Utställningen på Malmö stadshus

Glöm inte att slinka in om Malmö stadshus och få en god gajdning till vårt kosmos genom några av de mest slagkraftiga astrobilderna i dagens enorma utbud. Som denna från Hubble-teleskopet:

Gösta Gahm, vår gamle ordförande i SAS (Svenska Astronomiska Sällskapet) var på plats och lärde oss upptäcka både pyttesmå protoplaneter i form av i Vintergatan fritt omkringflytande “globuletter” (läs hans artikel i senaste PopAst) och den fantastiska bilden på en stjärnhop som är som en “stjärna” för blotta ögat men som  i verkligheten består av miljontals enskilda stjärnor.

Vi talar här om Omega Centauri, en enorm klotformig stjärnhop. Ptolemaios på sin tid såg den som en stjärna, och det gjorde  vi långt fram i tiden. Flamsted, Halley, Cassini m fl såg en punktformig himlakopp här, däremot iakttog den skapsynte  John  Herschel den som en nebulosa.

I dag är klotet en utmaning.

* Finns det ett svart hål i dess centrum, vilket många astronomer tror?

* Är klotet de stjärnrika centrala resterna efter en dvärggalax, som slukats av Vintergatan?

Svaren på bägge frågorna i dag är sannolikt ja.

Unika bilder på Knut Lundmark

Tack till vår egen Uppsala-astronom Bertil Pettersson, som tipsar om att i universitetets bildbank finns ett antal fotografier på Knut Lundmark, vårt sällskaps grundare. Bilderna togs 20-21 augusti 1914, krigshösten, och visar Lundmark i farten under Kungliga Vetenskapsakademiens solförmörkelseexpedition till Forssa, Ångermanland.

På bilden, som sannolikt är tagen av professorn Östen Bergstrand, syns en beundrande frk Lindstedt spana in Lundmark.

Ännu en svensk supernova

De som läst Hans Bengtssons kommentarer här på Cassiopeiabloggen och följer AstronomiGuiden, noterar att frågetecknen kring Gregor Duszanowicz (Åkersberga) upptäckt  av ännu en supernova – denna gång i galaxen PGC 18452 –  sannolikt nu kan uträtas till ett utropstecken.

Supernovan har fått namnet SN2010hr och hade vid upptäckten magnituden  16.8.

Bortom Neptunus – vad finns där?

Jo, där snurrar ett antal TNO:s, “trans-neptuniska objekt”, av vilka den största är dvärgplaneten Pluto. Men de flesta TNO:s är extremt mycket mindre och därför desto svårare att upptäcka.

Dock har nu astronomer med tillgång till NASA/ESA:s Hubble-teleskop och dess arkiv  fått tag i inte mindre än 14 nya TNO:s, och i vänten ligger betydligt fler. Det är inga stora himlakroppar, men eftersom de har med sol- och planetsystemets skapelse att göra har forskarna hållt sig i ett plan plusmines 5 grader över/under ekliptikan (solens bana).

Finns där några ljusstreck på de gamlas Hubble-plåtarna, så handlar det om TNO:s.

Runt magnituderna 25-27 hittades de nya himlakropparna, som anses vara 40-100 km tvärsöver. Bland fynden finns till och med ett TNO-par, som roterar kring varandra ungefär som Pluto/Charon-systemet.

Av banberäkningar, lutningar etc, framgår att dessa TNO:s är resultatet av tidigare kollisioner, och nu hoppas astronomerna – när de fortsätter kartlägga områdena längre ut från ekliptikan – med ytterligare hundratals fynd.

Mer från Mellanöstern

Israels amatörastronomer har ett intressant högkvarter  i Barekets astronomiklubb, från vars välutrustade observatorium – även ett fjärrstyrningsteleskop finns – bedrivs en rad positiva verksamheter. Jag är klart impad!

På hemsidan påpekas att 95 procent av Israels  invånare inte kan  se Vintergatan p g a ljusförhållandena, vilket bevisar vilket modernt samhälle Israel är.

Amatörastronomer i grannländer som Jordanien, Syrien,  Egypten? Minst tio år gammal info ligger och skvalpar på Jordaniens astronomisällskaps hemsida medan Syriens motsvarighet verkar vara helt up-to-date. Där finns till och med en flik som handlar om kvinnliga astronomers insatser i vår vetenskap, så där har fundamentalisterna inget att hämta.

Även i Iraks Kurdistan-del finns aktiva amatörer.

Egypten ber jag att få återkomma till framöver.