Lundmark-monumentet i närbild
Stort tack till fritids- och kulturchefen Kjell Tegnelund i Älvsbyns kommun som haft vänligheten att sända över flera bilder på Knut Lundmark-monumentet vid kyrkogården. Detta rymdmonument är unikt i Sverige i sitt slag, konstfullt, kosmiskt himlastormande och krönt med spiraler och cirklar.
På monument finns även en relief av vårt sällskaps grundare och framför monumentet en förklarande text:
Knut Lundmark 1889-1958. Astronom. Månglärd. Folkbildare. Hembygdens vän. Hans snille genomträngde vintergatans gränser. Lodade världsrymdens svindlande djup och uppenbarade ett universum av förut oanade mått. Av himlens töckenfläckar, spiralnebulosorna. skönjde han ett vintergatornas vintergata.
Alla som ska turista norröver i sommar, rekommenderas ta sig in om Älvsbyns kyrkogård och lägga en blomsterkvast från oss. I alla fall skänka en tanke på Lundmark.
Aniara som – balett!
Tack också till Rolf Hepp, legendarisk koreograf och dansare vid “gamla” Malmö stadsteater. Förhoppningsvis kan Rolf hänga med oss under vår Harry Martinson-utflykt 5 juni, men redan nu kan jag berätta att jag i eftermiddag fått se Rolfs balettversion av Aniara som han satte upp 1990 med ett framstående, ambitiöst och “hungrigt” gäng dansare i Lund, Malmö och Borlänge. Dansgruppen kallades Expression och grillades både i modern och klassisk balett av Rolf Hepp.
Borlänge-föreställningens sågs av Harry Martinsons änka Ingrid och parets bägge döttrar, och jag förstår varför de gillade förställningen: Det är en expressiv dansföreställning som med Ralph Lundstens rymdmusik, en hel del hämtat ur Lundstens Universe calling-svit, fångar det centrala i Aniara.
– Aniara är aktuell som aldrig förr, tycker Rolf Hepp i dag.
Och utesluter inte att hans balettversion kan återkomma i någon form. Även Rickard Bark, som agerar berättaren Mimaroben, är nyfiken på en ny version.
Rolf Hepp och Ralph Lundsten samarbetade även tidigare på Malmö stadsteater med rymdbaletten Universe.
Svarta hål inte “omutbara”
Här går man omkring och tror att svarta hål tillhör de omutbara, “the untouchables”, i universum och så kommer en ung holländsk astronom och ställer allt på ända genom att visa på ett supermassivt svart hål som slungats ut ur sin hemmagalax! Visats på porten.
Det är astronomistudenten Marianne Heida vid Utrechts universitet som upptäckt det svarta hålet, som är på vild flykt undan “sin” galax. Rapporten kommer från klassiska tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society i Storbritannien och innehåller alla fakta om “när, var, hur” och vem som handlett Marianne i hennes sensationella upptäckt.
Objektet är en röntgenkälla och sannolikt resultatet av, det visar datorsimuleringar, två svarta hål som “gått ihop”. Beroende på de svarta hålens ursprungliga rotationsriktningar och ursprungliga hastigheter, kan såna märkliga avstötningar ske.
När NASA/ESA:s gravitationsvågs-satelliter LISA går till väders, förväntas vi få veta mer om denna typ av fenomen i galaxvärlden. LISA består, när de väl nått destinationerna, av tre samverkande sonder i en rätvinklig triangel med sidor på fem miljoner km och kan betraktas som världens största Michelson-interferometer.
Något är fel!
Något är FUNDAMENTALT fel i våra fysik- och astronomiböcker. Visst ligger solen längre bort från jorden nu än under vinterhalvåret, det är ju bara att kolla väder, vind och temp.
Jag säger som Stig Grybes Ante:
– Mig lurar dom inte!