Arkiv för kategori ‘Cassiopeia-bloggen’

Nr 75 2017

onsdag, 19 juli, 2017

Tv-tips för morronpigga:

Peter Linde gästade TV4

Torsdag morgon 20.7 satt  vår ordförande Peter Linde i TV4:s morgonsoffa – förlåt, han stod faktiskt vid ett bord – för att diskutera månstoftet, som går på auktion borta i USA. Rymdfartsnostalgi!!!

https---d1fc69ngj1uuz1.cloudfront.net-596c744bcf4a377f1d006eb4-20-armstrong_1

Bildkälla: TV4

TV-intervjun med Peter återfinns  här.

https---d1fc69ngj1uuz1.cloudfront.net-4fe31ed204bf727f57000038-GENERELL_NYMOBILD_webben

Snabb ockultation för New Horizons kommande dvärg

Från Argentinas horisont lyckades en svit jordbundna teleskop 17 juli fånga ockultationen när Kuiper-bältsobjektet 2014 MU69 förmörkade en stjärna i bakgrunden.

Ockultationen varade i 200 millisekunder (0,2 sek). Följ blinkningen nedan:

wink-of-a-star-2

Bildkälla: NASA/JHUAPL/SwRI

Det är denna lilla himlakropp 6,5 miljarder km bort i solsystemet som New Horizons-sonden ska dyka ner vid 1 januari 2019.

Ockultationer är viktiga för att fastslå Kuiper-objektets storlek och en del andra parametrar.

Vi slapp i alla fall tungvrickandet:

Risk att vi talat om Aquilaider i stället för Cepheider…

Med jämna mellanrum spanar jag in den variabla söderstjärnan Eta Aquilae i Aquilae/Örnens stjärnbild. Man kan diskutera om det är "lönt", för detta är en väl utforskad variabel – ända sedan 1784 då britten Edward Pigott fastslog dess variabilitet.

Den noggranna upptäckarhistorien är dokumenterad i Philosophical Transaction, Royal Society, och finns här på nätet. Pigott följde länge stjärnan, som med drygt 7 dygns period pendlade en magnitud mellan som ljusast och mörkast (ung. 3,5-4,4 magn).

top12_06_l

Bildkälla: Sky & Telescope

Det spännande med Eta är att den slogs fast som den andra cepheiden efter Delta Cep. Med andra ord: Hade stjärnans typ för hundra år sedan slagits fast före Delta Cep så hade dessa viktiga pulserande stjärnor och milstolpar i universum tungvrickande beskrivits som "aquilaider".

Det finns mängder av tunga vetenskapsrapporter om Eta Aql, den kanske viktigaste till dato är från 2015.

Rekordliten stjärna

Den presenteras som den minsta stjärnan hittills, Cambridge-upptäckten av  EBLM J0555-57Ab, 600 ljusår bort.

Stjärnan är inte mycket större än Saturnus.

Med något mindre massa och den hade aldrig tänts nukleärt. 

Stjärnan har upptäckts genom transitmetoden (passage i siktlinjen från jorden  över en större tvillingsstjärna), en metod som framgångsrikt används inom jakten på exoplaneter. Bl a med WASP-instrumenteringen.

Triaud_17_name-text

Bildkälla: University of Cambridge

Jakten på A E Andersson

Ytterligare några bildbevis har grävts fram om Axel E Andersson, vår okände lundaastronom som skapade ett för alla okänt lundaobsis med spektralt fokus runt förra århundradeskiftet. Scrolla ner så hittar du ytterligare info.

Hans Bengtsson har hittat  bilden och dödsrunan nedan, och Anders Nyholm har grävt fram en artikel av Andersson som var fotograf i yngre år och sen spektroskopist, lektor i Kristianstad (där han ligger begraven på Ö Begravningsplatsen) – och jubeldoktor i Lund.

A E Andersson foto En logotype höll han sig också med som fotograf:

A E Andersson logga

Ingen ET där heller

Plötsligt spekulerades det IGEN om att märkliga signaler, denna gång uppfångade genom Arecibo-skålen, skulle kunna tänkas ha artificiellt ursprung. Men allt pekar på att det som den röda dvärgstjärnan Ross 128 (avstånd 11 ljusår) emitterar på radiovåglängder, har naturliga orsaker. Påpekat senast i dag i en blogg från  Washington Post.

Logik?

Det är fortfarande – drygt femtio år senare – obegripligt att jag kunde trassla till mig ett Ba i matte i slutbetyg  på gymnasiets realmatematiska gren.

Så tack till Lars Olefeldt, som fyndat på nätet. Jag fattar naturligtvis inte nånting.

ZHut-pzP9UFLl5Setj22Ap9fr4y6TCt0zh_6kmeXd14

Nr 74 2017

söndag, 16 juli, 2017

Pedagogiskt om pedagogik:

Urban forskar i astronomididaktik

Urban Eriksson, kompis med hemvist på Högskolan i Kristianstad, har numera även en arbetsplats på Lunds universitet, där han forskar i sin specialitet som han doktorerat i: astronomididaktik -  grunderna för hur vår vetenskap  lärs ut och kan läras ut, vilka konstgrepp som behövs i en tid när t ex  bildraseriet kännetecknar astronomin. Han är handledare inom ämnet utbildningsvetenskap och har uppdraget av Nationellt Resurscentrum för Fysikforskare.

