S And 1885:
Fortsatt fokus på supernovaresten i M31
Upphittade supernovarester i andra galaxer än Vintergatan är en bristvara, men radioastronomerna sitter på trumf när de verkligt stora och imonerande, samverkande radioteleskopen kommer igång. Det har redan glunkats en del.
Kul nog har också "optikerna" i astronomernas led mer och mer fått korn på S And 1885, stjärnsmällen i M31 som med tiden visade sig vara en supernova inuti galaxen och som aktivt bidrog till att fungera som en avståndsindiktator i kosmos. Här var vår guru Knut Lundmark på sin mammas gata! Intressant nog observerades smällen även från Lunds horisont (se nedan).
Långt om länge kunde astronomerna identifiera supernovaresten (SNR) i vår granngalax, och nu föreligger sen en tid helt nya spektroskopiska mätningar och bilder tagna med Hubble-teleskopet:
Bildkälla för denna och bilden under: Rapporten OPTICAL AND UV SPECTRA OF THE REMNANT OF SN 1885 (S AND) IN M31
Slutsatserna, som vi vanliga dödliga kan ta till oss, visar framför allt att supernovans rest i dag är ovanligt perfekt sfärisk. Slutklämmen i undersökningen lyder så här:
"As a likely scenario, we propose SN 1885 was an off-center, delayed detonation and slightly subluminous SN Ia event similar to SN 1986g."
Då ska man veta att SN 1986g noterades på ESO för snart trettio årt sen med dess 40 cm:s dubbelastrograf av Hilmer W Duerbeck, vår gamle kompis (tips: sök på W-bloggen!). Den smällen syntes i Centarus A/NGC 5128 och flammade upp i det interstellära mörka tvärbandet längs galaxen. En magnifik upptäckarbild!
Är man det minsta intresserad av den moderna astronomins historia, är detta sensationer. 1885 gällde diskussionen bland astronomerna om "novan" flammat upp i nebulosan eller om den synts i samma riktning på himlavalvet men legat mellan oss och M31. Argumenten övervägde för att S And på något vis tillhörde M31, och med tiden visade det sig att stjärnsmällen var av samma klass som Tychos 1572 och Keplers 1604.
Och apråpos Lund kan noteras att N C Dunér observerade stjärnexplosionen från gamla obsis vid ett antal tillfällen och att själve G de Vaucouleurs, med biträde av Nils Hansson och Gösta Lyngå1985 tackade Gustav Holmberg för hans hjälp att ta fram lundaastronomens ljuskurva.
Ensammare kan du inte vara
Den är nån sorts rekordhållare, stjärnan CX330. Den är en ung och orolig, eruptiv sol men verkar skapad i ett område utan större mängder interstellär materia. Den tycks ha bildats i ett "nowhere"!
Närmsta grannmoln ligger på 1000 ljusårs avstånd.
Mysteriet med hela dess komplexitet diskuteras här, i en rapport som publiceras i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.
Chandra, WISE, Spitzer och andra teleskop har koll på stjärnan, som är en ung orosande, kanske inte ens en miljon år gammal. Bildkälla:C.T. Britt et al.
I rapportern utesluts att det handlar om en nova eller att vi rör oss med ett utomgalaktiskt fenomen, t ex en AGN ("aktiv gaslaxkärna").
Amatörer med i avancerad stjärnforskning
Amatörastronomer och yrkesastronomer ligger gemensamt bakom den senaste upptäckten rörande AR Scorpiis beteende: Vit dvärg plågar röd dvärg. Se senaste ESO-messet!
* Även Hubble-teleskopets hemsida uppmärksammar saken.
* Amatörerna jobbar inom nätverk som AAVSO, tyska Bundesdeutsche Arbeitsgemeinschaft für Veränderliche Sterne e.V och belgiska Vereniging Voor Sterrenkunde.
* Så här tänks pulsen på knappt två sekunder gå till, enligt en snutt på Youtube:
* Vita dvärgar har en spännande astronomihistorisk bakgrund. Sirius B upptäcktes ju redan på 1800-tralet, men på allvar tog jakten först fart för nästa exakt etthundra år sen. Fram på 50-talet jagades vita dvärgar gärna i öppna stjärnhopar, några hittades i Hyaderna, få om ens någon i Plejaderna. Varför denna skillnad?
* En pionjär som W J Luyten diskuterade till och med om det kunde finnas binära system bestående av två vita dvärgar. Han räknade på det och fann att om de råkade snurra runt varandra och låg i vår siktlinje på vettigt avstånd så skulle en förmörkelse vara i ungefär 7 sekunder. En omöjlighet att uppfatta på 1950-talet!
* Det var Luyten som efterlyste FLER OBSERVATIONER, FÄRRE TEORIER om de vita dvärgarna. Han föredrog, som han skrev, att med tidens jätteteleskop få fram "a firm basis of observational facts under the quick-sand of current astrophysical theories" (Vistas in Astronomy, Vol 2, 1956).
Elizabeth Roemer ur tiden
Arizona-astronomen Elizabeth Roemer (1929-2016) har gått ur tiden. Hon var specialist på kometer och asteroider (upptäckte två) – detta var på den tiden det inte var "inne" att syssla med dessa himlakroppar – och hon var också medupptäckare till en av Jupiters många månar., Themisto.
Hennes fotografier och analyser av nya och gamla försvunna kometer förekom speciellt i PASP på 60-talet, "den lilla blå" som gavs ut av Astronomical Society of the Pacific.
Dags att exploatera planetvärlden?
Lars Olefeldt erinrar om att det finns ett gruvföretag kallat Planetary Resources som har fullt utvecklade idéer kring hur asteroider ska kunna utnyttjas för gruvdrift, t ex.
Bildkälla: Planetary Resources
Rymdens marknadsekonomi och kommersialisering… helt oreglerat är området inte, det finns ett antal internationella traktater som styr vad som får göras och inte göras. Och det finns faktiskt advokater som är specialister på rymdlagar!
Röda fläcken höjer tempen
Nya studier från Jupiter visar att atmosfären ovanför den röda fläcken, som varit känd i flera hundra år, är varmare än omgivningen. Hur värmen växlar upp från fläcken, finns det teorier om.
Baby Blues och Galilei
Tack till ASTB-kompisen Stefan Jeppsson, som tipsar om att Baby Blues 28.7 i Sydsvenskan ägnades åt astronomi. Kuligt! Det gör faktiskt denna lysande serie av Rick Kirkman och JerryScott väldigt ofta, och på serieskaparnas hemsida – kolla http://babyblues.com/ – finns t ex denna strip:
Serien började publiceras 1990 och finns också som tv-serie. Seriens skapare belönas då och då för sin underfundiga och varma familjeserie. Kirkman är född 1953 och Scott 1955 – det är Kirkman som ritar och Scott som författar.
Det som skiljer seriens astronomi från verklighetens – fråga vår astropedagog Peter Hemborg! – är att barn är mycket mera på hugget när det gäller stjärnor och planeter och verkligen inte är ointresserade av vad som sker där ovan. Tvärsom, skulle jag vilja påstå. Det är den tacksammaste publik som finns, även om småbarnspappan i Baby Blues uppfattar saken annorlunda.