Kinas stora språng mot månen
Det är alltid lika kul när NASA, som har ett enormt grepp om rymdnyheterna, får konkurrens. Som nu från Kina, från vars månlandare Yutu Rover denna bild snurrar i cyberrymden just dessa dagar. Bilden – nerplockad för vår räkning av Lars Olefeldt – av en månbumling i Mare Ibrium togs 2014 och stenen har fått det träffande namnet "Loong rock":
Bildkälla: Change 3. Yutu rover
Månlandaren ingick i det kinesiska Chang'e 3-projektet och motorn slutade fungera tidigare än planerat. Men andra instrument på rovern överlevde månnatten och kom tillbaka med nya, spännande rön.
Som vi tidigare notismässigt berättat på W-bloggen är det meningen att Chang'e 4 ska i väg 2018 och då, för första gången, landsätta en farkost på månens baksida.
Matig sajt om de kinesiska månprojekten finns här.
2017 är det meningen att diverse deltagare i Lunar-X-tävlingen (30 miljoner dollar i prispengar) ska landsätta farkoster på månen och sända tillbaka högupplösta HD-bilder och videofilmer från månen. Min mardröm är att lekpappor som Kalle Moréus, Ingvar Oldsberg eller Lasse Kronér ska sköta kommentarerna i svensk tv.
Stjärnkompis fyllde 70
Härom kvällen firade ett glatt gäng ASTB:are plus släkt och vänner av Lennart Hultqvist hemma i Landskrona. Lennart, nybakad 70-åring, har förflutet som astronom i Stockholm, han var i många år redaktör på Forskning och Framsteg och har även arbetat för Nationalenceklypodin i Malmö.
I många år bodde Lennart på Ven, ja faktiskt några år längre än astronomkollegan Tycho Brahe. I motsats till Tycho har Lennart dock inte gått i exil utan nöjt sig med att flytta över Sundet till fastlandet. Den nya adressen blev Salpetergatan, en gata med historia.
Grattis igen till Lennart som är född i Vattumannens tecken, en stjärnbild om vilken Björn Stenholm, astrolo.. jag menar astronomen, hade mycket att berätta om på födelsedagskalaset.
Foto: Peter Linde
Själva tårtan i närbild:
Rekordkyla när planeter bildas
Från dagens ESO-pressmess noteras att astronomer har använt teleskopen ALMA och IRAM för att för första gången direkt mäta temperaturen på dammkorn i utkanterna av en planetbildande skiva runt en ung stjärna. Genom att tillämpa en ny teknik när man observerat objektet, som har smeknamnet Flygande tefatet, har de upptäckt att stoftpartiklarna är mycket kallare än man förväntat sig: -266 grader Celsius. Denna överraskande upptäckt pekar på att teoretiska modeller av skivor som denna kan behöva ses över.
Ett internationellt forskarlag som leds av Stephane Guilloteau vid Bordeaux astrofysiska laboratorium, Frankrike, har mätt temperaturen hos stora stoftpartiklar omkring den unga stjärnan 2MASS J16281370-2431391. Stjärnan ligger i det spektakulära stjärnbildande området Rho Ophiuchi, cirka 400 ljusår från jorden.
Stjärnan är omringad av en skiva bestående av gas och stoft – sådana skivor kallas för protoplanetära skivor eftersom de är i de tidiga stadierna i bildandet av ett planetsystem. Just denna skiva ser vi från sidan, och dess utseende i synligt ljus har gett den sitt smeknamn det Flygande tefatet (The flying saucer).
Den unga stjärnan 2MASS J16281370-2431391 befinner sig i det spektakulära stjärnbildande området Rho Ophiuchi, omkring 400 ljusår från jorden. Stjärnan är omringad av en skiva bestående av gas och stoft – sådana skivor kallas för protoplanetära skivor eftersom de är i de tidiga stadierna i bildandet av ett planetsystem. Denna specifika skiva är sedd från sidan, och dess utseende i synligt ljus har gett den sitt smeknamn det Flygande tefatet-
Den stora bilden visar delar av området Rho Ophiuchi och i en förstorad närbild i infrarött ljus syns det flygande tefatet från NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble.
Bildkälla: Digitized Sky Survey 2/NASA/ESA
Astronomerna använde ALMA för att observera glöden från kolmonoxidmolekyler i skivan hos 2MASS J16281370-2431391. Tack vare de väldigt skarpa bilder som de kunde skapa med ALMA upptäckte forskarna något underligt – i vissa fall såg de en negativ signal! I normala fall är en negativ signal fysiskt omöjligt, men i det här fallet finns det en förklaring, vilket leder till en överraskande slutsats.
Förstaförfattaren Stephane Guilloteau berättar.
