Hoppa till innehåll

Nr 106 2014

  • av

Multum till Lund!

Grattis till lundatrion, professorerna Melvyn Davies (huvudsökande), astrofysiker, och Birger Schmitz, geolog, samt astronomen Anders Johansen som fått 22,5 miljoner SEK från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse  för att under fem år bedriva forsknigsprojektet IMPACT; Comets, asteroids and the hability of planets.

logo

☞ Birger Schmitz berättade för oss på ett ASTB-föredrag vad meteoritfossiler i sediment kan avslöja: Hur istider och massutrotning av djur och natur kan vara kopplade till dramatiska astronomiska händelser hundratals miljoner år tillbaka som passager av stjärnor nära solen, t ex under solens vandring runt Vintergatans stjärntäta spiralarmar under det galaktiska året på 220-250 miljoner år.

☞ 8 oktober med start kl 15:15 presenteras projektet – "ett projekt med hög vetenskaplig potential" –  vid ett möte i Lundmarkssalen, Astronomiska institutionen i Lund.

Det spökar på Titan

Cassini har dokumenterat en märklig sak på Saturnusmånen Titan: förändringar i den stora kolvätesjön (metan, etan) Ligeia Mare. Under tre förbliflygningar har förändringarna kunnat noteras.

De ljusa partierna markerar fast yta eller områden precis under den flytande ytan.

Förändringarna började dyka upp i juli 2013.

En pressrelease här!

PIA18430_modest

NASA/JPL-Caltech/ASI/Cornell
 

Hur astronomiskt obildad var Sherlock Holmes?

Ibland tycker jag att dagens astronomer arbetar i Sherlock Holmes eferföljd, men jag undrar om det är så lyckligt att dra in Arthur Conan Doyles deckarfigur i sammanhanget. Den som läser förstlingsverket från 1887 A Study in Scarlet ("En studie i rött") upptäcker att Sherlock hade noll koll på astronomi, han var till och med omedveten om det kopernikanska systemet.

✒ "If we went round the moon it would not make a penny-worth of difference to me or to my work."

✒ En skön själs bekännelse till rätten till okunskap!

images

✒ Helt obildad verkar Sherlock Holmes ändå inte ha varit. Astronomin i berättelserna har diskuterats bl a här, och var inte ärkefienden professor James Moriarity rentav matematiker och astronom, författare till standardverket The Dynamics of  an Asteroid…? Dessutom var Moriarity en hejare på binomialteoremet.

PS. Vem har spelat den bäste Sherlock i tv och på vita duken?

Var och en har sin Sherlock Holmes-favorit, men lite stryrning får vi ha så jag lät frågan gå vidare till astronomiintresserade skådisvännen Arne Strömgren. Här är hans favorittrio:

1. Jeremy Brett

2. Basil Rathbone

3. Robert Downey Jr.

Så lätt är det att dokumentera Vintergatan

Svårare än så här är det inte: Du tar 37 440 bilder med dina sex synkroniserade kameror, placerade på olika håll i värden (västra USA, Sydafrika), ser till att nymåne råder eller ingen måne alls, samkör systemet, fotoshopar och trixar. Voila!  Plötsligt har du en komplett 360-gradig Vintergatsmosaik.

SkySurveyBanner

Foto: Nick Risinger

28-årige Nick Risinger i Seattle, delstaten Washington, USA, har med all rätt fått stor uppmärtksamhet för sin bedrift. Här skrivs om honom i en av Seattles tidningar och här kan du läsa om projektet kallat Photopic Sky Survey.

På flygmuseet i Seattle ("Museum of Flight") upptar Nick Risingers vintergata, som synes, en hel vägg, bortåt 40 meter!

MuseumofFlightBanner

(Tack till Christian Vestergaard för tipset om Nick Risinger.)

Solmysteriet 1921

Jag fick ögonen på en artikel från 1921 i PASP (Publications of the Astronomical Society of the Pacific), den astronomiska tidskriften i Californien Bl a berättades om en märklig ljusprick som setts vid en solnedgång från Lick-observatoriet på Mount Hamilton. Ljusskenet syntes nära solskivan, och flera andra observationer kom in som bekräftade fenomenet.

Vad var det för något? Gissningarna var många. En nova? Kanske. Men ännu sannolikare handlade det om en solstrykande komet ("sun grazer") från Kreutzer-familjen. Detta framhölls i ett inlägg från själve E E Barnard, som hänvisade till kometen som syntes nära solen från Egypten under den totala solförmörkelsen 1882 (Tewfik-kometen). Då, 1882, såg fenomenet ut så här:

Comet-eclipse-May17-1882-400x287

Fomalhaut-trippeln slår rekord

Först nu, när jag surfat in på Sky and Telescopes sajt, har jag upptäckt att trippelstjärnan Fomalhaut är en sensation: Avståndet mellan solarna A och C är på himlavalvet drygt 5,7 grader = 11 fullmånar!

C-komponenten, som dessutom ligger i en annan stjärnbild (nämligen Örnen) än den ljusa huvudstjärnan Fomalhaut, som ligger i Södra fisken, har en visuell magnitud runt 12.

Godbitar ur Piotrs fotoalbum (3)

– I väntan på Merkuriuspassagen 9 maj 2016 – några Venuspassagebilder från 2004 och 2012, kommenterar Piotr Koppe.

Passagerna uppträder ju parvis med åtta års mellanrum.

2004 kunde Piotr dokumentera denna bild av fenomenet vid en av kontakerna planet/solskiva:

20040608 1300enhz(2)

2012 var det dags igen, vi som var ute på Tycho Brahe-observatoriet denna tidiga morgon kommer ihåg hur många yrvakna unga, medelålders och äldreOxie- och Malmöbor – en del med jyckar – som ville dela händelsen med oss:

2012b
 
2012a(2)

 Glöm inte bokmässan

Lördagens (4.10) STORA BEGIVENHET i Malmö är förstås den elfte upplagan av "Sveriges minsta bokmässa". Se W-bloggen nr 103.

images