Nr 83 2016
"Cubewanon" 50000 Quaoar sedd från Beddingestrand
Det går långsamt mot mörkare tider och den lilla "cubewanon" 50000 Quaoar (upptäckt 2002) är inte så
lätt att fånga på vår latitud då den står rakt i söder i sommarnatten.
Men det har inte hindrat Håkan Barregård – i Beddingestrand – att ge sig på äventyret att fånga den lilla extremt ljussvaga himlakroppen, som alltså klassas som en cubewano, ett astronomiskt Kuiperobjekt som kretsar kring solen utanför Neptunus i en bana som har halva storaxeln i storleksordning 40–50 astronomiska enheter (1 ae = ung avståndet jorden-solen).
Här är en animering med två 10 minuters exponeringar den 24 juli. Under de 40 minuter som skiljer har Quaoar rört sig 4".
Cubewanorna påverkas inte av Neptunus gravitation och korsar inte heller gasplanetens bana (asom Pluto ju gör).
Surfa in om astronet.se så får du tillgång till hela kitet plus får fakta om själva fotograferingens tillvägagångssätt.
En lika god som underhållande och kompletterande läsning erbjuder himlakroppens upptäckare 2002 Mike Brown i boken How I killed Pluto and Why It Had It Coming. Brown och hans kolleger använde världens största teleskop, en av de bägge Keck-bjässarna. Det gjorde inte Håkan.
Bl a berättar Brown hur himlakroppen fick sitt namn och hur dess albedo ställde till för honom. Från början trodde han att himlakroppen var i Plutos storlek, men det var den inte.
– Himlakroppen har en måne och ungefär halva Plutos diameter. Den står som högst på horisonten (ca 20
grader i Skåne) i juli så är den svår att detektera med sin magnitud på 18.8 mot den fortfarande inte så mörka natthimlen. Då den har en omloppstid på 287 år så tar det ett tag innan den ligger bättre till, berättar Håkan.
Bakgrundsljuset med sitt brus ligger på en magnitud av ca 20,5 så det är svårt att få ett bra snr men Astrometrica mäter den till 19. Jag tog några bilder den 12/7 (som är inlagda i ovankant och området den var i då är markerat med den blå rektangeln. Till vänster ser ni en 10 minuters exponering från den 12:e då bakgrundsljuset låg på ca 19,5. Till höger ser ni samma område den 24e och då är det tomt. Den har rört sig ca 12' på dessa 10 dagar. Foto: Håkan Barregård
PS.
Beteckningen cubewano härrör från QB1 från det första objektet som hittades och som fick beteckningen (15760) 1992 QB1, "cue bee one".
Hillary gillar vetenskap
Hillary Clintons tal på Demokraternas kongress har väckt gillande bland naturvetarna. Hennes "I believe in science" appelerar till förnuftet, och det borde vara en plusfaktor. Men så är det inte i ett USA där en förfarande stor del av befolkningen tror på diverse konspirationsteorier, ufo:s och är motståndare till evolutionstanken.
Bästa bilden?
Tack till Bo Bergman och Carl-Olof Börjeson som tipsar W-bloggen om att nu har Royal Observatory Greenwich presenterat en shortlist, en kandidatlista på de bästa astronomibilderna 2016. 15 september utses vinnaren, kanske denna kompositbild av 65 perseider som strök fram över himlavalvet över Mount Shasta i Californien i fjor:
Foto: Brad Goldpaint/Royal Observatory Greenwich’s Astronomy Photographer of the Year 2016/National Maritime
PS från Robert Cumming:
https://www.youtube.com/watch?v=gsCdDZf9oag&feature=youtu.be
https://twitter.com/AngryTheInch/status/758994373606449152
Häpp! Glada stjärnnunor (med ett undantag)
Glada astronomnunor är en bristvara, så därför ett bevis på motsatsen: Vi är ett glatt gubbigt stjärngäng som träffas då och då, och senaste var vi hemma hos Peter Linde i Lund.
På bilden syns t v Clas Bergendorff, som bl a håller ett öga på Tycho Brahe-materialet och planetariet på Malmö museum, sen följer fr v i soffan Ingmar Lundström, pensionerad astronomidocent från institutionen i Lund (en av författarna till boken Lundaögon mot stjärnorna), yours eftertänksamme truly, och Björn Stenholm, med förflutet poå astronomiska instutionen, nationalencyklopedin, flitig översättare, tidigare redaktör för Populär Astronomi – och vid bordsändan "våran Eva", Eva Dagnegård som designar allt för oss inom Tycho Brahe-sällskapet.
Foto: Peter Linde
Peter Linde är ju vår ordförande i ASTB, astronomidocent och har nyligen fått sin bok Jakten på liv i universum översatt till engelska.
Varför det är så märkligt med GLADA astronomer? Jo, den som läser pionjären Cecilia Payne-Gaposchkins memorarer upptäcker till sin förvåning att hennes chef på Harvard, legenden Harlow Shapley, inte gillade skrattande astronomer. En av hans studenter fick lämna Harvard (och astronomin) för att han alltid var så glad. Unga astronomer skulle kämpa med sitt material, närmast bli nervvrak under vägen fram till sin fil dr-grad. Den som trodde sig gå igenom Shapleys eklut med ett glatt sinne, misstog sig gruvligt. Och jag som trodde att Shapley var en god gubbe!
Harvard är inte Lund, som syns på bilden.
En riktigt dålig vits
Den berömde astronomen ligger på sjukhuset och ska få ett nytt hjärta. Operationssköterskan frågar professorn:
– Är ni allergiskt mot något?
– Ja, mot astrologi, svarade astronomen.



