ulfr

Kanonfotograf dokumenterar planetkyssen

Tack till Pierre Mens (gammal fotografkompis och kulturpristagare i Malmö härom året) som från sin höga höjd i Kronprinsenskrapan i Malmö precis, tidigt onsdag kväll, dokumenterade den pågående “långkyssen” på himlavalvet mellan Jupiter och Venus:

PS 1.

ASTB:aren Mikael Bengtsson gick lite mera i clinch med några av Jupiters stora månar även synliga:

PS 2.

Samtidigt i Beddingestrand, under början av en fest. Claes Westlin, fotograf. Alla undrade vad det var de såg:

Fråga: Ockulterade Venus verkligen ingen av Jupiters yttre månar?

En liten galax från den gångna söndagens fångst…

… rapporteras från Mt Hindby, Hans Hilderfors Malmö-obsis: NGC 2146 – den dammiga handens galax

– Denna lite underliga, skeva atypiska stavgalax ligger nära Polaris vid Giraffens stjärnbild. Man tror att den kanske uppkom av två galaxer som för länge sedan kolliderat och nu är i slutfasen av sammanslagningen.

– Stoftstråken som syns i ena spiralarmen över galaxens centrum tycks enligt en del likna ett handskelett, därav det engelska smeknamnet Dusty Hand Galaxy. Stjärnnybildningen är hög och den klassas som en så kallad starburst galaxy. Avståndet uppskattas till 70 milj ljusår och rörelsehastigheten bort från oss är 893 km/s.

          Bildfält: 17′ x 13′

          Datum: 2023-02-26  Malmö

          Exponering:  L 120 x 60s   R,G,B  30 x 60s   Summa: 3h 30m

          Optik: Refraktor 130 f/4,5  med Monokrom CMOS och filterhjul

Världens största kamera snart på plats

Jesper Sollerman, vår professorskompis och ledande supernovaforskare i Stockholm, har fortfarande sina gamla murveltakter i sig, bevisat av rapporten i Forskning & Framsteg om det fantastiska “Både tid och rum”-projektet Legacy Survey of Space and Time (LSST) – en genommönstring av stjärnhimlen som det nya Vera Rubin-teleskopet med hjälp av sin gigapixelkamera ska göra under kommande decennium.

– Vi astronomer kommer kunna lägga ihop alla bilder till en mycket djup bild av hela det från Chile observerbara universum. Att en bild av rymden är djup betyder att den kan visa ljussvaga objekt som ligger långt bort. Under den tioåriga insamlingsperioden kommer vi dessutom kunna hålla koll på himlafenomen som varierar i tid, transienter som kort flammar upp och falnar igen. Det rör sig om supernovaexplosioner, men även variabla stjärnor och allt annat som kan tänkas dyka upp. I praktiken blir det som en film över universum.

Jesper påpekar också:

– Det har hamrats och snickrats i tio år i den chilenska Atacamaöknen. Med en spegel på 8,4 meter i diameter kommer det färdigställda Vera Rubin Observatory vara ett av de största teleskopen i världen. De första bilderna förväntas komma i år, 2023. Men det är inte den stora spegeln eller den väl valda observatorieplatsen på 2 800 meters höjd som får världens astronomer att tappa hakan – det är kameran. Tre miljarder pixlar gör den till världens största kamera – den väger nästan tre ton. Då den varje minut under tio års tid ska fotografera en stor del av stjärnhimlen kommer datamängderna räknas i hundratals petabytes (1 petabyte = 10¹⁵ bytes). Varje bild täcker ungefär 10 kvadratgrader, en extrem vidvinkel för ett sådant stort teleskop.

Snart levereras the first light. Bildkälla: Vera Rubin Observatory / NSF / AURA / O. Rivera

Världens största kameralins… Bildkälla: SAFRAN

Hon blir professor i Cambridge

Apropå ovanstående: Stockholmskosmologen Hiranya Peiris, som arbetar mycket med Vera Rubin-observatoriets kommande program, har utsetts till professor i astrofysik vid Institute of Astronomy, Cambridge. 

Hiranya Peiris har vid ett flertal tillfällen prisats för sina banbrytande vetenskapliga insatser. Notera globen nedan, som visar fläckstrukturerna i universums kosmiska mikrovågsbakgrund. En sån glob vill man ju ha stående vid nattduksbordet.

Cambridges pressrelease återfinns här.

Hubble-teleskopet fortsätter leverera

HST-teamet släppte precis (1.3) en serie animerade bilder på asteroiden Dimorphos när den träffades av en 545 kg tung rymdfarkost 26 september i fjor. Målet med NASA:s krock var att studera möjligheterna att ändra en för jordklotet farlig asteroids bana. Projektet gick under namnet DART (Double Asteroid Redirection Test).

Tips:

Norrskenen bör ses i åtminstone långkalsonger

Åke Nyholm, Anders Nyholms pappa, rapporterar hur han härom kvällen gick ut för att kolla in norrskenen, som syns även här nere i det kontinentala Europa (syd Sörmland):

– Men som jag sa till sonen, på grund av månsken, gatljus och kortkalsonger fick jag ge upp.