Domkyrkouret igång igen
Det astronomiska uret i Lunds domkyrka är i farten igen. I dag fick lilla Stella Beverhjelm hedersuppdraget att starta uret efter ett halvårs renovering och översyn. Mycket folk på plats, bl a ASTB:arna Klas Hyltén-Cavallius och Anders Nyholm. Anders lät i kväll nästan salig över att ha fått se spelet bakom kulisserna.
– En “nära medeltiden-upplevelse”, summerade Anders.
Restaureringen har letts av konservatorn Sören Andersen. Domkyrkans egen hemsida har bra live-bilder från arbetet.
I samband med invigningen pratade förstås biskopen Antje Jackelén, uret spelade ett par gånger, det var middagsbön och ett par miniseminarier genomfördes också.
Detta medeltida ur – Horologium Mirabile Lundense – byggdes cirka 1425, och i Europa finns bara tre liknande ur bevarade.
Ett lästips är förstås Det underbara uret i Lund med en rad författare (inklusive Klas Hyltén-Cavallius, Curt Roslund m fl).
Martinson-resan finslipas
5 juni bär sällskapets årliga busstur i väg, i år till “Harry Martinson-land” i Jämshög, Blekinge. Glöm inte anmäla dig och betala in avgiften i god tid.
Igår blev det klart, tack vare Anders Nyholm, att vi även blir insläppta i det unika museet som hyllar Harry Martinson och Sven-Edvin Salje. Martinon-delen tror jag och Anders N kommer att förvåna och fascinera i lika delar!?!
All info på ASTB:s hemsida.
Hawking provocerar
Alla verkar vilja positionera sig visavi Stephen Hawking, som ju varnar för kontakt med andra rymdcivilisationer i sin nya tv-serie (Cassiopeiblggen nr 39), Även vår uppskattade föredragshållare härom året Ulf Danielsson – professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet – ger sig med friskt mod i in i debatten, som rasar i cybervärlden. I ett blogginlägg skriver Ulf Danielsson bland annat:
“Hur vanligt det är med mer avancerat liv är svårare att veta. Det gick ju rätt segt även på jorden till en början och det var först för någon halvmiljard år sedan utvecklingen tog riktig fart. En möjlig slutsats är att det allra mesta av det utomjordiska livet utgörs av mikroskopiska kryp.”
Ulf Danielsson har ett svar på frågan varför vi inte sett någon hyperavancerad civilsation:
“En skrämmande möjlighet är att ingen överlever. Alla tar död på sig själva långt innan de förmår utveckla några interstellära imperier. Och om vi ser till vår egen jordiska civilisation saknas det ju knappast möjliga undergångsscenarier. Å andra sidan, om de väl överlever och de fortsätter att utvecklas, kanske de till slut blir så avancerade att de helt tappar intresset för att ge sig till känna för sådana stackare som oss.
Så, behöver man vara rädd? Att lyssna efter signaler är ofarligt. Såvida inte upptäckten av andra civilisationer blir så traumatisk att vår egen går under i rena förskräckelsen. Och att skicka ut egna signaler? Det gör vi redan. I över hundra år har vi läckt ut radiosignaler i rymden vilket innebär att vi redan avslöjar vår existens för ett växande antal stjärnsystem på allt större och större avstånd. Och vi kan inte göra någonting åt det.
Min egen gissning blir nog den att det kommer att dröja tusentals, eller kanske miljoner år, innan någon snappar upp våra signaler. Och att dessa kommer att registreras med en upphöjd gäspning.
Men jag kan förstås ha fel.”
Med på Ulf R:s lista!
Nyligen kom den lilla danska boken Jernbanecafeen – i hjertet af Vesterbro, där bloggredaktören medverkar med ett kapitel om författarinnan Tove Ditlevsen och hennes uppväxt i kvarteret (skildrat suveränt i den självbiografiska romanen Bardommens gade).
Men bloggredaktören listar också i denna lilla bok tio av sina favoritställen på Vesterbro (“Ulf R:s lilla världsarvs-lista”), och på 8:e plats kommer Tycho Brahe Planetarium.
Jernbanecafeen är det lilla stället som ligger på “andra sidan” Tivoli om man anländer med Öresundståget till Hovedbangården. Här får du fortfarande röka inomhus, dricka öl och ta en lille en. Mat serveras inte.
PS. Tycho Brahe-planetariet rankas hyggligt högt av den svenska sajten barnsemester.se.
Politikerna mot väggen
Inför valet i Storbritannien har de politiska partierna uppmanats att ge sína synpunkter på vad de vill göra inom det vetenskapliga och tekniska gebitet framöver, och samtliga tre stora partier har svarat ambitiöst och seriöst genom sina partiledare.
Bakom ligger den lobbyistiska paraplyorganisationen CaSe, Campaign for Science & Engineering in the UK. CaSe stöds av tunga industrier som – bara för att nämna några exempel – Airbus, AstraZeneca, Rolls-Royce och Unilever men också mängder av vetenskapliga samfund som Royal Astronomical Society och örikets samtliga universitet.
Vi borde skaffa oss något liknande i Sverige.
Fråga: Vad vill riksdagspartierna inom rymdforskningen, t ex?
Martinson och plexiglaset
Plexiglaset har en lång förhistoria, men 1933 tog den tyske kemisten Otto Röhm patent, och i dag används denna förnämliga PMMA (polytmetylmetaakrylat) som ersättning för vanligt glas i en massa sammanhang. Elddopet var förstås under kriget då plexigals bl a användes i Luftwaffes stridsflygplan och i de tyska ubåtarnas periskop.
Ett hopp fram i tiden, till 1950-talet. Citat ur Harry Martinsons Aniara, vers 55:
På planetariedäcken övervälvda
av genomskinligt klara plexi-tak
syns hissarna av dem som vill spatsera på stardäck av och an i sakta mak,
och se en novas brand vars sken oss når
ur slingorna av Berenikes hår.
Martinson var uppdaterad, plexiglaset var med, och något år innan Aniara förekom plexiglas även i Tintins äventyr Månen tur och retur, del 1. Professor Kalkyl låter testa en rymdhjälm i plexiglas, som han bär på sig, genom att en burdus person får slå med hammare i huvudet på honom.
Hjälmen höll…
Plexiglas är en flitigt förekommande produkt inom rymdfarten fortfarande, men på 50-talet var det mer fiktion än fakta. Både Harry Martinson och Hergé ville visa hur moderna de var i sitt respektive tänk.