Jordens och månens födelse senareläggs

Skapades jorden och månen genom en kollision mellan två planeter typ Mars/Venus inte 30 miljoner år men 150 miljoner år efter solsystemets födelse? Ny forskning vid Niels Bohr Institutet i Köpenhamn pekar på den senare varianten. Forskaren Tais W Dahl, NBI, har använt volfram-isotoper som en sorts “lackmuspapper” i sina modeller och beräkningar, räknat och räknat på hur mixen av järnkärnorna i  de kolliderande planeterna och dess steniga silikatytor gått till.

Resultat:

* Att den jord- och månskapande kollisionen mellan “Proto-Jorden” och Theia skedde under kortare tid än 24 timmar och att jordens temp låg på 7000 grader Celsius.

* Att kollisionen skedde 150 miljoner år, inte 30 miljoner år, efter solsystemets uppkomst.

– Vi har fastslået Jordens og Månens alder ved hjælp af Wolfram isotoper, som kan afsløre, om planeternes jern-kerner og deres stenoverflader har blandet sig under sammenstødene, säger Dahl på institutets hemsida – Dahl som utfört sitt specialprojekt tillsammans med  David J Stevenson, Caltech.

Det är inte helt lätt att följa detaljerna i resonemanget, men radioaktiviteten hos hafnium-182 (halveringsperiod 9 miljoner år) i jordskorpan och dess sönderfallsprodukt volfram-182 spökar i beräkningarna –  de har helt olika kemiska egenskaper, volfram-isotoperna dras till järn, hafnium-isotoperna till silikater. Utifrån denna skillnad har den nya tidsbestämningen kunnat ske.

Den månskapande kollisionen kan ägt rum först efter det att allt hafnium fullständigt sönderfallit till volfam, är en utgångspunkt.

– Vores resultater viser, at sten og jern ikke kan nå at blande i disse kollisioner mellem kloder, der er større end 10 kilometer i diameter, og at størstedelen af Jordens jernkerne (80-99 %) derfor ikke kom i kontakt med stenmaterialet i kappen under dannelsen, förklarar Tais W. Dahl.

Även tyska forskare vid universitetet i Münster  har i år varit inne på detta spännande område, ser jag vid en allmän  googling.

Svarta norrsken

Under sin tid på Kvällsposten uppfann Hasse Alfredson, som jobbade där på 50-talet, en fågel vid namn stumstaren. Hasse:

– När man inte hör nånting i trädgården så är det den.

När vi inte ser några norrsken, så är det de svarta norrskenen som syns…. är det så?

Hyperintressanta artiklar om detta naturfenomen dyker då och då upp i den svenska tidskriftsfloran,  allra senast  i vår egen Populär Astronomi, författad av  Hanna Dahlgren, som själv forskar i ämnet. Rekommenderas! Liksom hennes egen hemsida.

Lunds stadsbibliotek – vad med astrotidskrifterna?

Aprtopå läsning: Var tror du att Sky and Telescope är placerad på tidskriftshyllorna på Lunds stadsbibliotek? Helt rätt: Mellan SKTF-tidningen och lokomotivnördtidskriften Skånska Järnvägar.

Men ingen skugga över lärdomsstans bibbla! Den flotta STORA bildskärmutställningen från Svenska Astronomiska Sällskjapet intar en förnämligt central roll just nu  i atriumgården, God reklam görs också för vårt sällskap och vårt allt aktivare TBO.

Philip Glass Icarus-stycke spelas i London

Minimalisttonsättaren Philip Glass nya storverk Icarus at the Edge of Time ffg:ade i New York i samband med The World Science Festival i förra veckan,  och inspiratören bakom stycket är fysikteoretikern Brian Greene och dennes barnbok med samma titel. Om sitt samarbete med Philip Glass intervjuas han  i Nature. Läs här!

Icarus-verket skildrar  inte Icarus färd mot solen utan mot ett svart hål. Tala om uppdatering!

London-besökare kan  3-4 juli höra Philip Glass-verket i Royal Festival Hall i dess europeiska premiär, detta i  samband med den av Royal Society  kulurpräglade och populärvetenskapligt upplagda See Further-festivalen på Londons Southbank.

Obsis i Åbo

Nej, jag har inte glömt bort jakten på “vackra” och “fula” observatoriebyggnader.

Dagens bidrag kommer här, är  från finska Åbo och är en ganska lustig  historia, en smaskig  gräddtårta från 1800-talets tidiga  ryska tid – till och med tsarerna var inblandade i bygget som kännetecknades av eviga strider mellan arkitekten Carl Ludvig Engel och dess brukare, Åbo Akademis makthavare.

Nått riktigt huvudinstrument fanns här inte, instrumenten var rörliga, så någon kupolbyggnad uppfördes därför inte.

Så vad är det för yttre arkitektonisk markör  som visar att det rör sig om ett obsis och ingenting annat?

Just det, kolla den där lustiga takknoppen, vars “stjärnbilder” jag dock inte får att passa med nån känd stjärnbild.

Efter den astronomiska storhetsperioden, har byggnaden använts för diverse ändamål och väntar, har jag förstått, på en ny och mera definitiv hyresgäst.

Sommarpratare Danielsson

Vår ASTB-gäst härom året, Uppsala-professorn Ulf Danielsson, tillhör årets sommarpratare i svenska P1. Jag får understryka “svenska”, för jag lyssnar nästan enbart på danska P1 numera, som ofta har bra populärvetenskapliga program. Det är en äkta pratkanal!

Men Ulf Danielsson tänker jag inte missa i den storsvenska radion. Ratta in honom 22 juli.