Nr 43 2019

Unik filmdoku från Saltsjöbaden

Svenska Astronomiska Sällskapets unika serie av 100-årsbloggar fortsätter att strömma in, vi har själva producerat några inslag inom ASTB-kollektivet,  och senast visas en verklig raritet:

En film från Saltsjöbadens observatorium, en dokumentär från 1930-talet.

Observatoriet i Saltsjöbaden.

Speaker i dag är prof em Per-Olof Lindblad, som växte upp på Saltsjöbaden och faktiskt fortfarande bor där.

Filmen finns inbäddad i Jesper Sollermans 100-årsblogg.

Notabelt är att en skåning figurerar på filmen, Jöran Ramberg som var född i Högseröd utanför Eslöv.

Själva har vi länge jagat "levande bilder" på Knut Lundmark på Lunds observatorium men ännu inte nått ända fram. Vi får se vad arkivjakten avslöjar så småningom.

Vad döljer sig under Aitken-bassängen?

Senaste nytt om den extremt tunga, sannolikt järnnickel-bestående klumpen som ligger nerbäddad under den gigantiska Aitken-bassängen vid månens sydpol, avrapporteras här.

Minimummassan uppskattas till  2.18 × 1018 kg och når ner till ett djup av minst 300 km.

SAAF-nytt

Dels har Timo Karhula författat del 13 i Fokus-serien, denna gång är temat "Att observera långt" (texten oklanderligt bra), dels har Gustav Holmberg sammanfattat en rapport från variabelsektionen, dels flaggas för ett årsmöte i Uppsala 12 oktober.

Ja, man kanske skulle ta sig till Fyrisån och passa på att samtidigt besöka en gammal MARS:ian som Bertil Pettersson.

Universum i 3 D

En TED-föreläsning av astrofysikern Juna Kollmeier tar fasta på hennes och hennes teams stora uppdrag: Att genom Sloan Digital Sky Survey ge oss den bästa 3D-återgivningen hittills av det kända universum med alla stjärnor, galaxer, svarta hål etc.

8815919feddff0bd074ee9f239270c1d7db46409_800x600[1]

Bildkälla: TED

Som hon påpekar: Med dagens takt i utforskningen av kosmos, kommer vi att ha kartlagt alla galaxer i det observerbara univsum runt år 2060.

(Tack till Carl-Olof Börjesson för tipset.)

Verktygslådan kompletteras

ESO har tillsammans med Yuri Milners Breakthrough Watch-initiativ inlett en intensiv jakt på jordlika planeter runt vår närmast stjärna (bortsett från solen). Ett helt nytt instrument har kopplats på ESO:s Very Large Telescope.

Instrumentet kallas lämpligen NEAR (Near Earths in the AlphaCen Region), rapportreras här.

Pysslinggalax skapar stjärnor

Kommer ni ihåg den fantastiska nyheten om den lilla nyfödda babyn i USA som inte var gammal? Det känns nästan oetiskt att jämföra, men nu – dvs i dag 13.6.2019 –  har Hubble-teleskopets ansvariga släppt en bild på en överlevande minstinggalax som dessutom sprutar av stjärnfödslar.

Galaxen är 3000 ljusår tvärsöver, a mere nothing i den kosmiska skalan: Tre procent av Vintergatans diameter. En sann dvärggalax.

Med största sannolikhet finns det även ett massivt svart hål i galaxbabyns mitt och frågorna är många i HST-relisen: Är minigalaxen ett bevis på att först kom svarta hål, sen galaxer? Idén är att antingen kolliderar galaxer och skapar svarta hål eller så finns svarta hål i första stadiet och attraherar sen kring sig galaxer.

Vilket kommer först, hönan eller ägget? En klassisk fråga.

Ground-based view of the sky around the galaxy ESO 495-21

Så här ter sig minigalaxen (ljuspunkten mitt i bilden) från jorden. Bildkälla: ESA/Hubble, NASA, Digitized Sky Survey 2
Acknowledgement: Davide de Martin

A tiny galaxy with a big heart

.. och här har vi HST:s närgranskning: Bildkälla: NASA, ESA, W. Vacca

Bonus: Galaxen kallas ESO 495-21, ligger 30 miljoner bort i stjärnbilden Pyxis (Kompassen) och innehåller även en rad tunga klotformiga stjärnhopar.

Hela pressmesset här.

Eländet med rymdskrot

Håll jorden ren, släng skiten i rymden… jag tänker på den klassiska Håll rent-slogan, på nedskitningen av Himalaya och så  detta apropå Apollo 11: Var snurrar det tredje raketsteget? 

20190609_085218 (1)

Härom dan flimrade detta budskap fram. Tänkvärt!

61626829_1168050193382638_1159836638176608256_n[1]

Lämna ett svar