Senaste nytt från ESA 25.4.2018:
Gaia DR2-katalogen är här!
I dag släpptes den med spänning emotsedda Gaia 2-katalogen (Gaia Data Release 2, DR2), och hur vi än gör när vi väljer ut material gör vi förmodligen fel. Från Gaia-forskaren David Hobbs i Lund kom följande läs- och tittips för oss i den astronomiska communityn – materialet är helt överväldigande:
1) You can find DR2 in-dept stories here:
https://www.cosmos.esa.int/web/gaia/iow_20180425
2) A media kit for Gaia DR2 here:
http://sci.esa.int/gaia/60174-media-kit-for-gaia-data-release-2/
3) A summary of the release data here:
https://www.cosmos.esa.int/web/gaia/dr2
4) Software and videos of the Gaia Sky here:
https://zah.uni-heidelberg.de/institutes/ari/gaia/outreach/gaiasky/
5) Details on the kinematics of globular clusters and dwarf galaxies around the Milky Way here:
OLD: https://www.astro.rug.nl/~breddels/dggc/
NEW: http://www.astro.rug.nl/~ahelmi/dr2-dggc.html
6) Last but not least, a useful scientists guide to using the Gaia data. This is a collection of 15 YouTube videos
giving information on the Gaia data from experts and on how to use it properly (i.e. avoiding common problems).
It also nicely demonstrates the scope of what is being released.
https://www.cosmos.esa.int/web/gaia/guide-to-scientists
Lämplig illustration? Denna dagsfärska Youtube-film som tillåter oss åka runt i det nya av Gaia skapade Vintergatslandskapet. God tur, önskas!
Senaste nytt från ESO 25.4.2018:
Galaxer seriekrockade i massor redan i universums början
Genom att skåda djupt in i rymden – tillbaka till en tid då universum bara var en tiondel av sin nuvarande ålder – har teleskopen ALMA och APEX bevittnat förstadierna till gigantiska kosmiska seriekrockar mellan galaxer. Astronomer har tidigare trott att dessa kollisioner mellan unga starburstgalaxer inträffade tre miljarder år efter big bang. De nya observationerna visar att de skedde när universum bara var hälften så gammalt. Dessa uråldriga system av galaxer antas bygga galaxhopar, de största strukturerna i det kända universum.
Detta montage – KLICKA UPP BILDEN! -visar tre olika bilder av den avlägsna galaxhopen SPT2349-56 bestående av växelverkande och sammansmältande galaxer. Till vänster är en vidvinkelbild från South Pole Telescope som bara visar en ljus fläck. Bilden i mitten är från Atacama Pathfinder Experiment (APEX) och avslöjar mer detaljer. Den högra bilden Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) och avslöjar att objektet i själva verket är en grupp bestående av 14 sammansmältande galaxer som håller på att bilda en galaxhop.
Bildkälla: ESO/ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/Miller et al.
Med hjälp av Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) och Atacama Pathfinder Experiment (APEX) har två internationella forskarlag upptäckt uppseendeväckande täta koncentrationer av galaxer som är i färd med att slås samman. Galaxerna väntas bilda kärnorna till vad som kommer att bli kolossala galaxhopar. De två forskarlagen leds av astronomerna Tim Miller, vid Dalhousie University i Kanada och Yale University i USA, och Iván Oteo vid Edinburghs universitet, Storbritannien.
Genom att skåda genom 90 procent av det observerbara universum har Millers forskarlag observerat en galaxhop som håller på att födas – en protohop – med beteckning SPT2349-56. Ljuset från detta objekt började sin färd till oss när universum var ungefär en tiondel av dess nuvarande ålder.
De enskilda galaxerna i denna tätpackade kosmiska ansamling är så kallade starburstgalaxer. Här bildas nya stjärnor i en takt och en omfattning som saknar motstycke i det unga universum. I vår galax Vintergatan, föds cirka en ny stjärna per år; i SPT2349-56 föds tusentals stjärnor varje år.
Oteos team hade redan tidigare upptäckt en liknande megafusion av galaxer, eller som astronomerna kallade det en “dusty red core” (dammig röd kärna). Dessa tio dammiga stjärnfabriker till galaxer upptäckte de också genom att kombinera observationer från ALMA och APEX.
I den här illustrationen (KLICKA UPP DEN!) av ESO:s rymdkonstnär Martin Kornmesser visas en grupp av galaxer i det unga universum som växelverkar med varandra och smälter samman. Sådana händelser, som har upptäckts med teleskopen ALMA och APEX, pekar ut platserna där galaxhopar föds. Galaxhopar är de största och tyngsta strukturerna i dagens universum. Astronomer har tidigare väntat sig att sådana gigantiska galaxkrockar skedde omkring tre miljarder år efter big bang. Nu överraskas forskarna av att det hände när universum var hälften så gammalt.
Bildkälla: ESO/M. Kornmesser
Sådana objekt hade forskarna inte väntat sig, förklarar Iván Oteo.
– Dammiga starburstgalaxer väntar man sig vara relativt kortlivade, eftersom de förbrukar gas i en extrem takt. Oavsett var eller i vilket hörn av universum tillhör dessa galaxer normalt sett en minoritet. Så att hitta många dammiga starburstgalaxer som lyser på samma gång är väldigt förbryllande och något som vi fortfarande behöver förstå.
Dessa nyfödda galaxhopar upptäcktes först som bleka och suddiga ljusfläckar i observationer gjorda med South Pole Telescope och rymdteleskopet Herschel. Efterföljande observationer med ALMA och APEX visar att de har ovanliga strukturer och bekräftar att deras ljus härstammar från mycket längre tillbaka i tiden än forskarna hade väntat sig – bara 1,5 miljarder år efter big bang.
Till slut har de nya högupplösta observationerna med ALMA avslöjat att dessa ljussvaga fläckar inte är enskilda objekt. Istället består de av fjorton respektive tio olika massiva galaxer, i båda fall inom en radie jämförbar med avståndet mellan Vintergatan och dess närmaste grannar, de Magellanska molnen.
I båda fall är antalet enskilda galaxer troligen ännu större, menar Carlos De Breuck, astronom vid ESO.
– Dessa upptäckter med ALMA är bara toppen av isberget. Ytterligare observationer med APEX visar att det verkliga antalet stjärnbildande galaxer sannolikt är tre gånger högre. Fortlöpande observationer med instrumentet MUSE vid ESO:s VLT identifierar också ytterligare fler galaxer, kommenterar han.
Enligt dagens teoretiska och datormodeller borde protohopar i den här storleken ha tagit mycket längre att utvecklas. Med de högupplösta och känsliga mätningar från ALMA som input till avancerade beräkningar kan forskarna nu studera hur galaxhopar bildades så tidigt som 1,5 miljarder år efter big bang.
Tim Miller, doktorand vid Yale University, är förstaförfattare till en av forskningsartiklarna som presenterar resultaten.
– Hur denna ansamling av galaxer blev så stor så snabbt är ett mysterium. Den byggdes inte upp gradvis under miljarder år som astronomer kanske hade väntat sig. Den här upptäckten ger oss en chans att studera hur massiva galaxer en gång kom samman för att bilda enorma galaxhopar, avslutar han.