ulfr

80-årsjubiléet 26 oktober- första utrop:

Rymdkonsert höjdpunkt i Allhelgonakyrkan i Lund

Oktobermötet går i 80-årsjubileets tecken – ett definitivt annorlunda arrangemang i vår förenings historia, med diktläsning, musikinslag, astronomiskt föredrag. Eva Dagnegård – Eva är vår chefsdesigner – har snickrat ihop den fina affischen:

Efter konserten i Allhelgona, som K Arne Blom, författaren, beskrivit som Lunds egen "science fiction-kyrka", traskar  ASTB:arna till lokal i närheten av kyrkan där vi äter gott och mår bra för en vettig peng (mer info kommer) och med en del surpriser på programmet.

Bl a hoppas vi dela ut en ny upplaga av Knut Lundmark-priset, som ju förra gången, vid vårt 75-årsjubileum, gick till Charlotta S Helin. Detta hederspris har fått mer och mer nationell karaktär medan vi inom föreningen belönar varandra med Tycho-diplomet.

Charlotte S Helin – en profilstark astronomientusiast! Vem får Lundmark-priset denna gång? Foto: ASTB

Arrangemanget i kyrkan varar runt en timme, tror vi. Mer info på kommande stormöte.

Ett inslag i jubileet blir även invigningen av vårt nya konstverk ute på Tycho Brahe-observatoriet, som sker i samband med Astronomins Dag Och Natt,  ADON. Se tidigare W-bloggar.

Anders Nilsson har redan fixat till fundamentet för konstverket:

Foto: Anders Nilsson

Lunds geologer har öga för astronomi

Innan 80-årsjubileet timar både Astronomins Dag Och Natt, ADON, nästa lördag, och ett stormöte 28 september, då vi gästas av lundageologen Sanna Alwmark vars specialitet är nedslagskratrar på jorden – Siljansringen t ex.

Sanna Alwmark. Bildkälla: Lunds Universitet

Lundageologerna har gjort sig kända för sitt intresse för "planetär geologi" och det skulle vara roligt att ha med dem som reseledare till nedslagssjöarna Hummeln och Mien i vår närhet.

Cassini enligt Anja C Andersen

Danska Weekendavisen är en oslagbar veckotidning, mycket därför att i denna skriver populärvetaren och astronomen Anja C Andersen ofta. I senast numret (fr 8 september) betitlar hon sitt bidrag "Cassinis svanesång", och hon skriver om de Cassini-upptäckter hon framför allt gillar: T ex månen Enceladus med dess flytande vatten under istäcket.

Anja erinrar om att härifrån emanerar de vattenmolekyler och den koldioxid som Cassini identifierat och som mikroorganismer kan baka ihop till metan. Så sker på jorden, men hon är noga med att påpeka att några biologiska livstecken har inte noterats på Enceladus.

Känner för Cassini. Bildkälla: NBI

15 september sjunger Cassini på sista versen, den dagen störtar sonden in i Saturnus atmosfär för att förintas och resterna av det radioaktiva stoftet i sondens maskineri sprids ut och förtunnas i homeopatiskt ofarliga  doser i gasjätten gashölje.

Ännu en bild på Evgenia

Ryska schackmästarinnan Evgenia Biglova skrev vi om i förra W-bloggen (scrolla ner), tack än en gång till Katja Lindblom som fann henne på en ryskspråkig Wikipediasida, och Hans Bengtsson har hittat denna engelskspråkiga sajt där hon omtalas – bilden nedan därfrån:

https://www.chess.com/blog/Spektrowski/pioneers-of-soviet-women-s-chess

På sajten berättas att hon 1946 tog "an astronomy engineer degree" och flyttade till Leningrad. Kan hon ha arbetat på Pulkovo-observatoriet, som ju då började byggas upp igen efter nazityskarnas övergrepp?

Nova Scu 2017 ljusnar ännu en gång

Nova Scuti 2017 falnade till magnitud 11, men har nu helt oväntat fått ett nytt kraftigt utbrott, och är för
närvarande av magnitud ca 8.8. 

– Mycket säregen nova må man säga!, påpekar Hans Bengtsson (som sett det mesta).

Nya observationer inflyter säkert på astronet.se

Molnet syns inte men finns ändå

Om vi hade haft ögon känsliga för vätets 21-centimeters linje hade vi kunnat "se" molnet nu på kvällarna mot söder – det så kallade Smith-molnet, som störtar in mot Vintergatan i en hastighet av 1 000 000 km/tim.

Molnet upptäcktes på radioastronomisk väg 1963 av G P Smith. Den ursprungliga upptäckarartikeln går att läsa på nätet och det är intressant att följa vad upptäckaren själv trodde sig ha identifierat den gången: en supernovasfär, hel eller delvis, en del av Vintergatan eller ett moln alternativt en satellitgalax som störtar in mot Vintergatan.

Den som utmanade upptäckaren var objektets svaga optiska framtoning, vilket ju kunde tänkas bero på antingen liten vätgastäthet eller stort avstånd.

En kompositbild av det gigantiska molnet (jfr fullmånen!) – med Altair i Örnens stjärnbild som den ljusa pricken. Molnet är färgförstärkt, Green Bank-teleskopet svarar för den radioastronomiska upptagningen. Bildkälla: Saxton/Lockman/NRAO/AUI/NSF/Mellinger

I dag vet vi att molnet (som även innehåller en myckenhet av svavel)  uppträder likt en boomerang som återvänder in i Vintergatan och i vår galax kommer att orsaka ett häftigt stjärnbildningsutbrott av ett par miljoner soltunga stjärnor om ett antal miljoner år.

Den allra senaste utforskningen, från i år, återfinns här.

Eskil har fått jobb på ikonen Jodrell Bank

Christian Vestergaard berättar att radioastronomen Eskil Varenius på CTH/OSO har fått ett drömjobb på Manchester Universitys ikoniska Jodrell Bank-radioobservatorium!
– Han blir där i tre år. Han flyttar 25 september.

-Jag skall mest arbeta med att utveckla teknik och mjukvara för olika nätverk av teleskop. Då främst nätverket
MERLIN som finns i Storbritannien. Men jag kommer också att fortsätta min forskning på radiovågor och närbelägna
galaxer och supernovor, och svarta hål i dessa, berättar han på facebook.

Lundmark i  all sin professorliga prakt

Tack till Björn Stenholm, som fiskat upp ett antal bilder av Knut Lundmark i lundakupolen.

Bildernas proveniens är osäker men 1936 rör det sig tydligen om. Den bortre herrens skor med damasker andas onekligen 30-tal.

Frågan är hur fotografen kunnat ta dessa uppifrån-och-ner-bilder. Stått på stege? Fotograferat från taket och den öppna spalten utifrån och in?

Ännu mer Lundmark!

I samband med Astronomdagarna i Kiruna, håller Johan Kärnfält den stora Nordenmark-föreläsningen:

Astronomdagarna äger rum 13-15 september. Info här.