Hoppa till innehåll

Nr 66 2015

  • av

Månen över Malmö

Härom dagen/kvällen var vår förnämlige astrofotograf Göran Strand i Malmö – han håller sig i vanliga fall på Frösön! –  med omnejd och kunde inte låta bli att dokumentera denna vackra månnedgång. Tack för bidraget, Göran!

Månen över Malmö

 

Lundmark snuddade vid multiversum

Ju mer vi läser på Knut Lundmark, desto mer framstår han som en unik vägröjare inom 1900-talets astronomi. I år har hans utredningar på 20-talets mitt av galaxernas mörka innehåll lyfts fram, han skrev flera uppsatser om relationen mörk materia + ljus materia / ljus materia och menade att det som var mörkt var slocknade solar, mörka nebulosor och meteorer.
Lundmark och multiversum? Han var snubblande nära gåtan när han i sin tunga rapport 1927 Studies of anagalactic nebulae påpekade:

"As far as our evidence goes the metagalactic nebulae form a gigantic cosmical unit of which the Milky Way is only a small part. As a proper name for that system I will here suggest the metagalctic system. Any sysatem of higher order is not known, newither do we know if such a system exists in space. We know on the other hand that it is possible that the metagalactic system is an iknfinitely small part of an infinitely laRGE WORLD."

Historiska klubben synar Ivar Johnsson

I höst får vi som är med i "Historiska klubben" inom ASTB rikta blickarna mot Skissernas museum i Lund. Målet är att kolla de småskisser som skulptören Ivar Johnsson gjorde som förlaga till sin stora Tycho Brahe-skulptur på Ven, den som invigdes 1946.
Roligt nog har Mats Olsson, Jönköping och Ven, hört av sig. Han har skrivit ett matigt litet häfte på temat Historien om en staty, där Tycho-skulpturens väg från ax till kaka berättas. Häftet innehåller många överraskande uppgifter även för mig. Jag hoppas Mats kan komma och föreläsa för oss i Lund på Skissernas museum – när i höst återstår att fastställa.

Mats har sedan häftet kom i tryck även säkrat några av Ivar Johnssons helt unika tecknade utkast till statyn.

Pluto på gång in bland myller av bakgrundsstjärnor

Tack till Anders Nyholm som rapporterar följande:
"Medan Pluto-febern tilltar kan vi på http://pluto.jhuapl.edu/soc/Pluto-Encounter/index.php följa bilderna från 21 cm-teleskopet LORRI ombord på New Horizons. Vi ser hur Pluto och Charon växer fram som världar allteftersom sonden närmar sig målet. I de längre exponeringarna, där Pluto och Charon överexponerats, ser vi också bakgrundsstjärnor.Pluto_Charon_New_Horizons_20150701

Men vilka stjärnor ser vi? Här är verktyget http://astrometry.net till stor hjälp. Det utför s.k. "blind astrometri" på bilder man matar in och listar ut var någonstans på himlen avbildade stjärnor ligger. På måfå valde jag 10 sek-exponeringen lor_0298079657_0x633_sci_1.jpg (tagen 2015-07-01 18:02:13 UTC) från LORRI-sidan och körde den genom astrometry.net. Det visar sig LORRI pekar mot ett fält i stjärnbilden Ormens svans med det mörka molnet Dobashi 613. Bilden visas här med ett koordinatnät baserat på astrometry.net-lösningen, som säger att bildens centrum ligger vid rektascension 18h 02m 36,8s och deklination -14 grader 32' 19". Stjärnan som jag markerat med en grön ring, HD 164530, är bildens ljusaste och av nionde magnituden. Synfältet är 17,5 bågminuter i sida, jämförbart med synfältet hos fjärrstyrningsteleskopet i Oxie. Gränsmagnituden i bilden från LORRI borde ligga kring 14. I bildens vänstra del anar man svagt stjärnmyllret i vintergatsbandet, som Ormens svans sträcker sig genom.

Vi kan jämföra med t.ex. Paul Schlyters efemerid ( http://www.stjarnhimlen.se/2015/planefe.html#pluto) och notera att Pluto sett från jorden nu står vid rektascension 19h 00m och deklination -20 grader 43 minuter, ungefär. Denna jämförelse visar att LORRI-bilden inte är tagen från jorden. Om nu någon tvivlade, med Pluto och Charon så uppenbara i synfältet!"

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.