makalösa himmelsobjektet efter det andra. Kolla  hans hemsida.

Kometbilden ovan  har han dock säkrat med hjälp av fjärrstyrningsinstrumentet Faulkes North Telescope på Hawaii (2-meters spegel!) och det har naturligtvis i sig en alldeles egen historia. Teleskopet drivs som en del i ett utbildningsprojekt och ingår, om jag förstår saken rätt, i ett globalt nätverk av samverkande fjärrstyrningsinstrument. Måste återkomma till det!!!

Med diverse tekniska trix har Nick och hans italienska kollega  Toni Scarmato även dokumenterat detta bildbevis på två strålar från kometens kärna. Hur allt hänger ihop rent perspektiviskt  lär vi få återkomma till.

Nick Howes är en av de amatörastronomer som får mig att sätta frågetecken kring just tillägget “amatör”. Är det inte dags att avskaffa uttrycket och kalla alla i branschen för – astronomer? En del har lyckats få astronomin som heltidsyrke, det är den enda skillnaden mellan oss.

Pulsarens piruett något för schööna Katarina

Detta kan vara kul att veta – att en normal pulsar, om det nu finns en sån, har en diameter på 30 km. Med tanke på att stjärnan innan  haft en storlek på kanske hundratals miljoner km i diameter, och vi förutsätter  att rörelsemomentet bevaras under kollapsen, så fattar vi också att pulsarens rotationsperiod blir därefter – kanske på en hundradels sekund eller ännu värre!

Under ett EM i konståkning i Köpenhamn på 1990-talet frågade jag schöööna Katarina Witt vad hon trodde om den sortens piruetter, och hon älskade frågan. Svaret kommer  jag inte ihåg, men hon log så förföriskt.

Kinas månresor på tapeten

Efter Nobels fredspris till  Liu Xiaobo borde “man”  förstås passa på vad just norrmännen tycker och tänker om jätteriket. Just i dag i Oslo, på astronomiska institutionen, borde vi ha  lyssnat på Ragnvald Irgens föreläsning: China – an emerging space power.

Den kinesiska rymdfartshistorien har en lång förhistoria, med uppfinningen av svartkrut (salpeter, svavel, kol) som en given topp – och sen “den långa marschen” mot dagens rymd-Kina.

Kina är en enorm nation ur många synpunkter, och rymdfarten i dag är ett prestigefyllt kapitel. Bland aktuella kinesiska projekt är ju en bemannad månlandning, och för några veckor sen parkerades månsonden Chang´e 2 i en tiomilabana ovanför månytan. “Trean” i samma serie kommer  att skickas upp 2013, landsätta  en rover  på månytan, i Sirius Iridum, och  låta den ta prover och därpå sända data tillbaka till  jorden.

Runt 2025 är det dags för en kines att landstiga på vår måne. Fem år innan tänker sig indierna genomföra samma bravad…

Notera att både de kineser och indier, som ska till månen, naturligtvis redan är födda och bör vara nånstans i 20-25-30-årsåldern idag . Och USA:s första Mars-resenärer måste också finnas här och nu!

Apropå ingenting…

… så har du hört talas om Dunning–Kruger-effekten?

Justin Kruger och David Dunning är två US-forskare och  skapare av denna intressanta psychoeffekt, som säger att den som är inkompetent också är oförmögen att fatta att han/hon är inkompetent. En inkompetent chef, t ex, överskattar sin egen kompetens mer än en verkligt kompetent och kunnig person.

Peters princip – ingen skugga över P Linde! – säger ju att vi vanliga dödliga, från början  kompetenta människor, så småningom avancerar till en inkompetent nivå, där vi gör mer skada än nytta i organisationen om jag säger så.

Inom astronomin har vi gud-ske-lov-och-tack inga såna personer. Har aldrig haft och kommer aldrig att få.

Einstein på landskamp

En gång var Albert Einstein på landskamp i fotboll, men han vägrade göra vågen.