Axel Corlin och novaupptäckten 1918
Då och då kommer jag att återge lite längre dokument här på W-bloggen, ur egen fatabur och andras. I förrförra bloggen kunde jag ju citera från Hemmets Journal 1935, ett nummer i vilket Knut Lundmark skrev om Axel Corlins novaupptäckt 1918. Christian Vestergaard noterar att samme Lundmark i sitt lilla trevliga tvåbandsverk Astronomiska Upptäckter del II från 1951 sid 121 – 124 har följande att rapportera.
Det är ett intressant dokument, som i sin tur citerar en originalartikel av Axel Corlin från 1919:
En av dem som skulle få mera utbyte av en i ungdomen förvärvad god stjärnkunskap var numera lektorn Axel Corlin. Sedan han hade legat i Uppsala ett läsår vistades han hemma i Göteborg. Det var den 8 juni 1918. De ljusa nätterna hade alltså börjat. De var följaktligen inte många stjärnor, som syntes på himlen.
Klockan var cirka tio på kvällen, och kandidat Corlins mor bad honom stänga igen en balkongdörr. Som den snälle son han var, gjorde han detta. och tittade samtidigt för säkerhets skull på himlen. Han såg då en ljusstark stjärna. Vi låta så Axel Corlin själv berätta om de första intrycken och citera från hans uppsats i Arkiv för Matematik, Astronomi och Fysik, Bd 14 Nr 15, Uppsala 1919, följande:
Nova Aquilae 3 var redan då af 1:a storleken, och torde svårligen kunnat undgå att blifva observerad af
någon, som är något hemma på stjärnhimlen och under denna kväll betraktande densamma. En temporär stjärna af 1:a storleken är emellertid ett så ytterst sällan inträffande fenomen, att man till en början är föga böjd för att antaga förekomsten af en sådan, helst som vi relativt nyligen haft en större
temporär stjärna – Nova Persei 2, 1910. Författarens första tanke vid åsynen af den nya stjärnan var, att han gjort sig skyldig till en öfverskattning af någon känd men för tillfället glömd stjärnas ljusstyrka. En jämförelse med Altair och några andra stjärnor skingrade dock alla tvifvel i detta afseende, i det upprepade skattningar gåfvo till resultat, att Nova Aquilae 3 vid tillfället var ungefär 0.2 storleksklass ljussvagare än Altair, af alltså + 1,0 magnitudo i ljusstyrka (Harvardskalan).
Då den nya stjärnan likväl förblef oförändrad på samma plats, kunde några tvifvel om sakens natur i längden icke hålla sig, och författaren beslöt att, ehuru midt i natten, ringa till Göteborgs Navigationsskola för att begära att för låna en astronomisk kikare, som därstädes skulle befinna sig, till att närmare bestämma läget af stjärnan. Detta tilläts tack vare tillmötesgående från skolans vaktmästare, och författaren skyndade dit.
Corlin ville gärna förvissa sig om att det faktiskt var fråga om en förut ej känd stjärna. Han rusade därför till Navigationsskolan, svettig, ivrig, upprörd. Han fick liv i vaktmästaren och kom så småningom in i skolan
astronomiska kupol.
Det visade sig att den lilla kikaren inte var i ordning, ty den hade ej använts på länge, men efter ett intensivt arbete fick han dock instrumentet i stånd och kunde övertyga sig om att det verkligen rörde sig om en “ny” stjärna. Emellertid ville han ha ytterligare bekräftelse och ringde därför till Uppsala Observatorium, där författaren, som då tjänstgjorde som amanuens, blev väckt vid fyratiden på morgonen.
I och för sig hade jag fullt förtroende för Axel Corlins stjärnkunskap, men jag hade alldeles nyss släppts ut från Akademiska Sjukhuset där jag blivit opererad för en appendicit och kände mig inte särskild pigg. Jag tackar nu Gud att jag övervann min motvilja att stiga upp så tidigt denna morgon och att jag förmådde kravla mig ut till en av instrumenten och få bekräfta att Nova Aquilae inte bara var ett nytt objekt, utan att det med all säkerhet måste röra sig om en faktisk “ny” (ej förut sedd) stjärna.
När det gäller en nova av detta slag sker uppflammandet i allmänhet synnerligen raskt, och det kan
bli många som upptäcka en så ljusstark stjärna. Men Corlin var i alla fall en av de första. Dessutom var det en bragd att på vår nordiska, ljusa stjärnhimmel kunna upptäcka ett nytt objekt så långt fram på sommaren. Vid detta tillfälle fanns det inte alls några stjärnor att jämföra med, vilket givetvis försvårade upptäckten.
Allmänt beundrades också den unge studentens lyckliga upptäckt. Men det fanns även några som tyckte att det skulle varit bättre, om de själva gjorde upptäckten och inte herr Corlin. Visserligen hade dessa människor inte alls något egentlig kunskap i astronomi och inte hade de heller sökt efter stjärnan, men de tyckte i alla fall att det borde ha blivit de som förunnats upptäckten, och i varje fall inte att Corlin
skulle få göra den. Särskild påstridig var en herre i Göteborg som även företedde ett slags konstruerat “alibi”. Det var visserligen inte lätt att smula sönder detta, men det lyckades ändå.
Frida Palmér i Skånskan i dag
Varannan söndag skriver bloggredaktören numera “mellanskånska” krönikor i Skånska Dagbladet, och i dag kom han in på Frida Palmér och hennes grav i Blentarp, som ju riskerar att läggas igen om ett antal år. Inga gravrättsinnehavare finns kvar.
Einstein definierar relativitet
– Håll handen över en glödhet kamin en minut, och det känns som en timme. Vänslas med en vacker flicka en timme och det känns som en minut. DET ÄR relativitet, mina vänner!
NASA och gruvarbetarna
Förhoppningsvis ska det lyckas att få upp och ut de instängda chilenska gruvarbetarna, och det ska också bli intressant att se vad NASA kunde hjälpa till med. Likheterna mellan att rädda instängda gruvarbetare eller i rymden havererade astronauter, finns där. Och NASA har specialistkompetens t ex inom det medicinska och psykologiska fälten, när det gäller hygienens betydelse för människor som trängs i små utrymmen och naturligtvis vad gruyarbetarna fått ner i form av näringsriktig mat. Det är inte bara att hissa ner oxfilé, Bearnaisesås och pommes – ett för stort kaloriintag på en gång sedan man svultit kan knäcka ämnesomsättningen och bli direkt livshotande.
NASA har också fotograferat gruvområdet med hjälp av Earth Observatory-satelliten, vilket hjälpt till i förberedelserna inför borrningen 700-800 meter ner.
Planetariet öppet under höstlovet
Drömma kan man ju, t ex att planetariet i Lund – nu en del av LTH:s Science center, Vattenhallen – skulle hålla öppet dygnet om, men så är det inte. Glöm dok inte bort kommande höstlov, med planetarievisningar inritade kl 14 och 15 den 1, 3, 4, 5 november.
Planetariet kan inte mäta sig med giganten i Köpenhamn, men glöm inte: Small is beautiful!
Storbildsutställningen nu i Göteborg
Svenska Astronomiska Sällskapet, SAS, har ju gjort en helt förnämlig storbildsutställning, som nu finns i Göteborg, berättar Christian Vestergaard – närmare bestämt på Naturhistoriska Museet.
– Utställningen Utblick – Tillbakablick ställdes upp i tisdags.
Christian är ordförande för amatörerna i Göteborg och sitter dessutom i styrelsen för SAS. När han inte själv observerar eller oegennyttigt hjälper till att hålla liv i denna W-blogg.