– Vi observerade inte denna skiva mot en svart och tom himmel. Vi ser den istället som en silhuett framför den ljusa Rho Ophiuchinebulosan. Dess diffusa glöd är för utsträckt på himlen för att kunna registreras av ALMA, men skivan absorberar dess ljus. Den resulterande negativa signalen innebär att delar av skivan är kallare än bakgrunden. Jorden ligger nämligen bokstavligen i det flygande tefatets skugga!
Forskarlaget kombinerade mätningar av skivan från ALMA med observationer av bakgrundsglöden från 30-meterteleskopet IRAM i Spanien. De kom fram till att stoftpartiklarna i skivan på ett avstånd av cirka 15 miljarder kilometer från den centrala stjärnan har en temperatur som är så låg som -266 grader Celsius (cirka 7 grader över absoluta nollpunkten, eller 7 Kelvin). Detta är de första direkta mätningarna av temperaturen hos de stora stoftpartiklarna (omkring en millimeter stora) i ett sådant objekt. Denna temperatur är mycket lägre än de -258 till -253 grader Celsius (15 till 20 Kelvin) som de flesta av dagens teoretiska modeller förutspår. För att denna avvikelse ska kunna förklaras måste de stora stoftpartiklarna ha andra egenskaper än forskarna hittills väntat sig, så att de kan svalna ner till så låga temperaturer.
Emmanuel di Folce, också vid Bordeaux astrofysiska laboratorium, är medförfattare till artikeln.
– För att reda ut effekterna som denna upptäckt har på skivstrukturen måste vi hitta vad för möjliga egenskaper hos stoftpartiklarna kan leda till så låga temperaturer. Vi har några idéer – till exempel så kan temperaturen bero på storleken hos stoftpartiklarna, där de större stoftpartiklarna är svalare än de mindre. Men det är för tidigt för att vara säker, säger han.
Om dessa låga stofttemperaturer visar sig vara ett normalt inslag i protoplanetära skivor kan detta få många konsekvenser för astronomer som vill förstå hur de bildas och utvecklas.
Till exempel påverkar stoftets egenskaper vad som händer när partiklarna kolliderar, och därmed deras roll när stoftkorn bildar frön till framtida planeter. Men ännu är det inte möjligt att bedöma om dammkornens nya egenskaper är viktiga när planeter ska bildas.
Förekomsten av låga temperaturer hos stoftkorn kan ha konsekvenser också för de mindre stoftskivorna som forskare känner till. Om dessa skivor består av mestadels stora, men svalare, stoftpartiklar än vad man hittills trott skulle detta innebära att dessa kompakta skivor kan innehålla mer massa än man hittills trott. Det skulle i sin tur göra det möjligt även för dessa skivor att bilda stora planeter relativt nära den centrala stjärnan.
I väntan på ytterligare observationer verkar det som att de svalare stoftpartiklarna som ALMA hittat kan få betydande konsekvenser för vår förståelse av protoplanetära skivor.
Akademiska kriser
Hoppsan! Plötsligt är det diverse kriser inom den akademiska sfären. I Lund har historikern Dick Harrison (som inte har ett fläckfritt förflutet, om vi säger så) agerat visselblåsare inom sin disciplin, och på Karolinska institutet – med nobelvärdighet som signum – har ledningen råkat i vanrykte efter skandalen med den opererande kirurgen Paolo Macchiarini. Och i Köpenhamn lider universitetet fortfarande efter kalamiteten med fuskande hjärnforskaren Milena Penkowa.
Det finns ibland anledning att ta det akademiska självskrytet om sanningssökande och oväld med en STOR NYPA SALT.
Harald Wigforss, chefredaktör för GHT aka Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, skrev en gång ett brev till mig som avslutades med orden:
Vive la presse libre!
Jag säger samma med adress SVT och danska Weekendavisen, som rotat fram skiten inom akademierna.
Metanringar på Saturnus
Saturnus har många sorts ringar. På själva himlakroppen, i dess atmosfär, har dessa ränder kommit i dagen tack vare NASA-sondens Cassinis jakt på lagren av metan i gasj'ättens atmosfär. Ju mörkare ringarna verkar, desto djupare tränger ljuset ner som återreflekteras till oss. Och ju mer metan handlar det om!
Bilden visar även månen Dione liksom de yttre "verkliga" ringarnas skuggor på planetens södra hemisfär.
- Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/Space Science Institute
Kloka ord
Ofta står temat "liv i universum" på vår agenda, och senast på ASTB-mötet i torsdags redde vår ordf Peter Linde, expert på området, ut det mesta värt att veta. Rekordmånga på plats!
Då hade jag inte detta pregnanta Arthur C Clarke-citat aktuellt i huvudet (fler här) men här är det i alla fall:
