Hoppa till innehåll

Nr 27 2010

En katastrof kommer sällan ensam!

Asteroiden som tog livet av dinosaurerna… en annan asteroid som knäckte de stora nordamerikanska rovdjuren… Tunguskasmällen 1908… Mount St Helens för i dagarna exakt 30 år sen… och nu nya fynd om Laacher See-vulkanen som ställde till det för stenålderns jägar- och samlarfolk inte så långt från oss.

Det är den danske arkeologen, den vulkanintresserade Århus-forskaren Felix Riede som uppmärksammas  i danska Weekend Avisen nr 13/2010 under  rubriken “Big Bang over Europa”.

Mount St Helens går i luften - 1980! Foto: USGS

Laacher See betraktas i dag som  en vattenfylld caldera, alltså resterna efter en kollapsad vulkantopp, och ligger nära dagens Koblenz i södra Tyskland. Lacher See-vulkanen drog i väg ca 11 000 f Kr med en praktfull eruption, vars spår fortfarande kan studeras så långt bort som på västra Gotland. Fortfarande registreras eftersläntrande koldioxid-bubblor i sjön.

Energiutbrottet har  beräknats till kanske 25-30 ggr större än Mount St Helens-smällen 18 maj 1980 i delstaten Washington, USA. Det är således i dagarna 30 år sedan denna våldsamma explosion, en av de mest väldokumenterade. Bortåt 60 personer omkom, bland dem USGS-geologen och vulkanologen David A Johnston. Han dog verkligen “in the line of duty”. Han var 10 km från vulkanen när den small och han hann radiera de klassiska “VANCOUVER, VANCOUVER . THIS IS IT!”

Vulkanutbrottet knutet till Laacher See orsakade ett notabelt avbrott i stenåldersfolkens tekniska utveckling, De tog helt enkelt ett steg tillbaka efter denna senglaciala naturkatastrof.  Tidens logistik i form av sydskandinaviska vägar och handelsrutter bröts, flergenerations långa  nätverk över norra Europa upphörde för en tid, och våra förfäder fick börja om från början igen,  t ex när det gällde att skapa effektiva flintverktyg.

Nyheter från TT

Johanna Eklundh på TT Spektra. nyhetsbyråns eminenta “Nytta & Nöje”-redaktion, har intervjuat bloggredaktören och Frida Stenebo, som ju stjärnbloggar från Ljungbyheds horisont.

Det kan nog bli en kul “kollisison” mellan gammalt och ungt, gubbigt och tjejigt,  under stjärnorna.

Håll utkik i en tidning nära dig!

Venus är kvinnornas territorium

Varför inga kvinnonamn på kratrar och andra formationer på Merkurius? Nej, de är lätt räknade, genusmedvetna bloggläsare har reagerat, men desto intressantare då att notera  att på Venus har 1000-tals kratrar, bergskedjor och andra geologiska entiteter  namnats efter berömda kvinnor. Som Josephine Baker nedan:
Saknas något namn på Merkurius eller bland asteroiderna, så kolla på Venus!
Den övergripande idén för namngivarna  är att inte dubbelnamna  himlakroppar eller geologiska formationer på andra himlakroppar. Det kan man förstå, vilket ju inte hindrar att vår egen guru Knut Lundmark har både en månkrater och en asteroid uppkallad efter sig – precis som gamle MARS-kompisen, Hallandsfödde och i  USA verksamme Pluto-forskaren Leif Andersson (ska återkomma till kompisen Leif, som tyvärr är ur tiden sen många år)
Tillbaka till Venus!
Både Jenny Lind och Christina Nilsson har fått varsin krater på vår just nu väl synliga himlagranne, 26 respektive 27 km i dimeter. De brädas bland sopranerna endast av Maria Callas krater (34 km).
Även sångerskor som Kirsten Flagstad och Kathleen Ferrier  finns representerade på Venus.
Andra förtjänta kvinnor som fått kratrar  här:
Sonja Henie, konståkerskan, skådisen Anna Magnani, Auschwitz-offret och dagboksförfattaren Anne Frank, författarinnorna Edna Ferber (kompis till Bröderna Marx), Öresundsgrannen Karen Blixen, deckardrottningen Agatha Christie, Nobelpristagarinnan Pearl S Buck (kratern på Nasa-bilden till höger) liksom Simone de Beuvoir.
Lägg till listan den sensuella franska scenartisten Josephine Baker som har fått en bamsekrater på  11 mil uppkallad efter sig – Josephine Baker som fick morfars hjärta att klappa fortare när hon bara var klädd i bananer eller ens det.
Rachael Carson, Ethyl Barrymore, Grandma Moses, Isadora Duncan, Nadia Boulanger… alla dess finns också på Venus, där även en mytisk dam som Lady Godiva i dag håller till.
En Venuskrater heter kort och gott  Frida (Frida Palmér?), en annan  Selma (Selma Lagerlöf?).

