Nr 100 2010

Jubileumsextra: Pluto passerar över svart nebulosa!

Apropå den av kompisarna på Tycho Brahe-observatoriet, Oxie,  och Aquila-obsiset, Kristianstad, m fl skånska observatörer väl genomtänkta och ivrigt inväntade ockultationen Roma/δOph, så tipsar Ven-astronomen Anders Nyholm om att dvärgplaneten Pluto denna vecka – hela veckan låååång – passerar över  Barnard 92 (en del av stjärnrika fältet M24), ett klassiskt  svart stoftmoln i stjärnbilden Sagittarius/Skytten. Ingen ockultation som sådan men en noterbar, anmärkningsvärd transit/passage. Synlig och följbar i större teleskop. Plutos magnitud ligger nånstans runt 15.

Info om bilden nedan: Amatörastronomen John Chumack noterar att Pluto är den ljusa pricken mot bakgrunden av molnet. John bor i Yellow Spring, Ohio, och skriver på denna denna sajt att han ansåg att Pluto var lätt att identifiera redan efter fem minuters fotograferande genom hans 16-tummare. På sajten finns flera andra spännande bilder.

Nebulosan,  kallad The Black Cloud, Det svarta molnet,  upptäcktes första gången 1913 av astronomlegendaren E E Barnard, och knappt tjugo år senare hade också Pluto upptäckts. Och nu möts de bägge!

Barnard 92 ligger på ungefär, jag har inte fingranskat, 10 000 ljusårs avstånd.

Vad är ett år?

Tack till Lars Olefeldt, bloggens flygande lokalombud i Vejbystrand, som tipsar om denna animation på nätet, som pedagogiskt visar att ett år inte alltid är ett år – men nästan…

Hoppet lever om Hayabusa-dammet!

För ett par veckor sen öppnade japanerna försiktigt, mycket försiktigt, Hayabusa-sondens dammuppsamlare, som 2005 mjuklandade på asteroiden Itokawa. Där plockade sonden upp ytkorn, så var det i alla fall tänkt,  lyfte och stack iväg igen – med riktning jorden.

Efter en  lång hemfärd sköts sondens dammsamlare 14 juni ut från moderfarkosten, som brann upp i jordens atmosfär , och sen  återbördades dammsamlaren i fallskärm  under spektakulära former. Se t ex blogg nr 77 och därefter!

Enligt nyhetskällor  innehåller dammuppsamlaren faktiskt partiklar, men om dessa  härrör från  asteroidens yta eller smutsats ner från jorden återstår att lösa.

Forskarna hoppas förstås att det rör sig om äkta vara, alltså korn från asteroiden, men det tar ett par veckor till – minst –  innan  partiklarnas ursprung hundraprocentigt kan fastställas. Allt enligt Japans rymdorganisation JAXA.

Hos BBC kommer professor Trevor Ireland, forskarchef i asteroidgebitet vid The Australian National University i Canberra, till tals och säger att det finns “a good prospect of isolating asteroid grains”.

Trots att det var ett olyckligt  tekniskt mankemang när Hayabusa mjuklandade på asteroiden, kan ändå så mycket asteroidstoft ha kommit in i dammuppsamlarens sterila kammare innan den förslöts att forskarna kan isolera och skilja stoftet från kontaminerat jordmaterial.

Uppackningen av Hayabusa-samlaren startade 24 juni vid japanernas så kallade Curation Center vid JAXA;s högkvarter Sagamihara Campus. Även om sonden landade i Australien, är detta ett japansk rymdprojekt, och japanerna har all anledning att vara stolta över sin prestation – dels att mjuklanda sonden 2005, dels att sen under svåra tekniska omständigheter rädda vad som räddas kunde och få hem rymdfarkosten. Dessutom få den lilla burken med damm- och stoftpartiklar att säkert landa på jorden!

Överhuvud taget har Japan redan igångsatt en rad spännande  rymdprojekt, ofta i samarbete med andra rymdnationer – och fler kommer. Kolla gärna JAXA:s hemsida på engelska.

Litet svart hål blåser stor bubbla

Ett pressmess från ESO berättar att genom att kombinera observationer från ESO:s jätteteleskop VLT och NASA:s röntgenteleskop Chandra har astronomer upptäckt de kraftfullaste jetstrålarna som någonsin setts från ett mindre svart hål.

Hålet, som är en så kallad mikrokvasar, blåser ut en jättelik, 1000 ljusår bred bubbla av het gas. Bubblan är dubbelt så stor som i andra liknande objekt, och mikrokvasaren är tiotals gånger mer kraftfull. Det gasblåsande svarta hålet befinner sig 12 miljoner
ljusår bort i utkanterna av spiralgalaxen NGC 7793.

Upptäckten rapporteras i veckans nummer av tidskriften Nature.

Dagens undergångsprofet

Spänningen stiger – vem ska få bloggens prestigefyllda  Statler and Waldorf-pris, uppkallat efter Mupparnas griniga surgubbar på hyllan?

Priset ska gå till en undergångsprofet, som i klassiskt  klara dystopiska former och dito resonemang skildrar hoten om kommande katastrofer på jordklotet. Gärna får det handla om mänsklighetens TOTALA undergång.

Dagens kandidat? Han är född 1914, är en legendar inom bekämpningen  av smittkoppor, är australiensare och heter  Frank Fenner. Så sent som i en intervju för The Australian 16 juni i år upprepade denne Canberra-professor  sin dystopi:

– Mänskligheten kommer inte att finnas om hundra år, lika lite som andra då utrotade djur.

Befolkningsexplosionen och konsumtionshysterin kommer att knäcka oss, lyder budskapet från “down under”.

Professor  Fenner jämför med befolkningens undergång på Påskön samtidigt som han säger att Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, överlevde 40 000-50 000 år utan vetenskap, koldioxid och klimatförändringar.

En stark kandidat till priset, inte tu tal om saken. Klart bättre klass på argumenteringen än t ex Carolas religiösa svammel. Hon kvalificerar ICKE! Men vad säger den gamle professorns barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn? Surgubbe!?!

100:e bloggen hemma med halmen

Här sätts punkt för 100:e Cassiopeiabloggen sen starten i januari, och vi tackar för visat intresse. Men för bloggredaktörer gäller den benhårda devisen:”Ingen rast, ingen vila, bara ila, bara ila…” Aldrig rasta, bara hasta.

Så lycka till alla ockultationsobservatörer torsdag kväll. Nån sorts rapport och kommentar i nästa blogg!