Hoppa till innehåll

Nr 98 2016

  • av

Eta Carinaes MÅNGA fyrverkerier

Mycket pekar på att Eta Carinae-systemet haft utbrott både på 1200- och 1500-talen, alltså innan det stora fyrverkeriet på 1840-talet. 1843 skattade John Herschel dess visuella magnitud till -1, en av stjärnhimlens ljusaste himlakroppar.

thesupernova

 En animation av Eta Car-bilder, tagna från Hubble Space Telescopes rymdhorisont åren 1993-2014. Det allra yttersta gas- och stoftmaterialet härrör från explosioner innan "The  Great Eruption" på 1840-talet. Bildkälla: Kiminki et al./NASA

När 792 punkters egenrörelser fastställts i systemet får vi dessa intressanta pilar: De röda markerar den tidigare kända 1800-talseruptionen, de blå och gröna syftar på 1200- och 1500-talsutbrotten.

 1-thesupernova

Vectors illustrating the observed proper motions of 792 features in the ejecta of Eta Carinae. The arrows are color-coded by the date of ejection from the central star. Until now, only one eruption was known (red arrows). Blue and green arrows mark previous eruptions (mid-13th and mid-16th centuries, respectively). Credit: Kiminki et al./NASA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Read more at: http://phys.org/news/2016-09-supernova-wasnt-tale-cosmic-eruptions.html#jCp

En informativ intervju med inblandade astronomer finns här.

”Tycho Brahes Uraniborg – en förebild för framtidens forskning”

Så lyder föredraget på torsdag kväll (8 september), med start kl 18.30, Landskrona museum.

Ole Schou, medlem i Sydsjällands Astronomiske Forening, kommer till Landskrona museum för att avslöja sin forskning kring Tycho Brahes astronomiska instrument. Ole beskriver föredraget som en djupdykning bland Tycho Brahes allra viktigaste och mest nogranna mätinstrument, de han konstruerade och använde på slottet Uraniborg och observatoriet Stjärneborg. Ole beskriver instrumenten som ”En serie astronomiske instrumenter med en hidtil uset nøjagtighed. Foredraget vil beskrive de vigtigste af disse og deres anvendelse."

EmIlkDwwy_WlpFtsOQJHJqvWnHbk07cXU4-Ab8GhL5hXu5HiwqnRADKoMQSmpjQeWawwKzKzaBydXTOrLFG7-ti3O_lH0or7ujaLX7_1fw

8 september är ingen Tycho Brahe-dag,ändå är den en i Landskrona.

Ole Schou har under en längre tid undersökt just noggrannheten och precisionen hos Tycho Brahes mätinstrument. Han uppmuntrar nu alla nyfikna att komma till Landskrona museum på torsdag, då han för första gången avslöjar resultaten av sina undersökningar i Sverige. Föredraget hålls på danska.

(Tipset komemr från Stine Nordahn Frederiksen, Museipedagog och Curator Tycho Brahe-museet, och Nina Petersson, Platschef Tycho Brahe-museet.)

Drönare filmar norrsken

Lars Olefeldt har hittat en annorlunda norrskensfilm på vimeo – baserad på en drönare som filmat norrskenen på Island. Klart annorlunda!

Zodiakalljuset bär på spännande hemligheter

Jag kan inte påminna mig att jag nånsin sett zodiakalljuset, så tack till W-bloggsläsare som påminner om fenomenet omtalat i förra bloggen (som Queen-gitarristen och astronomifanset Brian May doktorerade på 2007, vid Imperial College i London där han tydligen fortfarande arbetar då och då mellan gigen).

Detta märkliga ljus anses ju vara ytterligare bevis på att det i vår del av planetsystemet finn ett utbrett finfördelat moln av småpartiklar.  Solljuset reflekteras av de millimeterstora partiklarna och ger oss zodiakalljuset längs ekliptikan (syns bäst hos oss på höstmorgnar och vårkvällar då ekliptikan nästan står lodrät mot horisonten) .Poängen är att det finns en koppling mellan kometer och kometers sönderfall i  meteorider, meteoridsvärmar och så zodiakalljuset.

I en rapport som bara har några år på nacken påpekar Brian May och hans medförfattare att det även kan finnas inslag av mjöl från asteroidkrockar liksom interstellärt stoft i zodiakalljuset, så mixen är mycket spännande. Han menar också att en mera djupgående utforskning kan leda till insikter om hur ackretionen gick till vid solens bildande.

Zodiacal-light

Foto: Brian May, 1971

I takt med att våra instrument på jorden och i rymden blir allt känsligare, t ex i det infraröda området, diskuterar även dagens astronomer i vilken mån zodiakalljuset stör mätningar av objekt och bakgrundsstrålning på  kosmologiska avstånd.

En mycket trevlig och lärorik berättelse om den tidiga utforskningen av zodiakalljuset finns på nätet, författad av just Brian May. Två bilder därifrån från 1800-talet:

tmp692_thumb

Stjärnkarta från  "Observations on the Zodiacal Light from April 2, 1853, to April 22, 1855, made chiefly on board the United States Steam-Frigate Mississippi, during her late cruise in Eastern Seas, and her voyage homeward: with conclusions from the data".

tmp693_thumb_thumb

Zodiakalljuset över tyska stan Freiburg am Breisgau 5 mars 1856.

PS.

Världsartisten Brian May har naturligtvis en egen hemsida. Där kan bl a läsas om asteroiden som namnats till hans ära liksom om den nya asteroid som uppkallats efter Freddie Mercury, Queen-sångaren.

Asteroid Bennu får fint besök

Trots raketexplosionen förra veckan på Cape Canaveral, fortsätter nedräkningen som vanligt för uppsändandet av NASA:s asteroidutforskare OSIRIS-REx. Målet är asteroiden Bennu, som ska grävas ut in situ via en lång arm och materialet därefter forslas tillbaka till jorden med planerad "landning" hemmavid år 2024.

Dagens anagram

Om vi går in på en sajt som heter Anagram genius, så upptäcker vi följande anagram:

Astronomers = No more stars.

Hrmm…

logo-home

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.