* I en presentation av Urbans arbete, som har några år på nacken, påpekas att han forskar i universums mysterium och ställer frågan om människans uppfattning om universum stämmer med det riktiga universum? Ett gott pedagogiskt exempel, som jag ser det,  är hur vi uppfattar t ex Hubble-teleskopets platta bilder av i verkligheten djupt tredimensionella himlafenomen. 

* En av Urbans senaste rapporter om utlärningsteknik förbunden med kodorden "Reading the Sky" kom tidigare i år.

* När vi språkades vid för en tid sedan, kunde Urban glatt berätta att han dessutom fått ett nytt mobilt planetarium till sitt förfogande i Kristianstad. Kostnad: 1 miljon SEK.

urban_eriksson

Även en astronomididaktiker har rätt att koppla av… Foto: Kerstin Weman Thornell

* Urban är en stark och verkligen flitig anhängare av outreach, och eftersom han själv en gång lockades till astronomin genom Carl Sagans tv-program vet han hur sättet att presentera vetenskapliga resultat är A och O för att fånga upp och vidmakthålla intresset.

* Viktigt uppdrag för Urban: Han har ett gott förhållande till den unga astronomin i Sydafrika, för att hjälpa till att bygga upp landets nya doktorandutbildningar i astronomi så att de kan förse världens nya stora superobservatorium SKA med inhemsk sydafrikansk expertis.

* Problemet down under i Afrika är att många färgade doktorander hoppar av – varför gör de det? Beror det på segregeringen i samhället, att många  färgade har små ekonomiska möjligheter? Eller är det något  i utlärandet som blockerar dem?

* Under ett besök i Sydafrika kom Urban även i kontakt med en blind astronom.

Intervju med Urban signerad Kerstin Weman Thornell på högskolans hemsida här. Kerstin har även tagit den avslappande bilden ovan.

Exos runt ljusa stjärnor

Det behövs inte jätteteleskop för att studera exoplaneter runt ljusa stjärnor. Ok, ljusa och ljusa, de kan inte ses för blotta ögat men ligger runt 8-9:e magnituden.

14 ljusa exos finns runt stjärnor ljusare än magn 8,4. Ljusast är stjärnan KELT-9 , magnitud 7,56.

Hur det går till att utforska dessa stjärnor och deras exos med "small is beauaiful"-instrumentering  finns på denna astrobites-sajt.

Överflygning av Charon

NASA har nyligen passat på att publicera ett par filmer på Youtube, från vilka vi kan följa New Horizons-sondens överflygning av Pluto och dess måne Charon för två år sen.

Charonfilmen bjuder vi på:


 

Månstofts-auktionen i radio

Förra veckans newshysteri om auktionen i USA på måndamm i en väska, som Neil Armstrong hade med sig 1969 och fyllde med månsten, föranledde en radiointervju av Lotta Broomé med Peter Linde, vår ordförande.

Peter skötte sig som väntat. I radion är han en riktig mikrofonlus.

A E Andersson – porträttfotografen!

Vi fortsätter vår jakt på den "okände" lundaastronomen/spektroskopisten Axel E Andersson, och nu har Anders Nyholm och Hans Bengtsson funnit fram till att han i yngre år var verksam som – porträttfotograf.

Som Anders utbrister:

- De var dristiga mångsysslare, dessa lektorer av den gamla stammen.

Andersson var igång redan 1860, som 25-åring. Kameran och  fotografiet hade knappt hunnit uppfinnas.

Rapport från vår musas grav

Hon skulle garanterat inte ha gillat rubriken, men hon har ingen talan – Frida Palmér, vår första kvinnliga doktorerande astronom, dog 1966 och ligger begraven i Blentarp.

I Blentarp råkar ju bo även hennes gamla gymnasieelev från Halmstad Gunilla Lindberg, som tillsammans med sin Bo Bergman då och då kollar upp gravens status. Här är en några dagar gammal hälsning – vi kan ana oss till att  lavendlarna  fortfarande har  Karlavagnens utseende.

Tack för bildbeviset, kompisar.

Downloader

Foto: Gunilla Lindberg/Bo Bergman

Nr 73 2017

torsdag, 13 juli, 2017

Bildextra:

Junos närstudier av stora röda fläcken

Jupiter-forskarna har väntat med spänning på Juno-sondens första närbilder av den berömda störa röda fläcken, som kunnat observeras från jorden i ett par hundra år. I måndags passerade sonden nära fläcken, och nu har bilderna börjat tankas ner och ut till allmänheten.

Bilderna nedan går att klickas upp i större format.

jupiter_junocam_grs1

Thumb

Den dagsaktuella informationen finns här:

https://www.nasa.gov/feature/jpl/nasa-s-juno-spacecraft-spots-jupiter-s-great-red-spot

https://www.missionjuno.swri.edu/junocam/processing/