Ljusföroreningsfilter – vad rekommenderas?

Från Owe Dahren i Kumla Astronomiklubb kom ett mail, som jag tror berör ganska många astrofotograferande kolleger  i dag. Ordet till Owe:
Läste just din artikel om jakten på mörkret i Asterisken* och undrar om du kan rekommendera någon speciell typ av ljusföroreningsfilter. Jag fotograferar med DSLR och brännvidder 18-400 mm och oftast från stationärt stativ i trädgården i utkanten av Kumla och har en hyfsad himmel, men skulle vilja förbättra så långt det går.
Huvudobjekt är kometer, så lite avbrott i spektrat är ju inte så allvarligt.

Nej, jag är inte bra på ljusföroreningsfilter (heller), varför jag servade Owes allmängiltiga fråga vidare till observatoriechefen Niklas Henricson på vårt TB-obsis i Oxie.

Niklas säger så här:

Det var ingen lätt fråga att svara på. Filter beror helt på olika sorters faktorer.
Först måste man ta reda på vilka slags gatulyktor som orsakar ljusföroreningar.
Det finns olika filter som motverkar olika ljusvåglängder mot tungsten, kvicksilver, natrium, sodium, mm.
Sedan är det filterringen som ska passa in. Är det fotografering genom ett teleskop, på ett teleskop (piggyback-montering), eller på en vanlig kamerastativ?
De två förstnämda ljusföroreningsfilter hittas på butiker som är avsedda för astrofotografering och sistnämnda hos kameratillverkaren.
Man kan använda vanliga färgfilter för att fotografera kometer. Men kometer avger också olika ljus beroende på kometernas natur.
Finns vissa kometer som är rika på metall och andra som avger mera ångor (vatten) i svansarna.
Generellt är gula och gulgröna färgfilter lämpligaste för kometfotografering.
För att stoppa våglängder från ljusföroreningar är nog bäst att Owe vänder sig med frågorna per telefon till en astrofograferingsbutik så att han får ångerrätt för sitt köp men också assistans kring sortimentet. Två av de bästa butikerna vi har i Norden finner du på länkarna nedan.
Filtertyperna som Owe ska titta efter kallas alltså för LPR eller LP (Light Polution Reductor) som tar bort kvicksilver och sodium. Finns även Light Yellow #8.
Vi har även en mycket kunnig astrofotograf i vår förening som heter Arne L Ohlsson (a.l.o@telia.com) som säkert ställer upp med svar på frågor.

Fantastisk ESO-bild av “Fantomen”-nebulosa

Ännu ett hett aktuellt “bildbevis” från kosmos taget i infrarött av ESO – nebulosan Gum 19, en riktig Janus-nebulosa med en mörk vänsterhalva, ljus högerhalva. Nästan som Fantomen på Operan… Glöm inte klicka på bilden för att få fram en BAMSE-variant!

Ljuset är ett resultat av den blå superjätten V391 Velorum, och här pågår stjärnbildning för glatta livet. Frågan är vad som händer när V391 briserar som en supernova.

Nebulosan ligger på 22 000 ljusårs avstånd och bilden är tagen av det i infrarött arbetande instrumentet SOFI, “Miss SOFI” som sitter på ESO:s New Technology Telescope i La Silla, Chile,

Vem har sagt detta?

“Det är inget tvivel om att det finns liv på månen.”

Jag har tre alternativ – ett är rätt. Var det:

1. Cyrano de Bergerac, x. Neil Armstrong eller 2. William Herschel?

Rätt svar:

2. William Herschel. Året var 1790. Han återkom ofta till idén och sa en gång att om han finge välja mellan jorden och månen föredrog han att bosätta sig på månen.

Denne gudabenådade himmelsobservatör trodde sig mer än en gång ha iakttagit aktiva vulkaner på vår drabant.