Hoppa till innehåll

Nr 55 2014

  • av

Blixtspektroskopins lovande teknik:

Supernovor avslöjas innan de totalbriserar

Ur ett pressmess från Stockholms universitet framgår bl a:

❉ Att astronomer vet mycket om hur stjärnor föds och utvecklas. Däremot är det svårare att förutsäga när och hur en stjärna ska sluta sina dagar.

❉ I en artikel i tidskriften Nature beskriver nu ett internationellt forskarlag observationer av en supernova, som fångats strax efter explosionen. Denna tidiga upptäckt möjliggjorde en studie av den exploderade stjärnan innan den fullständigt slitits i stycken av explosionen.

– Att snabbt upptäcka exploderande supernovor öppnar nya dörrar för att undersöka de massiva stjärnornas död. Den här nya metoden utnyttjar supernovans blixtbelysning för att visa hur riktigt massiva stjärnor spenderar sina sista dagar, säger Jesper Sollerman, professor vid institutionen för astronomi vid Stockholms universitet och en av medförfattarna till artikeln i Nature.
 
❉ Supernovautbrott är oberäkneliga och kunskap saknas om slutfaserna för de mycket tunga stjärnor som går detta öde till mötes. När massiva stjärnor dör slungas materien ut i den omkringliggande rymden. Supernovan skiner ibland lika starkt som hela den galax den ligger i.

❉ Supernovan hittades av Palomar Transient Factory – ett sökteleskop i Kalifornien som forskare vid Oskar Kleincentret i Stockholm numera använder sig av.  Avishay Gal-Yam vid Weizmann-institutet i Israel, huvudförfattare till artikeln, menar att denna nya teknik – blixtspektroskopi – visar att den exploderande stjärnan liknar de mycket massiva Wolf-Rayet stjärnorna vi känner från vår egen Vintergata, men med en mycket kraftigare stjärnvind.

– Vi fick även tidiga observationer av supernovan med det Nordiska Optiska Teleskopet på La Palma. De visar hur snabbt utvecklingen sker under den första tiden för supernovan. Hittar man dem inte tillräckligt snabbt går man helt enkelt miste om den information om ursprungsstjärnan som finns där, säger Jesper Sollerman.

❉ Forskarna i Stockholm vädrar fler upptäckter och har nu etablerat ett uppföljningsprogram med Very Large Telescope i Chile för att mer systematiskt kunna fånga supernovor i blixtbelysning.

– Observationer av exploderande stjärnor har verkligen lett till en rad genombrott under de senaste åren, lägger Jesper Sollerman till.

– För min del var detta den tionde artikeln i Nature som jag medförfattat under en tioårsperiod. Med vårt nya ZTF-program, som vi just fått finansierat med hjälp av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, är jag övertygad om att det kommer ännu mer.

❉ I studien medverkade även Francesco Taddia från Oskar Kleincentret vid Stockholms universitet.

PS.

Lite ytterligare facts från andra fora:

* SN 2013cu small i galaxen kallad UGC 9379 i Bootes/Bjönvaktaren cirka 360 miljoner ljusår bort. Berättas här.

* Supernovan klassas som av typen SN Type IIb.

* Huvudrapporten med alla "ifs" om stjärnvindar som överspelas m m  här: Avishay Gal-Yam et al. 2014. A Wolf–Rayet-like progenitor of SN 2013cu from spectral observations of a stellar wind. Nature 509, 471–474; doi: 10.1038/nature13304

Ett stort steg för en röd liten stuga…

När kommer Skånelängan på plats? Alla ASTB:are kommer ihåg det roliga föredraget härom året om konstprojektet att skicka en röd liten stuga till månen. Nu tas ett kliv fram i förverkligandet, för nu på onsdag – 28 maj – är det presskonf i vid Falu gruva där projektet närmare ska konkretiseras:

På presskonferensen avslöjas, utlovas det, vilken aktör som kommer att ta huset till månen och när uppskjutningen är planerad att ske. Denna aktör är med på videolänk under presskonferensen.

Presskonfen kan följas på sajten www.manhuset.se.

Närvarande mångalningar i Falun: Konstnären Mikael Genberg, pappa till Månhuset, Emil Vinterhav, rymdfarkostkunnig expert och vår ASTB-föreläsare, Sven Grahn, en av landets rymdpionjärer, och så Johan Molin, som är vd på Falu Rödfärg.

Nästa steg måste ju rent logiskt vara att placera en Skånelänga på vår drabant!

Giv mig 15 minuter!

Äldre kommer ihåg slogan "Giv mig 15 minuter av dagen", av kroppsbyggaren och motionsentusiasten Arne Tammer. Här finns svaret inom den kosmologiska sfären:

En trevlig bok om allt vi inte vågat fråga en partikel- och astrofysikprofessor om (nästan)  – svarta hål, strängar, pulsarer.. you name it – finns således i tryck, författad av luleprofessorn Johan Hansson.

Boken rekommenderas av Jesper Solleman. Him!

Mark Twains astronomi

Nånstans har  Mark Twain berättat att han hade fler sotade glas i sin byrålåda än kostymer i sin garderob – han gillade nämligen solförmörkelser!

Att Mark Tawin var intresserad av astronomi vet jag, ja, även andra naturvetenskaper. Det finns dock inte många "bildbevis", men på nätet hittade jag denna exklusiva sak plåtad i Nikola Teslas labb på 35 South Fifth Avenue, New York. Året var 1895.

Erkänn att det sprakar om bilden!

I ett av sina brev till jorden påpekade Mark Twain apropå människans egenkära hållning i de kosmiska sammanhangen:

”Om Eiffeltornet representerar universums ålder, utgör det tunna färgskiktet på toppen av mastknoppen människans del av denna ålder. Och alla tror att det är för detta tunna färgskikts skull som tornet byggdes.”
Mark Twain har en krater på Merkurius och även en asteroid uppkallad efter sig.