Äntligen – en födelsedags-asteroid!
Jag har suktat och längtat så efter nått astronomiskt i samband med min födelsedag, och äntligen har alla polletter fallit på plats:
BAA, British Astronomical Association, som jag tillhörde en gång och i vars tidskrift jag skrivit ett och annat förgripligt för lääänge sen, rapporterar att natten 8/9 april upptäckte spanska astronomer ( S. Sanchez, J. Nomen, R. Stoss, M. Hurtado, J. A. Jaume, W. K. Y. Yeung) vid Observatorio Astronomico de Mallorca en ny asteroid, som 15 april kommer jordklotet närmast (= 1,39 avståndet jorden-månen).
Lite småfakta om himlakroppen som fått katalogbeteckningen 2011 GP59:
* Magnituden kommer att natten 14/15 april ligga, om jag förstått det rätt, runt 13 som bäst, och massor av amatörastronomer kan således se asteroiden.
* Närmast jorden är pytteplaneten 15 april kl 1909 UTC
* Den är som antytts liten, bara 60 m i diameter.
* Asteroiden snurrar snabbt runt sin “axel”, den verkar närmast rotera lite hipp som happ, tumla runt, ett varv tar 7,35 minuter.
* Asteroiden är elliptisk, och var 4:e minut tycks den skifta ljusstyrka.
Efemerid-uppgifter finns lite här och var, framför allt här:
http://minorplanetcenter.net/iau/MPEph/MPEph.html
Natten 11/12 april togs en liten filmsnutt, som finns på Youtube.
Och ljuskurvans skiftningar kan ses här.
PS.
All övrig uppvaktning undanbedes. Kom igen om nåra år!
Rymdkanalen laddar batterierna
Christian Vestergaard tipsar om Rymdkanalens nystart eller vad vi ska kalla det för. Sajten är definitivt bra att ha som bokmärke. Senaste dagen har bl a berättats om svensk och övrig europeisk rymdnärvaro vid det gigantiska Jurij Gagarin-firandet i Moskvas kongressal.
Ljudbangar i Vintergatan
Ingenting förvånar mig längre, men nu pratas det närmast som en självklarhet om långsamma interstellära ljudbangar i Vintergatan. Det är ESA:s Herschel-rymdobsis som tagit IR-bilder av gasfilament i nebulosor med strukturer, bredder, som pekar på detta märkliga fenomen. Bl a i stjärnbilden Aquila/Örnen har ett stjärnbildningsområde IC5146 identifierats av ett fransk forskarteam med Doris Arzoumanian, Laboratoire AIM Paris-Saclay, CEA/IRFU, i spetsen.
90 filament har synats närmare i sömmarna, alla var ungefär 0,3 ljusår breda (≈ 20 000 AU) och idén är att långsamma ljudchockvågor runt hastigheter på 0,2 km/s kan – när de lägger av och dör ut? – spela en avgörande roll för bildningen av knutor i de interstellära molnen som i sin tur skapar protostjärnor. Och sen är hela cykeln i gång mot ljusare tider!
En av forskarna i projektet bär det svenskklingande namnet Göran Pilbratt, kommer från Chalmers och är rentav ESA:s ledande “Herschel Project Scientist”.
Visst är det intressant med ljudvågor i det tysta universum!
Monte Cristos fängelse metafor för jordens astronomer?
Är det bara jag som slagits av att Italo Calvinos nytolkning av Alex. Dumas-novellen Greven av Monte Cristo egentligen är en parabel, en liknelse, om astronomernas jordiska “fängelse”?
Novellen ingår i den engelska versionen av The Complete Cosmocomics, som kom ut i en behändig Penguin Classics-pocket i fjor.
Höörs egen almanacka
Det gläder mig i mitt syndiga hjärta att det på nätet finns en almanacka, som även berättar om de astronomiska fenomenen sedda från Höörs horisont, Frostametropolen mitt i Skaune där jag är född och växte upp några år. Och såg solförmörkelsen 1954!
Det är bara att surfa och trycka fram metropolen här: http://astroalma.se/
Om jag förstår det rätt är det ett glatt stjärngäng vid Linköpings universitet som ligger bakom servicen. Tack för den!