Stjärntätt Köpenhamn – alltid värt en somrig utflykt!

Köpenhamn, som i motsats till Stockholm ligger inom synhåll för oss i Malmö, är alltid värt ett besök. Även ur astronomisk synpunkt. Här är en kort “gajd” – med reservation för svart minneshål i skallen – för de med korpgluggarna öppna:

Assistens kirkegaard. Ligger på andra sidan “Søerne”, och här vilar för evigt det intellektuella Danmark. Bland våra vänner: Atomfysikern Niels Bohr ligger här (Afd Q34) , liksom H C Örstedt, som bl a upptäckte elektromagnetismen.

Geologisk museum. Finns på Öster Voldgade 3, granne med Botanisk have – mitt i smeten. Här fanns en gång Köpenhamns universitetsobservatorium, kupolen är tom, men det intressanta för oss i dag är naturligtvis utställningen om solsystemet och museets rikhaltiga material av meteoriter. En häftigt stor Grönlandsmeteorit  möter redan vid ingången.

Tycho Brahe Planetarium. Som alla andra storstadsplanetarier blandas här kommers, entertainment i storduksformat och vetenskap i en salig blandning. Utställningen “Det Aktive Univers” rekommenderas.

På nätet har planetariet en (nästan) dagligen uppdaterad nyhetstjänst. Bra!

Jens Olsens Verdensur. Vad då atomur? Jens Olsen byggde detta fantastiska finmekaniska astronomiska ur, som står i ett rum t h när du kommer in genom Rådhusets stor port. Absolut värt ett besök! Och beundran. Uret byggdes upp under flera årtionden och kunde, till slut,  invigas 1955 av kong Frederik 9 och Jens Olsens barnbarn Birgit.

Rundetaarn. Folkobsis mitt i gågatestråket. Instrumentet från 1929, då vår gamle vän  C Luplau Jansen var stridbar chef – så stridbar att hans namn “försvann” i samband med 300-årsboken om observatoriet.Observatoriet har professionaliserats rejält senare tid, samtidigt som observatoriet kan skryta med  att det är världens äldsta – här har observerats stjärnor sen 1640-talet.

I sommar är det fokus på solstudier på dagtid.

Som många folkobservatorier i dag visas här även konstutställningar och bedrivs konsertverksamhet. Något för oss på “nya” TBO?

Kroppedahl Museum. Ligger ute i Tåstrup och en av avdelningarna fokuserar på dansk astronomihistoria. Varje år firas här Ole Römers födelsedag! Nytt för i år är satsningen på modern dansk  astrometri, från 1950 till dags dato (Hipparchos).

Galaxen NGC253 avslöjad!

När jag för femtio år sen sparade ihop till det strålande blädderverket The Hubble Atlas of Galaxies, imponerade det på alla.

Köpet imponerade på kompisarna inom nyss bildade MARS – satt vi inte och dräglade över galaxbilderna? -, på flickvännens föräldrar (“Vilken begåvad ung man han trots allt är som prioriterar en sån bok!”), till och med på fysikläraren, som jag hade ett problematiskt förhållande till. Denne höjde fysikbetyget från ett svagt Ba till ett mycket svagt AB och räddade mig, så småningom, från att bli yrkesastronom. Det är jag honom stort tack skyldig i hans eventuella himmel.

Allan Sandage hette astronomen, som gav ut verket från The Mount Wilson and Palomar Observatories.

Idag dräller det av galaxbilder på nätet, och senast är det ESO – det europeiska sydobservatoriet, placerat i Chile – som glädjechockar oss med nya, fantastiska galaxbilder. Alldeles särskilt av NGC 253, även känd som Bildhuggargalaxen.

Denna galax upptar en flott helsida i Sandage´s nu daterade bok, bilden är tagen med Mt Wilsons 100-tummare 1945 och vi får veta att spiralarmar är svåra att identifiera  pga galaxens lutning (blott 12 grader mot siktlinjen). Sandage påpekar  också att avståndsbestämningen till NGC253  genom mätning av rödförskjutning är svår,  galaxen ligger för nära oss på ett avstånd, som den gången, för femtio år sen, bedömdes vara 5 ggr längre bort ån M31, alltså Andromedagalaxen.

Jag snor ur senaste ESO-pressmesset:

VISTA-teleskopet vid Paranalobservatoriet i Chile observerar i infrarött ljus, vilket gör att dess blick mot rymden påverkas mindre av stoft och damm mellan stjärnorna. Den nya bilden av NGC 253, den övre i bloggens variant, avslöjar otaliga svala, röda stjärnor i denna spiralgalax, samt en iögonfallande stav av stjärnor som korsar dess mitt. Bilden bär med sig ny information om galaxens historia och utveckling.

I dag anses NGC 253 ligga på 13 miljoner ljusårs avstånd i vår närmaste galaxhops-granne, vilket väl stämmer med beräkningarna från 1945. Även om avstånden minst fördubblats sen den gången.

“Citykillers” – nytt ord att komma ihåg

Scientific American har ju nyligen listat ett dussin saker, som kan vända upp och ner på vår tillvaro. Dit hör t ex en asteroidkrock med jorden, och det diskuteras en del om frekvenser och storlekar av NEO:s. Ju större desto sållsyntare, lyder den allmänna och övergripande  “krockteorin”, men även små och till synes obetydliga asteroider kan ställa till katastrofer.

Om en asteroid ligger på diametern 30-50 meter och är på väg mot oss, rör vi oss med en potentiell “citykiller” – jag vill inte bo i den stan! – och vart 200:e år kan vi räkna med en 25-meters “airburst” á la Tunguska (1908).

Även om 70 procent av jordytan är täckt av vatten. kan en liten asteroid som dimper ner i Stilla havet trigga igång tsunamivågor. Klen tröst!

Ett viktorianskt rysarobsis

Jakten på spännande observatoriebyggen går vidare. Här har vi en gotisk rysare på nätterna, ROE som i  Royal Observatory i Edinburgh, Skottland. Jag har ju varit i stan och på universitetet, men då var det inte astronomerna som lockade utan en av den tidens främsta universitetsbaserade parapsykologer. Hoppas han lever och mår bra, i alla fall inte går igen likt Hamlets vålnad.

ROE-kupolerna håller på att snyggas till just i år och är därför inte tillgängliga för ev sommarturistande svenskar. Men här finns annars ett fullt dugligt program för allmänheten, dessutom ett Visitors Centre. Och skottarna har en hel del att skryta med inom astronomin!

Lägg till detta att skottarna har en av de mörkaste stjärnhimlarna i Europa och en kvällsshow kan inte sitta fel.

Observatoriet i Edingburgh har en lång förhistoria, men hit upp till Blackford Hill  kom det på slutet av 1800-talet. Och uppfördes helt enligt tidens arkitektoniska ABC i Storbritannien: Det doftar industrihistoria, tungt och gediget, den mörka sandstensfasaden doftar slott, hela den viktorianska andan på något vis i sammanfattning.

I kupolerna huserar dels en 36-tummare (refraktor), dels ett Schmidt-teleskop.