Hoppa till innehåll

Nr 115 2014

  • av

LOFAR synar M82

I en ny stor internationell LOFAR-studie av M82 och spektrumet hos svåråtkomliga kolatomer CRRL:s ("carbon radio recombination lines"), radiorekombinationslinjer,  i galaxens centrum, har även Onsalafolk deltagit – bl a allas vår vän och professor Cathy Horellou. Men förstanamnet är Leah Morabito!

8447843536_ceb61bf78c

Cathy föreläser i Lund 2013. Foto: Robert Cumming

Cathy berättar för W-bloggen så här:

– Det är ett fräckt resultat! Det är första gången man detekterar radiorekombinationslinjer från kolatomer i en annan galax än Vintergatan, och det är ett bevis att det går att göra spektroskopi med LOFAR. Det öppnar en massa nya möjligheter.

– Det är också kul av arbetet leddes av en doktorand, en amerikansk tjej som jobbar i Nederländerna. Vad hon har gjort för att extrahera den svaga signalen från bruset är inte alls trivialt: hon fick “stacka”, addera, signal vid flera (22) olika radiofrekvenser som motsvarar kända energiövergångar i kolatomen, och sim sal bim, där kom en ganska stark detektion!

– Man ska veta vad man gör när man sysslar med sådana svaga signaler.

grootstekoolstofatomen_28oktober_1

LOFAR-forskning pågår! Bildkälla: NASA, ESA och The Hubble Heritage Team (STScI/AURA)

– Källan är Messier 82, en granngalax som är ganska liten men producerar många nya stjärnor – en s k “starburst”. Nu kan man börja jämföra linjen med andra spektrallinjer, till exempel från väte, modellera den kalla gasen, och försöka detektera andra galaxer.

– Det är bara början, och det blir ett fint doktorsarbete för Leah Morabito!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Leah Morabito är förstanamnet på den ögonöppnande rapporten. Bildkälla:  Sterrewacht Leiden

Rapporten här.

Oskar Klein-centrats blogg

Det påpekas från visst håll i Uddevalla (= Christian V), att kosmologerna knutna till Oskar Klein Centre i Stockholm har skaffat sig en alldeles egen förträfflig blogg med nyheter och annan personligare info. Den finns här:

Nova Del 2013

Den klassiska novan i fjor i Delfinens stjärnbild kunde vi ju se lysa fin och grann med våra fältkikare. Men fackastronomerna har bättre vapen än så till sitt förfogande, t ex CHARA:s optiska interferometersystem på Mount Wilson som följde smällen under de första dramatiska veckorna.

Under de första observationena hade novan en diameter ungefär motsvarande jordens bana runt solen, efter närmare 50 dagar hade storleken utökats 20-falt.

nature13834-f1

Novans expansion började mätas redan efter en dag. Bildkälla: Nature

När astronomerna mätte radialhastighet och jämförde med  novans explosiva vinkelutvidgning på himlavalvet kom de fram till avståndet 4.54 ± 0.59 kiloparsec från solen.

Polen ny medlem av ESO

Nu har också vårt grannland Polen blivit medlem i "klubben": ESO! Säkert är Nicolaus Copernicus och Johann Hevelius nöjda i sina himlar.

Polens forskningsminister Lena Kolarska-Bobińska har precis skrivit  på ett avtal som gör landet till medlem i ESO, Europeiska sydobservatoriet, världens mest produktiva observatorium. Den enda som återstår är att Poiens parlament också ska godkänna avtalet.

Pressmeddelandet med bilder och filmer finns på:
http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1433/

Mer om Hevelius

Johann Hevelius hade faktiskt, när han gjorde sin stjärnatlas 1661, exaktare stjärnpositioner än Tycho Brahe!

Hevelius atlas sammanställdes utan teleskop och  omfattade 1564 stjärnor medan Tycho nöjde sig med 788.

Hevelius skötte sig så bra att Ernst Zinner i sin astronomihistoria inkluderade honom inom den "germanska" astronomin.

Merkurius polkratrar

Genom att kraftigt överexponera kratrar vid Merkurius poler som ligger i permanent skugga, har MESSENGER kunnat producera bilder som denna: Inom den röda fyrkanten kommer vi på detta vis is som ligger under ett mörkt, "möjligt" organiskt lager på spåren.

NASA:s story här.

PIA18762_modest

En annorlunda stjärnhimmel

ESO har ett mycket sevärt "Picture of the week"-arkiv, och jag kan så här inför våra egna skånska stjärnklara kvällar i höst och vinter inte låta bli att visa hur det ser ut ovanför våra yrkeskollegers huvuden i Chile:

A Guiding Star


Bildkälla: ESO/Julien Girard

Ovanför VISTA-domen med laserstrålen ser vi både Stora och Lilla Magellanska molnen, t h stjärnan Canopus samt ett bra stråk av Vintergatan. PLUS något mycket mystiskt: Ljusen på vägen!  Jag trodde sån belysning var portförbjuden i närheten av ett observatorium.

Världen om 350 år….

… tror Lars Olefeldt kommer att vara konstant på en punkt:

b9bGQkZ

Såvitt jag begriper är bilden från en Star Trek-film, sf-eposey som ju utspelas i 23/24:e århundradet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.