Small IS beautiful!
Apropå arkitektur och observatorier – ett verkligt vackert litet observatorium var/är Nils Tamms på Kvistaberg, utanför Uppsala. Där fick man själv som ung “gästastronom” hos den vänsälle, empatiske Åke Wallenquist, professorn på Kvistaberg, husera ett par sommarveckor i början av 60-talet. Det var stort i en ung mans liv att få känna på Tamms 13 cm-refraktor.
Samtidigt några meter bakom höll det stora Schmidt-teleskopet på att uppföras. Det var STORT det också, att lätt hukad få gå inne i röret.
När och om det skrivs något riktigt lärt om svensk amatörastronomi, måste Nils Tamm, som var konstnär, komma på yppersta plats. Förmodligen ritade han själv sitt “bergs-obsis” på knallen.
Jag hittade precis den lilla Natur och Kultur-boken av Nils Tamm och Åke Wallenquist, Amatörastronomen – Handledning i observationskonst. Signerad “vänskapsfullt” av Åke W juni – 1961!
Boken kom ut 1942 och recenserades av signaturen KL i Cassiopeia, som varmt anbefallde den lilla skriften samtidigt som han påpekade att få vanliga amatörastronomer hade möjlighet att skaffa sig sån utrustning som Nils Tamm.
Nils Tamm levde åren 1876-1957 och på nätet finns en berättelse om hans liv skriven av Åke Wallenquist.
Vad händer på Kvistaberg i dag? Jag är dåligt uppdaterad.
Parisarna tog det lugnt
För exakt etthundra år sen skrämde Halleys komet livet av folk i länder som Tyskland, Italien och Ryssland. Och parísarna? De ryckte mest på axlarna. En stor löpsedel i Frankrikes huvudstad 18 maj 1910 löd i och för sig:
LA FIN DU MONDE
Jordens undergång var nära därför att Halley-kometens giftiga svans svepte över jordklotet, men en Madame Aurélie lugnade å andra sidan sina läsare i ett litet blad för 10 centimes – det går åt skogen men inte nu och inte här. Alltid en tröst.
En av de som trodde på mänsklighetens undergång tycks faktiskt ha varit Camille Flammarion, den store astronomiske popularisatorn.
Obsis mitt på Manhattan
Det är nått speciellt med observatorier mitt inne i världsstäderna. De finns lite här och var (Rundetårn i Köpenhamn!) och kan ju inte brukas till mycket annat än att locka allmänhet och skolelever, vilket också är fallet med Columbia-universitetets Rutherfurd Observatory på Manhattan.
Detta takobsis ligger mitt i smeten, på West 120 Street och hyste från början en 30 cm:s refraktor. Teleskopets historia är spännande nog. Det byggdes av den välkände teleskopmakaren Alvan Clark 1916 för tsarens regim i Ryssland, men genom ubåtarnas krigföring kunde teleskopet aldrig skeppas i väg.
Och efter kommunisternas kupp och den ryska revolutionen sa Lenin “Njet!!!” till teleskopet, som 1920 köptes av Columbia University.
Om jag förstår det rätt så är refraktorn nu utbytt mot en reflektor av märket Orion, och det går alldeles utmärkt i dag att ta snabba astrobilder från New York City.
Takobservtoriets tillgänglighet, öppettider, program etc, om du ska till The Big Apple, har du här.
Rundetårn återkommer vi till framöver.
Hur gammal är Ven?
Kuggfråga: Visst har väl Ven, Tychos ö, funnits i miljoner år? Nej, så är det inte alls, ön steg upp ur havet för bara 4500 år sedan och är geologiskt en barnrumpa. Öresund, det gamla danska innanhavet, är kanske 8 000-10 000 är gammalt; när forskarna gräver i Sundets botten hittar de ofta rester efter träd i skogar från landet som förenade Danmark och Skåne den gången.
Inlandsisen spökar naturligtvis i denna vår egen geologiska saga.
Ven fortsätter att räta upp sig, och högsta punkten på Tycho Brahes ö ligger för närvarande 45 m ö h,
Moon Zoo-projektet igång
Jag läste om Moon Zoo på PopAst-bloggen härom dan och inser att det inte längre går att ursäkta den passiva “länsstolsastronomin”. Alla med någerlunda hökblick har nu chans att göra något vettigt vid datorn – gänget bakom Galaxy Zoo har med forskarhjälp startat upp Moon Zoo, ett projekt som helt bygger på de bildskatter som strömmar ner från den fantastiska kameran ombord på NASA:s LRO, Lunar Reconnaissance Orbiter.
Vi inbjuds bland annat att försöka hitta nedslagskratrar där stenbumlingar under månytans finfördelade regolitskikt kommit i dagen.
Alla av oss har faktiskt chans att här göra något vettigt vid datorn i stället för att skriva bloggar i parti och minut.
Men LRO har en egen hemsida också där den ena sensationella bilden efter den andra presenteras. Som denna färggranna bild av den från jorden svårobserverade kratern Einstein och Einstein A vid månens västra rand, falska färger förstås som indikerar olika höjder (rött högt, lila djupt). Einstein A är den yngre kratern som ligger i mitten av den större kraterns kratergolv.
Prylar från Lick ett måste
Med tanke på att vårt sällskaps grundare Knut Lundmark arbetade på Lick Observatory i Californien, är det dags att beställa hem några prylar från observatoriets presentbutik. För min del kommer det att handla om några ex av T-tröjorna i grönt. Storlek L förstås, det är läääängsen jag var tvungen att ha XL och XXL.
t