Nr 38 2019

Upplysande lundavandring

Runt 15 av ASTB:s historieintresserade medlemmar passade på att igår (25.5)  promenera genom lärdomsstan och inspektera en del platser med naturvetenskaplig inriktning, inte bara astronomi.

Klas Hyltén-Cavallius guidade oss till ett par av Klas Anshelms  skulpturer vid Fysicum och gjorde det med bravur: Klas har upplevt både Matematicum och Fysicum på nära håll, sen barnsben, och kunde berätta om personliga upplevelser. T ex om den matematiska skulpturen "Trådmodell av trancendental regelyta", vars matematik han förtjänstfullt utredde och som han vid ett tillfälle såg till kom under "vård" efter en fallolycka. Han såg även till att skulpturen stagades upp ordentligt.

Har man otur när man tar sig in under skulpturen…

.. kan man som ASTB-kassören Karl Palm bli fast där inne för livet.

Även den stora Fontänläggningen av Anshelm och Arne Jones diskuterades, den står på plats men har aldrig fungerat som den skulle.

Längs Sölvegatan smet vi även in på baksidan av ett av Fysicums hus i vars källarvåning den klassiska datamaskinen SMIL (Siffermaskinen i Lund) stått. På Sölvegatan 2 blev det ett obligatoriskt besök in om och prat om Donavit, den märkliga byggnad som en gång innehållit ett teleskop och en spektrograf.

Ulf R utreder Donavit-husets märkligheter. Länge troddes det vara en transformatorstation, idag klassar vi det som "Lunds okändaste observatorium".

Vår styrelsemedlem Theodor Wåhlins utomordentligt vackra solur.

Under färden ner mot city tog vi en titt på Theodor Wåhlins fantastiskt fina solur över portalen till Domkapitlets hus (Wåhlin satt i ASTB:s styrelse och var även en av sällskapets grundare), vi pratade om Kungshusets inte särskilt framgångsrika astronomihistoria – dock gjorde Nils Schenmark viktiga mätningar vid Venuspassagerna 1761 och 1769 och kunde vara med och fastslå solparallaxen till 8", ett  för tiden acceptabelt resultat.

Ett problem för tornobservatoriet var inte minst att meridianen mot söder hindrades av Domkyrkan och att träden i Lundagård växte så högt att astronomerna inte kunde skymta Köpenhamn.

När kraven på att bygga ett helt nytt, funktionellt observatorium restes i mitten av 1800-talet, tyckte några politiker i Stockholm så här: "Om någonsin i statens förvaltning slöseri och misshushållning med nationens medel givit sig tillkänna, så är det väl i anslagen till astronomien."

Klas lägger ut texten om Gamla obsis och den nyrestaurerade observatorieträdgården.

Vid Gamla obsis (fr 1867) blev det nostalgi, eftersom många av oss har minnen därifrån. Peter Linde jobbade här i minst 30 år och berättade om datamaskineriet kallat ASTOL (Astronomical Oracle in Lund).

Vi erinrade om C V L Charlier, professorn i början av 1900-talet,  och familjen Charliers döttrar, som här mellan den gamla seismografen och observatoriehuset anlade en egen tennisbana.

Efter två och en halv timma var vi nöjda, varefter de flesta intog dryck och mat på Stadsparkcaféet.

Stort tack till Klas Hyltén-Cavallius och dito stort tack till Peter Linde för "bildbevisen" ovan.

Var "Historiska klubben" ska ses nästa gång är skrivet i – stjärnorna!

Förbryllande satellitspår

Mitt brorsbarnbarn Johanna Horn och hennes mamma Marie Rosengren såg något märkligt i förrgår natt: Ett antal väl uppradade stjärnprickar, som rörde sig snabbt i rad över himlavalvet. Riktning söderut.

Det tog lite tid att reda ut vad det handlade om – SpaceX Starlink, det nyligen uppsända satellitprojektet (Elon Musk)  med 60 satelliter ombord som snyggt la sig i en gåsarad.

Bildkälla: https://www.space.com/spacex-starlink-satellites-spotted-night-sky-video.html​