W-bloggens Elisabeth Persson recenserar Dolda tillgångar:
John Glenn var den klokaste bland NASA-männen!
Katherine Johnson, Dorothy Vaughn och Mary Jackson var tre briljanta kvinnor som jobbade för NASA och var de matematiska hjärnorna bakom en av historiens största projekt: John Glenns uppskjutning i rymden. Det var en fantastisk bedrift som återgav USA nationens självförtroende och inspirerade resten av världen. Trion krossade alla kön och rasbarriärer och blev en inspirationskälla för kommande generationer.
Vi bad Elisabeth Persson recensera filmen om trion, Dolda tillgångar (Hidden figures). Elisabeth såg filmen på bio i Ystad – vilket är hennes betyg?
– Jag tyckte nog den var ganska bra. Perspektivet ligger på USA:s rastänk vid denna tid, så som det gestaltades i skyltar, genom lagar mm – och separata toaletter för färgade. Deras toa låg inte i NASA-kontorets närhet utan de färgade kvinnorna, som jobbade i den inre kretsen på huvudkontoret, fick springa 800 m till sin toa!
Kvinnoperspektivet?
– Ja, det finns ju också så klart. En av de färgade NASA-kvinnorna – dubbelt handikapp – fick få gå en kvällskurs på universitet, detta för att överhuvud taget kunna få jobba med ingenjörerna på NASA.
Filmen pekar naturliugtvis även på Sovjets roll vid denna tid och vilken press presidentens folk utövade på NASA. Osäkerhetsmoment: IBM:s datorkraft (IBM 7090) var inte oklanderlig, problemen fick till sist klaras av med hjälp av en av kvinnorna som filmen skildrar.
– Matematiska ekvationer vid John Glenns första resa löstes av en av filmens kvinnor Katherine Johnson – som fick sluta dagar innan hans uppskjutning. Hon fick dock kallas in igen då man inte fick fullt klartecken av IBM-datorerna för säker uppskjutning. Problemet fick lösas med denna kvinnas hjärna manuellt så att säga.
– Och Glenn bad att Katherine Johnson, som just fått sluta, skulle dubbelkolla allt. Han litade mer på henne än på de vita ingenjörerna och datorn. Klok man! 100 procent rätt. Visserligen blev det några minuter då Glenn var i ett eldklot under nedstigningen. Det var detta moment som var så riskfyllt. Men det gick till slut bra, som vi vet.
– Filmen var sevärd för mig. Jag fäste mig vid de här färgade kvinnornas situation i USA och i NASA-miljön. Men jag kände inte igen mig direkt i de miljöer jag själv besökte 1992 vid Cape Carneval, så jag undrar var filmen är inspelad, summerar Elisabeth.
* * *
Vi bjuder på en trailer för filmen:
Den ultimata hedersbetygelsen?
Apropå filmen ovan, så noterar Lars Olefeldt att några av det amerikanska rymndprogrammets färgstarkaste kvinnor numera finns som – Lego!
Pans märkliga utseende
Det måste vara en av de märkligaste synerna vi sett på länge i vårt eget planetsystem: Saturnusmånen Pan, hör fotograferad för bara några dagar sedan 7 mars av Saturnussonden Cassini under dess djupdyknignar nära ringsystemen.
Bildkälla för samtliga bilder: NASA/JPL-Caltech/Space Science Institute
Frågan är vad som ligger bakom månens utseende, som nästan påminner om en av de klassiska fejk-bilderna på "flygande tefat" i ufologinsd barndom. Månen med dess tjocka ekvatorialband (på engelska equatorial ridge) dokumenterades bara 150 mil bort från sonden.
Pan upptäcktes i mitten av 1980-talet och klassas som en så kallad "shepherd moon", en herdemåne som håller "vakt" i ringsystemen och som här, i Encke-gapet i ring A, rensat bort allt ringskräp genom årmiljonerna.
Radioblixtar ger huvudbry
Om inte millisekundsnabba radioblixtar ("fast radio bursts") direkt har konstgjort ursprung, vilket det spekulerats om i senaste dagar i en rapport från Harvard-Smithsonian Centre for Astrophysics, så hur märkligt är om två radioblixtar separerade över tid ändå har samma astrofysiska ursprung?
En rapport om det senare – med alltför mycket matte, sorry – finns här: https://arxiv.org/abs/1703.03013
Ingen gräddfil för oss
Astronomer har ingen gräddfil när det är dåliga tider. Efter första världskriget var det ett under att tyskarna prioriterade ett bygge som Einsteintornet i Potsdam, t ex. Tyska astronomer som efter kriget kom till Sverige fick äta upp sig hos svenska kolleger. Osv, osv.
Situationen för vår vetenskap i sin helhet, kommenterades så här 1921 i satirtidskriften Simplicissimus av legenden Th Th Heine: "Für die Wissenschaft ist kein Geld mehr da. Die Sternwarte ist ganz heruntergekommen."
