Vad hade Newton sagt?
Bra fråga, för vad hade vår gamle kompis Sir Isaac Newton sagt om den hyperintressanta artikeln i dagens nummer av danska Weekend Avisen om gravitationsvågor (en konsekvens av Albert Einsteins allmänna relativitetsteori, redan 1916), författad av Thomas Tauris vid Niels Bohr Institutet.
Jag fattar naturligtvis inte nåt av det finstilta i vad som händer i det einsteinska rymdtids-fältet – den som gör det beds räcka upp en hand! – när supertunga svarta hål kolliderar med varandra eller massiva neutronstjärnor eller neutronstjärnor rullar runt varandra och förstör både rymd och tid, men jag förstår så mycket att NÄR dessa sällsynta fenomen inträffar så genererar de vågor/partiklar, som inte har ett dugg med det elektromagnetiska spektrumet att göra. Vågor/partiklar som det endast är frågan om tid (= jordisk tid!) snart kan detekteras. Några år till och vi är hemma med halmen.
Danske Thomas summerar läget mycket bra så här i sin artikel:
“Det store problem er imidlertid at signalet er uhyret svagt på grund af den enorme avstand fra kilden til Jorden. At måle et sådant signal udgør en gedigen teknologisk udfordring. Der skal extraordinært grej til.”
Thomas pratar om en noggrannhet och en storleksordning i de avgörande mätningarna på tusendelar av en protons diameter!
Vid två forskningsinstitutioner i världen jobbas nu intensivt på problemet, dels det Europabaserade Virgo i Italien, som finns här på nätet, dels och borta i Californien vid det så kallade LIGO. Bägge – formade som ett gigantiskt L, jänkarnas gravitationsverkstad några hundra meter BIGGER än vårt förstås – bygger sitt experimenterande och detekterande på laserbaserad interferometri. Vi pratar om kilometerlånga instrument med sanslöst komplicerad teknologi. Men den finns – här och nu!.
Nej, varken italienare eller amerikaner har ännu hittat några gravitoner eller gravitationsvågor.
Sen har vi dessutom det EU-sanktionerade projektet med ett Einstein Telescope. Till det ber jag att få återkomma!
Nytt från Heden
Heden på Dartmoor i England förknippar jag med Sherlock Holmes, gotiska spökslott med slamrande fönster under regniga, stormiga nätter och en måne som syns då och då mellan mörka blytunga moln, och nu rapporterar DESSUTOM engelska arkeologer att de identifierat ett astroarkeologiskt monument vid Cut Hill – ett monument i form av fallna stenar som är äldre än Stonehenge. Stenarnas riktningar pekar på att de markerar positionen för midsommarsolens uppgång.
Turister rekommenderas t ex en sajt som denna.
Dagens Cosper
Den jordiska idiotin känner inga gränser. Nu påstår en imam i Iran att lättklädda kvinnor är skulden till jordbävningar.
Jag är inte fundamentalist, men den mannen – det handlar alltid om oss män – bör stenas. Lagom, naturligtvis.
Faktafylld notis i senaste The Guardian Weekly, sidan 31.
ISS syns 1 maj
Det är alltid värt att hålla koll på Internationella rymdstationen, och faktum är att både Valborgsmässoafton och 1 maj ska den synas hyggligt bra över Malmö. Ett gott tillfälle – efter brasorna – bör vara cirka 21.59 i morgon 1 maj, då ISS dyker upp i SSV och försvinner mot ÖSÖ.
Passagen på cirka 20 graders höjd beräknas vara i cirka tre minuter. Och det är långt för en ISS-passage.
Orion-nebulosans bortre avslöjat
Man (= jag) blir mer och mer konfunderad över den bildrikedom, som strömmar in från våra satelliter. Senast är det ESA:s rymdbaserade Planck-observatorium som sänt bilder, tagna i mikrovåglängder, bilder som avslöjar stjärnbildning bakom tjocka moln och partikelformationer. Där visuella teleskop går bet och bara ser mörker, ser Planck helt andra saker – t ex som här i Orion-nebulosan, 1500 ljusår bort.
Planck jobbar ju egentligen med att kartlägga “gammal” reststrålning från Big Bang men löper/scannar med sina instrument med jämna mellanrum även på och av märkliga okända territorier inom vår egen hemmagalax Vintergatan och kan inte “låta bli” att fota t ex dessa fantastiska moln.
Någon som inte imponeras?